Här sitter jag i min ensamhet och äter omrörd glass. Ni måste hålla med om att omrörd glass är så mycket bättre än att glass på vanligt sätt. "Chrisarna" är iväg på middag och eftersom jag inte kände för att gå iväg till pubkvällen idag så stannade jag hemma. Har ätit spagetti och köttförsås som jag blandade tillsammans med potatischips, vilket faktiskt inte var så dumt som det låter...

Det var ett tag sen jag skrev sist, så jag ska försöka uppdatera er vad som har hänt. Jorden har börjat snurra åt andra hållet, alla djur kan tala och jag har blivit universiums härskare...i alla fall i mina drömmar...

Allt är som vanligt, jag mjölkar kor hela dagarna, även om jag faktist hade helgen ledig så det var skönt. Var som sagt på seminariet och det var trevligt. Vi var till ett äventyrsställe och jag prövade på the swoop, vilket är som bungdy jumping men istället för att dyka ner så släpps man rakt ner från 40 meters håll och sedan gungar man fram och tillbaka. Vädigt roligt och det kändes som jag flög. Jag trodde först att jag skulle tycka att det var läskigt med så hög höjd och att bli nedsläppt men jag log hela tiden...

Idag var det en andunge i mjölkgropen igen, och den här var äldre än den "vanliga". Men vem vet, andungar kanske växer väldigt fort på en vecka och att det var samma unge från förra veckan. Hur som helst så fick jag rädda den, och den var helt täckt av skit eftersom den försökte gömma sig på golvet...

Vi har även vattenproblem då ett rör under mjökgropen har blivit igentäppt och vattnet kan därför inte rinna ut från gropen. Så när vi har mjölkat de två senaste dagarna så har vi haft vatten upp till kanten på gummistövlarna. Mr Chris och Matt har försökt lösa problemet och lyckats åtgärda det temporärt men så fort vi mjölkar så blir det stopp i röret igen och det blir översvämmning i gropen. Det är bra motion att gå i vattnet kan jag säga, men det ska bli skönt när felet är åtgärdat för jag tycker inte om att bli blöt om fötterna...

Det är varmt och skönt här nu, vi har haft runt 20 grader i flera dagar. Idag passade jag även på att sola och jag var så duktigt så jag smörjde in hela kroppen med min solskyddsfaktor 50...

Idag är det den sista november och jag har bara en fråga: Vart tar tiden väger egentligen?? Det var ju inte länge sedan jag kom hit, men snart jag varit här i två mån. Men det känns som om jag kom hit igår...

Har kommit in i rutinerna nu och vet vad jag ska göra. Vi har ett bra cow flow och allting flyter på. Nästa vecka börjar den nya managern och hans fru och då återgår jag till vara den som hjälper till. Vilket förhoppninvis betyder att jag börjar kl 6 igen, måste säga att känns i kroppen att gå upp kvart över fyra på morgonen och jobba hela dagen. Nu när jag har jobbat extra har det blivit runt 9 timmar eller mer varje dag. Men jag sover bra i alla fall! Jag lägger huvudet på kudden och två sekunder senare är jag stendöd...ändå tills väckarklockan ringer igen...

Ikväll har Matthew sitt födelsdagsparty eftersom han fyller 21 år imorgon. Det innebär att det kommer bli en sen natt, så jag har förberett mig genom att sova en timme nu på dagen eftersom jag gick kl 4 imorses och hämtade korna. Ska bli skönt med ledig helg och jag ska åka till seminariet som jag egentligen skulle ha gått på det första jag gjorde när jag anlände, men eftersom vi anlände olika dagar och det var problem så blev seminariet framskjutet. Men imorgon ska jag iväg och då ska vi bland annat lära oss att stanna på vänster sida av vägen...lite väl sent för det tycker jag...

