Efter mina första 11 arbetsdagar så är det skönt med 3 dagar ledigt! I lördags så sov jag till åttta (sovmorgon!) och sedan åkte jag in till Rotorua för att träffa Malene och Oliver och vi utrforskade staden. Vi gick även till biblioteket och jag skaffade mig ett lånekort och sedan lånade jag även några böcker. Sedan åkte vi iväg till en blå och en grön sjö men det regnade så det var inte så vackert, ska åka tillbaka när det är bättre väder.

Igår (söndag) så läste jag en av böckerna och när jag var klar med den så hade jag engeri nog att städa mitt rum och packa upp det som var kvar i väskorna, dammsuga och tvätta mina kläder...kände mig riktigt vuxen om jag får säga det själv! Efter lucnh åkte vi (jag, Mrs Chris, Mr Chris och Katie (hon är från england och reser för tillfället runt på Nya zeeland och bor hoss oss i 10 dagar) ) till Hamurana Springs vilket är en källa vars Rotoruas vatten kommer ifrån. Och döm om min förvåning när jag fick se en svan som var svart och snart såg jag fler! Mrs Chris berättade att de har endast svarta svanar här och att det är väldigt ovanligt med vita. Och vi har bara vita hemma och inga svarta!  

Allting var väldigt vacker och så grönt! Jag gick omkring med ett stort leende på läpparna och kände hur jag slappnade av i hela kroppen. Inga andra människor, ingen trafik, ingen stress...endast skogen, källan och fågelkvitter...Underbart kan jag säga!

Jag mjölkade morgon igen och jag förstår mig inte på de andra som INTE blir skitigta när de mjölkar! Jag försökte verkligen hålla avstånd och hoppa åt sidan, men jag tror att korna har en inbyggd radar som säger: Flickan bakom mig är fullt upptagen med att sätta på maskinen så jag kan passa på att svepa med svansen...

Och vad var svansen full av? Gissa tre gånger...jepp ni gissade rätt...SKIT!! Och var någonstans landade den skitiga svansen någonstans? Grattis, ni gissade rätt igen! I MITT ansikte!!

Tack säger jag bara till de kor som så vänligt delade med sig av sin (och andra kors) skit!!

Igår var det dags för min andra pubkväll med de andra tranies (vi är sju stycken sammanlagt som träffas varje onsdag) och jag skulle köra min älskning. Jag var dock en aning orolig över hur jag skulle hitta till puben, för även om Mrs Chris har visat mig runt i Rotoura så var jag nu tvungen att: köra själv, vara på fel sida av vägen, och inte skada andra trafikanter...

Som tur var så har Mr Chris en GPS som jag fick låna och han skrev in adressen så det var bara för mig att åka! Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om min körning dit, men jag kan säga så här: Det var jag som körde den lilla röda Fiaten i 70 km på 100km vägen och att det var jag som fick kärringstopp i stan när jag skulle byta fil till en annan som var två filer bort...

Men jag kom till puben helskinnad och det var väldigt trevligt, vi åt och pratade en hel del. När klockan var kvart i nio sa jag att jag skulle köra hem, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Dessutom behövde jag ta ut 1700 NZ dollar så att jag kunde betala min älskling. Så vi letade upp en bankautmat och de andra ställde sig några meter ifrån mig.

Jag stoppade i mitt kort, bara för att upptäcka att det var åt fel håll och fick pröva tre gånger innan jag fick det rätt (fick även hjälp av killen ifrån Danmark). Sedan visade det sig att det var en gräns på hur mycket pengar jag fick ta ut per gång och det var 800 Dollar. Så när jag hade tagit ut första gången och stoppade i kortet igen slog jag in för många siffor i min pinkod så den danska killen fick hjälpa mig igen och de andra började undra vad jag gjorde.

