Jag har nu gjort en av NZ många populära saker som jag bör ha gjort innan jag åker hem. Och jag överlevde utan en skråma, det ni är inte dåligt med tanke på att det är mig vi pratar om!

Jag tänker börja från början och säga att batteriet i min kamera tog slut det första som hände, och det var alldeles för dyrt att köpa de kort som Rafting företaget erbjöd, så tyvärr har jag inte kort men jag ska försöka förklara allting med ord...vilket jag är rätt bra på om jag får säga det själv...

Så, vi förflyttar oss tillbaka till fredag eftermiddag. Klockan är halv fem och jag har lite småbråttom hem från mjölkningen eftersom jag ska plocka upp Malene vid 7. Mitt säkerhetsbälte hade slutat fungera vid den här tidpunkten så jag fick köra utan. När jag kommer till uppfartsvägen till vårt hus, så ser jag att Mrs Chris är på väg från huset med sin bil. Eftersom det var betydligt lättare för mig att backa än för henne så började jag köra bakåt...

Och helt plötsligt befann jag mig i diket brevid vägen! Jag hade ( i min iver att göra det lätt för Mrs Chris) svängt för mycket och satt nu fast i diket. Som tur var så var Mr Chris hemma så han kunde komma och hjälpa oss att få upp min lilla älskling. Jag tog en snabb dusch, packade det sista och åt en hastig middag innan jag packade in allt i bilen.

Jag var tvungen att tanka så jag gav mig iväg i lagom tid...det vara bara det att när jag hade tankat och kört ifrån bensinstationen så ringer Mrs Chris och säger att Mr Chris sagt till henne att jag behöver mer olja. Så jag vänder och kör tillbaka till bensinstationen. Jag lyckas till slut köpa rätt olja (fick fråga kassörskan flera gånger vilken olja jag skulle köpa) och jag ska försöka hitta rätta ställe att hälla olja i. Under tiden så är det en väldans massa bilar som kommer och kör ifrån bensinstationen. Till slut är det en man som förbarmar sig över mig och frågar om jag behöver hjälp, för han hade sett hur jag stod vid motorhuven och tittade på motorn med en vilsen blick...

Så jag fick hjälp och sedan kunde jag köra vidare. Jag hade aldrig kört till Malenas gård tidigare, men Mrs Chris hade skrivit ut en karta från Google map så jag kände mig ganska säker. Så jag körde och körde och körde. Vid ett flertal gånger undrade jag om hade kört fel, för det kändes som om jag aldrig skulle komma fram. Men jag hittade rätt väg så nu gällde det bara att hitta rätt hus. Jag stannade vid sidan av vägen och ringde Malene, och jag körde även vidare medan jag pratade med henne så att hon kunde ge mig anvisngarna.

Helt plötsligt möter jag en bil på samma sida som jag kör på och jag inser att jag kör på fel (höger) sida av vägen. Så jag girar över till min sida, fortfarande pratandes med Malane, och vinkar lite ursäktande till den andra bilisten, som ser både arg och chockad. Antar att jag skulle ha reagerat likadant om jag hade råkat ut för det i Sverige...

Till slut hittade jag till Malane och vi körde vidare till stället vi skulle campa på över helgen. Det var mörkt så jag kan säga att det inte var det lättaste att sätta upp tälten, och dessutom så slockande min ficklampa som jag hade fått låna av familjen hela tiden, så jag hade inget ljus under större delen av kvällen. Vi var 16 stycken praktikanter som campade tillsammans.

Natten var kall och när jag vaknade var jag trött och stel, men solen sken och fåglarna kvittrade. Vi åt frukost och sedan skulle jag gå på toaletten. Jag tycker att toaletterna på Svenska campingplatser är väldigt bra och det skulle ni också tycka om ni hade sett dessa toaletter. Det var två hytter brevid varandra och när jag öppnade dörren till den ena toaletten så kunde jag se att tanken under sitsen var VÄLDIGT full.

Så jag stängde dörren fort som fan och beslöt mig för att pröva den andra toan. Jag låste dörren eftersom jag inte ville råka ut för att någon öppnade den under tiden jag var där. Det var bara det att när jag skulle låsa upp dörren så hade låset hängt sig, vilket innebar att det inte gick att rubba...

Toaletterna befann sig en bra bit ifrån vårt läger, men som tur var så var det två stycken andra tjejer som kom precis efter mig. De forstod att jag hade problem att komma ut och sa till mig att de skulle hämta ledarna. Så jag fick vänta, inlåst på dasset, tills ledarna kom och skruvade upp låset. När jag väl kom ut så sa de två andra tjejerna att låset hade slutat fungera kvällen innan, men det har jag inte haft en aning om...

Vi åkte buss till floden och när jag skulle betala med mitt bankkort så funkade det inte, varken mtt NZ kort eller mitt svenska Visakort. Jag blev hänvisad till en bankautomat runt hörnet och fick använda båda korten för att ta ut tillräckligt med pengar. Dagen innan hade jag fört över pengar från mitt ena NZ konto till mitt andra NZ konto i tron att det var till rätt konto, men det var fel så därför hade jag för lite pengar att betala med. Men det löste sig och jag fick min våtdräkt, min hjälm, mina skor och min flytväst...

Sedan satte vi oss i båten och jag kan säga att det var OTROLIGT häftigt och roligt!!

Det var en medelsvår flod vi var på och vi hade en bra guide så vi hade riktigt roligt. Efter ett tag så stannade vi vid en klippa och guiderna sa att de som ville kunde hoppa från klippan. Alla utom jag och två andra tjejer ville göra det...men till slut bler vi övertalade att göra det också. Jag var den sista personen att hoppa och när jag simmade iland och kom upp på stranden så visade det sig att jag blödde näsblod och jag var självklart den enda som gjorde det...

Sedan fortsatte vi och när vi var klara så åkte vi tillbaka till lägret. Vi åt, sov och vaknade till en ny dag på floden. Först fick vi köra våra bilar två timmar norrut innan vi var framme vid den nya floden. Den här var två grader svårare, men vi var inte så nervösa. Allting gick bra, även om jag fick en stor kallsup precis när en av kameramännen tog kort...

Så jag kan säga att jag är glad att jag har gjort dennna White Water Rafting. Det var spännande och roligt. Dessutom kan jag meddela att jag och en tysk tjej kommer hoppa fallskärm också, vet ej datum än men jag återkommer med det.

Så med andra ord: Jag överlevde helgen och ser fram emot imorgon då jag har en till ledig dag innan jag börjar jobba igen...