Änderna har faktiskt hållit sig borta från mjölkgropen, vem vet alla andungar har kanske strukit med så jag slipper oroa mig för dem mer. Igår skulle jag ta ner ett staket efter mjölkningen och hade ca 270 kor flåsandes i nacken på mig eftersom de var hungriga och ville till andra sidan av staketet och äta gräs. Dessutom blåste det väldigt mycket så eltråden trasslade sig hela tiden när jag skulle rulla upp den. Var inte så glad och när jag väl körde hemmåt såg jag att en ensam ko var på väg tillbaka till mjölkgropen. Så jag fick vända henne (vilket inte var lätt eftersom hon hela tiden ville gå tillbaka till gropen, men hon var inte brunstig och hon var mjölkad så jag vet inte varför hon betedde sig som hon gjorde) och valla henne till hagen. Så jag var hemma efter 7 igår kväll...

Imorses fann jag en död andunge i gropen, medan mamma stod ovanför och försökte locka till sig ungen...men eftersom den var totalt stendöd så funkade det inget vidare...

Efter mjölkningen visade det sig att jag hade missat två kor igår när jag hämtade dem för eftermiddagsmjölkningen och de gick fortfarande kvar i samma hage. Så de hade rätt så stora juver med andra ord och jag var inte så glad på mig själv. Måste säga att hage nr 53 är min hat-hage. Första gången jag hämtade korna där så körde jag fast med fyrhjulingen och så hände detta andra gången, så jag vill inte tänka på vad som kan hända nästa gång jag ska hämta korna där...

Idag har jag fått börja spruta ogräs med en behållare på ryggen. De kallas Backpackers och man blandar vatten och kemikaler och sedan håller man ett munstycke och sprutar med samtidigt som man går. Jag hade blivit varnad om dessa innan jag lämnade Sverige och hade därför tidigt förkunnat för Mrs Chris att ifall jag skulle spruta med en sådan så var jag tvungen att ha en andningsmask eftersom jag inte ville få medlet i ansiktet...

Så idag gav hon mig en mask och man kan ju tycka att andningsmaskerna ska vara likadana runt omkring i världen, men dessa kan inte kalla andningsmask, utan endast mask. De hade ingen andningsventil så när jag gick omkring i hagen, bland alla kullar, så var det som att andas i en bastu. Dessutom hade jag behållaren med ca 10 liter bekämpningsmedel på ryggen, det var ett riktigt motionspass...

Och eftersom personen som ska sluta snart har varit så oduglig på att ha skött sitt jobb, så var det VÄLDIGT mycket ogräs. Det tog mig 2 timmar att göra 1 hage! Och jag har gjort 3 hagar på samma tid förrut, men nu gör ag de hagarna som han skulle ha gjort, så ni kan förstå att jag var en aning irriterad på honom. Men nu är i alla fall den hagen gjord och även om jag måste göra den igen om ett tag så är det inte lika mycket som det var idag...

Så jag är rätt så trött nu efter eftermiddagsmjölkningen och kan känna mina ben. Men som tur är så har jag mina stödstrumpor så mina ben svullnar inte! Jag känner mig riktigt vuxen om jag får säga det själv...

Jag kan börja med att rapportera om de senaste andnyheterna. I söndags fann jag andmamman och 2 ungar nere i mjölkgropen, så jag plockade upp ungarna, bara för att bli jagad av andmamma upp för halva gropen. Efter mjölkningen såg jag samma andmamma och nu hade hon 4 ungar! Hur det gick ihop vet jag inte, om man nu inte tror på Gud och tror att han har återuppväckt de döda andungarna...

Men min teori är att mamman ruvar ägg och att alla inte har blivit kläckta än.

Igår så var det bara 1 unge och mamman syntes inte till överhuvudtaget. Ungen verkade dock inte speciellt depriemerad över det utan spatserade tjattrandes under mealgivare i gropen. Jag tänkte att jag denna gång skulle låta honom vara och hoppades att han skulle överleva.

En stund senare upptäckte jag att han nu befann sig på andra sidan av gropen och spatserade omkring där. Då tänkte jag att jag var tvungen att försöka få iväg honom därifrån. Så jag tog en av de små vattenslangarna som är i gropen och sprutade vatten bakom honom så att han gick framåt. Det funkade och han var nästan ute från gropen när han snabbt som satan gömde sig bakom ett av rören som är under givaren. Han tryckte sig tätt intill röret och jag kom inte åt honom med vattnet. Då tänkte jag, jävlar han är en smart en. Så jag lät honom vara och hoppadades att han skulle gå iväg av sig själv.