Dessutom hade det kommit två Nya zeeländska män som också ville ta ut pengar och de var tvungen att vänta på mig. Det tog några minuter innan jag fick ordning på allt och kunde ta ut 800 dollar igen. När jag för tredje gången stoppade in kortet sa en av de andra tranies till männen att jag var från Sverige så de fick ha tålamod. De skrattade och sa att de hade hela kvällen och att vi skulle ta oss igenom det här tillsammans. Jag (lätt generad över allas uppmärksamhet svor en hel del) och sedan fick jag ut mina 100 Dollar som jag behövde. Jag bad om ursäkt för att det tog så lång tid och sedan sa vi adjö till varandra.

Jag gick tillbaka till min bil (det visade sig att alla de andra hade parkerat på samma ställe, så jag fick gå ensam till min bil) och det var nu som det började gå mindre bra...

Jag hade inte fått några anvisningar om hur jag skulle använda GPS:en för att komma hem, men tänkte för mig själv att det hade ju faktiskt inte varit så svårt att komma hit, så därför borde det inte vara så svårt att köra hemma. STORT misstag kan jag säga!!

Så jag satte mig och tog på säkerhtesbältet (jag hade parkerat på Mc Donalds parkering) och startade för att köra iväg...bara för att upptäcka att jag körde åt fel på parkeringen och var på väg mot infarten och inte utfarten. Så jag fick vända fort innan det kom en bil för att köra in på parkeringen. Men jag kände fortfarande att jag hade läget under kontroll och lyckades köra till utfarten...bara för att få kärringstopp när jag körde ut på vägen! 

Lyckades starta bilen och gasade snabbt iväg, bara för att upptäcka att jag inte visste vart jag skulle någonstans. Jag körde och körde och kom fram till att jag kört fel, så jag vände och körde tillbaka. Jag prövade en annan väg och kom till flygplatsen som är 8 km från centrum av Rotuora. Jag vände igen och körde tillbaka. Jag prövade en väg som Mrs Chris hade visat mig och kom återigen till flygplatsen...jag vände och prövade återigen en ny väg och sedan en ny igen bara för att tredje gången komma till flygplatsen!!

Då svängde jag in på en parkering och prövade att ringa till först Mr Chris mobil, sedan Mrs Chris och sedan hem till dem...inget svar. Jag satt i min bil, på en ödslig parkering bredvid flygplatsen och det var mörkt ute. Bilarna som körde förbi körde på vänster sida av vägen och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem.

Men jag bestämde mig för att pröva igen och körde tillbaka till Rotorua. Då kom jag till samma Mc Donalds som jag hade startat från och jag gasade in på parkeringen. Sedan skyndade jag mig till ingången, bara för att upptäcka att det var utgången och fick gå runt halva byggnaden för att komma in. Jag måste ha sett desperat ut när jag beställde min Mcflurry för tjejen gjorde den väldigt snabbt.

Jag satte mig vid ett bord och åt av min glass innan jag prövade att ringa till Mr Chris igen och denna gång svarade han. Det visade sig att det var så enkelt som så att jag behövde endast trycka på meny kanppen på GPS och sedan på hemknappen och så skulle jag komma hem...

Så jag gick ut igen och startade och kulle köra iväg, bara för att ännu en gång få kärringstopp!! På en raksträcka med 5 trafikljus fick jag 3 motorstopp och dessutom så körde jag mot rött ljus så jag tvärnitade och istället för att köra eftersom det bara var jag på hela vägen så backade jag fint tillbaka till stopplinjen och väntade på det gröna ljuset och sedan körde jag lugnt och fint därifrån...

Jag kan säga så här, jag gillar inte att köra när det är mörkt...och speciellt inte när det är mörkt och jag kör på fel sida av vägen, det är fullt med andra bilar och inte vet var jag är...

Men till slut kom jag hem i alla fall och körningen som brukar ta 20 min högst tog för mig 1 och 1/2 timme med 5 kärringstopp...

Nu är jag den officiella ägaren till min älskling! Jippie jag äger min första bil!! :D  Och jag kommer definitivt vara den som saktar ner resten av trafiken. Funderar på att skriva en skylt och sätta på bakrutan med texten: Är från Sverige, vi kör på höger sida av vägen...

Idag har jag mjölkat morgon, även om jag inte började förrän vid halv sju. Jag hjälpte de andra att bli klara i tid för seminören kom vid åtta. Sedan flyttade vi kalvar över vägen och det gick bra. Efter det fick jag gå runt i tre hagar och hälla gift/kemikalier/vetintevaddetär från ett saltkar på alla tistlar jag kunnde hitta. Mycket speciellt kan jag säga....efter det mjölkade jag igen och sedan kom min bil. Och jag är lycklig!! <3

Idag började den 6 veckor långa insemineringen av alla 1500 kor...Jag säger bara en sak, jag kommer ha mardrömmar om det här en lång tid framöver!

Tur var så beövde jag inte mjölka idag utan jag började först vid nio, vilken lyx! Vi hämtade första hjorden och bredvid själva gropen så är det en smal gång som det fick plats runt 15 kor åt gången i. Flou (anställd) började med att borsta varje ko på ryggen mellan höftkotan och svanskotan. Sedan kom jag och tvättade samma ställe med en speciell duk med vax på så att skiten och det lösa håret fastande där. Sedan kom Kevin (anställd och även Flous man) och satte dit lappar på ryggen på kon. Jag ska nu förklara varför vi gjorde detta.

Här på NZ så använder de dessa lappar (de sa ordet på engelska och jag vet inte vad de här lapparna heter på svenska så jag kallar dem för lappar) för att se om kon är brunstig eller inte. Lappen sätts fast med klister på kons rygg, mellan höftkotan och svanskotan, och ifall kon är brunstig så blir hon riden av de andra korna. Då försvinner den grå färgen som är på lapparn och en orange färg kommer fram. Det gör det lätt att se vilka kor som har blivit ridna och som är brunstiga.

Så idag har jag tvättat ca 500 kor på ryggen och jag kan säga att mina armar känns som betong...och jag vill inte tänka på hur de kommer kännas imorgon. Som tur är så är det tuffaste jobbet klart nu. Men de kommande sex veckor är inte lätta heller, för det gäller att hålla koll på vilka kor som har orange färg. De ska separeras från hjorden efter mjölkningarna och sedan insemineras och dagen efter ska vi sätta på en blå lapp på dem istället så vi vet att de har blivit inseminerade.

Jag har en känsla av att jag kommer ha det fullt upp dessa sex veckor...

För 24 år sedan vann NZ:s lag All Blacks över Frankrike i rugby finalen. För 16 år sedan vann Frankrike över NZ i semifinalen. Hur ska det gå ikväll? Ja, jag kan säga att i stort sett varenda Kiwi (slang för en nya zeeländare) kommer gråta antingen glädje eller sorgetårar ikväll!

Själv hoppas jag att jag inte kommer somna den här gången...som jag har gjort de tre andra gångerna jag har tittat på rugby. Jag har kommit fram till att rugby är till för män som fortfarande är små barn, och som tycker om att slänga sig i hög på varandra och tackla varandra hårt. Hela veckan har alla väntat på denna kväll och nu är den här. så håll tummarna att All Blacks vinner för annars blir det inte roligt.

Idag har jag mjölkat morgon och kväll igen och jag är lagom trött i mina ben. Jag somnade i fåtöljen när jag satt och läste vid 11-tiden och sov i en timme, vilket behövdes kan jag säga. Sedan kom en kille med en bil för visa oss den. "Chrisarna" känner en kille som känner den här killen och han rekomenderade honom, för han är även mekaniker och ifall bilen skulle gå sönder så var det bara att ringa.

Och jag kan avslöja att jag är kär! Jag är kär i en liten röd Fiat som är tillverkad i Italien och är manuel. Den är helt fantastisk! Vi ska hämta den imorgon och då ska ni får se min nya älskning!