Men jag borde ha vetat bättre, en stund senare var han tillbaka på första sidan och sedan befann han sig nere i gropen. Så jag plockade upp honom och bar honom från gropen till närmsta hage och släppte ner honom där. Jag gick tillbaka och mjölkade en längd med kor och tänkte att han nu skulle hålla sig därifrån. Jag hade precis tagit av en av maskierna när jag hörde ett tjatter som lät allt för välbekant...

Och vem tror ni kom spatserande mellan benen på korna, glatt tjattrande med ett min som sa: Jag är tillbaka!

Jo, det förbannande jävla andungen! Det var fjärde dagen jag försökte rädda honom från att bli andfärs, men han verkade inte inse mina ansträngningar eller så är han väldigt självmordsbenägen...

Idag var mamman och 2 ungar tillbaka i gropen så jag fick plocka upp ungarna och undvika att bli attackerad av mamman igen. Jag borde få medalj för att jag försöker rädda dessa änder...

Så här såg jag ut efter eftermiddagsmjölkningen :) Jag har även haft känningar av en förkylning. Igår frös jag så mycket så jag satt med filt och raggsockor medan Matt hade shorts och t-shirt. Jag hade ont i huvudet, nacke och axlar och halsen ömmade.Jag mådde lite bättre nu på morgonen men fick ledigt efter mjölkningen så jag sov i tre timmar. Efter det mådde jag bättre och nu känner jag mig frisk. Jag vill verkligen inte bli sjuk, för jag vill jobba!

Idag har jag morgonmjölkat och när jag hade ätit frukost tog jag en snabb dusch och begav mig till Rotorua, eftersom jag behövde lämna tillbaka mina låneböcker, men också för att jag kände för att shoppa.

Det var en solig, men lätt blåsig dag, så jag var tvungen att hålla i min kjol för annars hade den blåst upp och alla utom jag hade fått något att skratta åt...

Ifall så gick jag nerför gatan med alla affärer och snart var jag inne och började prova kläder. Jag har alltid velat ha färgglada shorts, men har aldrig känt mig självsäker nog att köpa ett par. Jag har alltid känt mig för tjock eller att jag inte tycker om min lår (jag tror att detta är ett normaltillstånd för de flesta tjejer, även om jag alltid tycker att alla andra har bättre lår än mig)...men i affären så såg jag flera par shorts som jag ville ha. Så jag bestämde mig för att pröva dem, med risken för att återigen bli besviken och lova mig själv att inte äta så mycket choklad och börja röra mig mer...

Så döm om min förvåning när jag prövade shortsen och de satt perfekt! De är korta och tighta, men hur snyggga som helst så jag bestämde mig för att köpa alla tre paren. Sedan gick jag till nästa affär som jag har varit inne i flera gånger och prövat en speciell kjol, men som jag inte har köpt för det har inte kännts rätt tillfälle att göra det. Men nu hade jag mina nyinköpta shorts och ett stärkt självförtroende så jag köpte kjolen och jag är verkligen nöjd.

Jag hade mina högklackade skor när jag prövade både shortsen och kjolen och jag kan säga så här, jag har då aldrig trott att jag hade så långa ben!  De är möjligtvis inte de smalaste i världen, men när jag tittade i spegeln i affären så såg jag en ung söt tjej, med nya färgglada kläder och med ett leende på läppar och insåg med en lätt chock att det var jag!

Jag har inte alltid tyckt om min kropp, ibland har jag funderat på hur det vore att få anorexi eller liknande, men jag har aldrig haft motovationen att verkligen sluta äta. Jag tycer om mat och det har jag alltid gjort och kommer fördmodligen alltid att göra det också...

Så innan jag reste hit hade jag slutligen förlikat mig med att jag är lite mullig, med kurvor på de rätta ställena, och jag var glad att jag hade en kropp överhuvudtaget. Sedan kom jag hit och började gå och gå och gå och gå och gå....

När jag lämnade Sverige vägde jag 90 kg (det är dagens sanning, jag svär!) och nu 5 veckor senare har jag gått ner hela 6 kilo, så jag väger numera: 84 kg!

Och när jag tittade på mig själv i affären iklädd mina nya shorts, min snygga topp och mina högklackade skor så kände jag mig snygg och till och med sexig. Vem hade kunnat tro att ett par shorts kunde ha den effekten på folk?

Jag hittade även en the body shop affär och köpte mig en body lotion med kokosnötlukt och smörjde in mig med den efter kvällens dusch och Mrs Chris frågade mig om det var jag som luktade så gott och jag svarade ja. Du luktar sommar, sa hon då och skrattade.

Eftermiddagsmjölkningen var sådär, det var en hel del kor som sparkade av sig maskinen hela tiden och en av dem sparkade mig på armen så jag har fått skrapsår och ett blåmärke, men det var mitt eget fel för jag såg inte att sparken var på väg. Jag var rätt så trött, jag har gått upp kvart över fyra varje dag sedan i tisdags (okej, det låter kanske inte så länge, men jag är inte van vid det och defintivit inte att mjölka två gåner om dagen, jag är van vid att jobba mina åtta timmar med en mjökning och sedan gå hem) och dessutom så vaknar jag flera gånger under nätterna och tror att jag har försovit.

Min värsta farhåga är att försova mig, men jag har aldrig under alla skolår och sommarjobb någonsin försovit mig, så jag förstår inte varför jag tror jag att ska börja göra det nu? Men min hjärna tycker inte likdant som min trötta kropp och väcker mig med jämna mellanrum så att jag kan kolla klockan och inse att jag lugnt kan somna om...tills nästa gång jag måste kolla klockan...

Andmamman och hennes två återstående ungar var vid mjölkgropen idag igen och helt plötsligt befann de nere hos mig och Sinkart. Jag svor åt andmamma, jag tyckte att hon borde ha lärt sig att undvika mjölkgropen med tanke på att hon har förlorat tre stycken ungar där, men tydligen tänker hon inte likdant som mig...

Så vi fick jaga dem till trappan och då flög mamman upp och jag fick skynda mig att plocka upp ungarna. En av dem sprang in mellan benen på kossorna och jag tänkte, Oh nej nu blir han ankfärs! Men han överlevde och mamman skyndade sig att föra sina resterande ungar i säkerhet, allt medan hon högljutt tjattrade, det var säkerligen att jag var en ankmördare eller något annat med tanke på gårdagen...

Så jag verkligen trött efter mjölkningen och höll på att somna när jag körde fyrhulingen hem till huset, men lyckades släpa mig in i duschen och sedan smörja min trötta kropp med min nya goda kokosdoftande lotaion. Jag tror att nästa gång jag ska shoppa så ska jg försöka hitta mer smink, för nu när jag väl har börjat min nya förvandling kan jag lika gärna fortsätta. Jag kan villigt erkänna att jag gillade känslan jag hade när jag prövade mina nya kläder och att jag gärna får den igen. Vem vet, ni kanske inte känner igen mig när jag kommer hem...

Idag så åkte Mrs Chris, Matthew och Sinkart på en kurs vilket innebar att jag fick ta hand om farmen eftersom Mr Chris var på sitt jobb på banken. Så halv nio på morgonen åkte de iväg och vi hade klarat av morgonmjölkningen, men inseminören hade inte kommit ännu så jag fick vänta på henne.

När hon kom så hjälpte jag henne och sedan gjorde jag klart allt i mjölkgropen, tog fyrhjulingen och åkte iväg till en hagarna för att stänga grinden, tog även ner ett staket så att korna fick mer att beta, fick då en stöt från staketet vilket var mindre roligt. Efter det så åkte jag och stängde två andra grindar och satte upp ett nytt staket i en annan hage. Så kl var 10 innan jag var hemma och kunde äta frukost.

Sedan tog jag det lugnt, sov i en timme och väntade på att de skulle komma hem från kursen. Sinkart hade sagt till mig att ifall de var hemma innan två så skulle jag hämta korna kl två så att vi kunde börja mjölka halv tre, men om de inte var tillbaka innan två så skulle jag vänta till halv tre så att vi kunde börja kl 3 istället.

Och eftersom de inte hade kommit tillbaka när kl var halv tre  så åkte jag och hämtade korna. Jag tog även ner ett staket igen och fick återigen en stöt. Sedan följde jag korna till gropen och gjorde i ordning för mjölkningen. De hade fortfarande inte kommit tillbaka så jag började mjölka.

Jag hade hunnit mjölka 4 längder (ca 130 kor) innan Matthew och Sinkart kom tillbaka. Det var rätt skönt att de kom för då kunde jag ta det lite lugnare och inte behöva oroa mig för att jag missade någonting.

Så jag har fått pröva på hur det är att vara en farm manager för en dag och "Chrisarna" är mycket nöjda med mig. Och jag är nöjd, jag menar jag har bara varit här en månad men får redan så mycket ansvar så att jag kan börja mjölka själv. Jag är STOLT och även om det är inte svenskt att säga så här, men jag säger det ändå, jag är bra på att mjölka kor!!

Så nu har jag sagt det, och det som tycker att jag skryter kan sluta läsa denna blogg för en sak har jag lärt mig här på NZ. De är inte lika stela och tråkiga som hemma och man får faktiskt säga att man är bra på något utan att folk tycker att man skryter och är förmer än andra. Så jag har lärt mig att uppskatta mig själv och kan nu säga sanningen: Jag är väldigt bra på att både mjölka kor och skriva böcker!

En sak som inte var lika roligt idag var att jag råkade döda en ankunge. Det är en massa änder runt mjölkgropen för de vet att korna spiller en massa "meal" när de lämnar gropen efter att ha ätit under mjölkningen, och igår såg jag en andmamma med fem ändungar/ankungar och tyckte att der var underbara, små och söta.

Imorses var det bara fyra ungar och jag blev lite ledsen, för det betydde att den femte hade dött. Och precis innan jag skulle börja mjölka på eftermiddagen upptäckte jag att de fyra ankungarna befann sig i mjölkgropen, medan mamman stod ovanför och försökte ropa dem till sig.

Ungarna var helt förtvivlade och jag med, för jag visste att om jag inte gjorde något så skulle de aldrig komma därifrån och därmed dö. Så jag fick tag i en av dem och lyfte upp den, medan de tre andra sprang nerför hela gropen så jag fick jaga dem tillbaka. De var inträngda i ett hörn, och jag skulle precis plocka upp dem när en av ungarna försökte springa ifrån hörnet. Jag satte ner mitt ena knä, så att jag kunde hejda honom, men jag tror att jag råka klämma honom och bryta nacken på honom...

För när jag plockade upp honom och satte ner honom bredvid dem andra så kunde han inte resa sig. Han sprattlade med benen och flaxade med sina små ben och jag kände mig som den elakaste människan på jorden. Och plötsligt så dog han, knall och fall och då blev jag verkligen deprimerad...

Men jag tänkte att jag var tvungen att starta mjölkningen så jag fick snart annat att tänka på. När vi nästan var färdiga så såg jag andmamman igen och tänkte att resten av ungarna hade klarat sig, men då upptäckte jag att det bara var två nu. Jag hade räddat tre av dem, men den tredje hade förmodligen också dött, men senare än när jag räddade dem. Så jag har bestämt mig för inte rädda några mer ankungar, de bara dör när jag gör det...

Annars har det varit en bra dag och jag ska jobba helgen så jag får kravla mig upp kvart över fyra tills nästa fredag, då jag har ledigt. Men det gör ingenting, jag är fortfarande glad :D

En av personerna som jobbar på första farmen ska sluta och jag kommer inte att sakna honom! Han är runt 50, tjock, tycker om att bestämma över mig och Sinkart, saknar djuröga och skriker åt korna hela tiden så att de är nervösa när de kommer in i gropen. Jag brukar inte tänka illa om folk (okej, en del har jag gjort det om men det har alltid funnits bra skäl till det) men så fort jag ser honom så brukar jag tänka, Gubbjävel! "Chrisarna" är också glad över att han ska sluta för han har inte skött sitt jobb så Sinkart och jag har fått jobba extra.

Så ifall jag kommer fälla några tårar är det endast glädjetårar över att han slutar! Dessutom så trillade han i förrgår och skadade foten så han kan inte jobba den sista tiden vilket är nästan två veckor.

Som tur är Matthew hemma så han kan hjälpa mig och Sinkart med morgonmjölkningen och på eftermiddagen är det jag och Sinkart. Så nu börjar jag halv 5 istället för kl 6 och på mitt på dagen så sprutar jag ogräs innan jag mjölkar igen på eftermiddagen. Men det gör ingenting för när insemerningenn är över så skulle jag ändå börjat halv 5 så det är lugnt.

Jag och Sinkart satte upp staket i ett par hagar idag, för en del hagar är för stora för en natt. Om hagen är för stor så betar inte korna tillräckligt och därför så delar vi upp dem. Det var en solig dag idag och det var intressant att se att han hade en läderjacka och fingervantar medan jag svettades i min t-shirt och skjorta. Antar att det är en aning varmare i Indien än i Sverige, så han tycker nog att det är kallt här medan jag tycker att det är varmt.

Jag är fortfarande glad, även om jag är trött efter varje arbetsdag (det verkar vara mitt normala tillstånd nuförtiden, så jag är mer förvånad om jag inte är trött än om jag är det). Även om jag får jobba mycket och är trött så är jag ändå glad! :D

Jag har tur som har tre dagars ledigt, de andra praktikanterna har bara två dagar och jobbar elva dagar, medan jag har lördag, söndag OCH måndag ledig! Men jag måste erkänna att det känns konstigt att vara ledig en måndag (även om jag kan vänja mig vid det) eftersom jag alltid har varit ledig bara två dagar, både i skolan och på jobbet. Men nu är jag alltså ledig tre hela dagar och jag njuter av det...

Idag så vaknade jag inte förrän vid nio, jag tror jag var trött efter helgen. Jag tog shorts, t-shirt, promenadskor, solhatt, solglasögon och solkräm och sedan tog jag en promenad med Susie.

Jag hade henne i koppel och hon är inte så van vid det, men efter halva vägen så gick hon snällt brevid mig utan att dra det minsta i kopplet. Efter promenaden började jag lära henne vacker tass och efter ett tag så började hon förstå vad jag bad om, så jag tror att hon kan det snart. Jag passade även på att borsta henne och hon var överlycklig över all uppmärksamhet, för även om "Chrisarna" ser henne som en familjemedlem så bor hon ute och de har inte riktigt tid att gå ut promenader med henne, eller träna henne. Så jag har bestämt mig för att jag ska ta hand om henne :)

Efter det så städade jag mitt rum och min toalett och kände mig riktigt vuxen, jag har bestämt att jag ska städa mitt rum varje gång jag har ledig helg (alltså varannan helg) vilket innebär att det är lagom skitigt och jag behöver inte städa varje helg vilket är skönt...

Sedan skulle Mrs Chris till Taruanga eftersom hon skulle till tandläkaren så jag följde med och passade på att köpa två linnén, ett heltvit och ett som är rött, med vita ränder. Jag letade också efter ett par nya högklackade skor, men de har inte samma utbud här som de har hemma...får se om jag kan hitta ett par om jag åker till Auckland eller så.

När vi åkte hem började det regna och åska och vi såg flera stycken blixtar, så vi fick skynda oss hem eftersom vi hade tvätt som hängde ute. Sedan lagade vi middag och Matthew kom hem (han är den yngsta sonen och studerar vid ett univerisitet på södra ön, men är hemma för sommarlov nu) och vi hade en trevlig kväll.

Imorgon börjar jag jobba igen, och nu är det bara tre veckor kvar av insemeringen så det ska bli skönt när allt är färdigt.