Dock var det inte så roligt när jag prövkörde den. Jag och Mr Chris körde på vägen och helt plötsligt körde två Harley Davidson förbi. Okej tänkte jag, inte så farligt. Det var bara det att de kom två stycken till som körde förbi i en kurva och vi hade möte! Strax efter kom en ny kruva med nytt möte och två motorcyklar körde om igen!

När vi kom till nästa kurva upptäckte vi att motorcyklarna hade stannat för en av dem att kört av vägen i kurvan och låg i diket. Mannen klarade sig utan allvarliga skador, men det visar verkligen hur farligt det kan vara på vägen. Här på NZ är normalhastigheten 100 km och jag kan säga att hade de här vägarna som är här varit i Sverige så hade hastigheten varit högst 70, om inte till och med 60 km.

Så ni förstår kanske att jag känner mig en aning tveksam till att köra på vänster sida i så hög fart på en väg som påminner om en ringlande orm. Tur att min älsking har manuell växling, så att något är välbekant, även om jag måste växla med fel hand...

Det visades sig att jag orkade skriva lite idag :) Idag har jag morgonmjölkat och sedan var jag ledig från nio till kl halv tre, då jag mjölkade igen. Jag, James (äldsta sonen som är hemma på besök från Kanada) och Katie (James flickvän) kastade fresbee och gick på lina (det är tydligen väldigt populärt i Kandad nu och därför ville James träna nu när han är hemma).

Jag har varit här lite över en vecka nu och jag stormtrivs och känner mig verkligen som en i familjen nu. Engelska går bra och vi har även börjat skämta med varandra. Jag sa till Mr Chris imorses att jag hade en dålig hårdag eftersom jag hade haft mössa på mig på morgonen och då var han självklart tvungen att tala om det för de andra i famljen så att de kunde kommentera min frisyr.

Nu ikväll ska vi har en myskväll med lamm till middag och sedan ska vi äta lollicake och chokladkaka och titta på en DVD. Känner mig dessutom stolt för Mr Chris sa till mig nu efter mjölkningen att jag är verkligen duktig! Mitt ego gillar det kan jag säga ;)

Ja, den här veckan har det varit fullt upp kan jag säga. Så fullt upp att jag inte orkat/hunnit skriva något här men idag känner jag mig pigg så jag tänkte att ni skulle få reda på vad jag har haft för mig under de här dagarna :)

Jag har matat kalvar och jag kan börja med att säga att här på NZ så går alla kalvar som är äldre än 6 veckor ute och är sedan ute resten av sina liv. Vi avänder en fyrhjuling med en vagn bakom och på vagnen så sitter det en väldigt stor behållare (jag ska ta kort på allt det här när jag är ledig) som vi har mjölk i. På sidorna av behållaren sitter massvis av nappar som kalvarna kan suga på för att få i sig mjölken.

Min körskicklighet är lika bra här som den var där hemma = jag hoppar fram med fyrhjulingen på vissa ställen och ibland får jag den inte ens framåt eller bakåt. Och jag vill inte ens tänka på hur det ska gå när jag ska lära mig köra motorcykeln! Jag har pratat med en annan tranie och han berättade att han körde omkull med en sådan och slog i knät så han fick vara ledig i en hel vecka...så jag undrar vad jag kommer lyckas med...

Sedan har jag mjölkat på båda farmarna och jag trivs väldigt bra. Det är ganska stor skillnad här än mot hemma kan jag säga. I Sverige mjölkade jag 250 kor på 3 timmar och här mjölkar jag 500 kor på samma tid. Hur går det ihop undrar ni kanske då? Jo, svaret är enkelt.

•  De torkar inte av spenarna/juvret på korna därför att de säger att man får in mer bakterier om man torkar av än om man inte torkar av. Om detta stämmer vet jag inte, men det går betydligt fortare att inte torka av varje ko.
• De drar inte ur spenarna för att se om det är några slamsor eller blod, utan sätter helt enkelt på mjölkmaskinen på en gång. När jag frågade hur de kan veta om kon har mastit eller inte när de inte drar ut så svarade de att de kollar på papprena som de får av mejeriet och är det höga celltal så drar de ut på alla kor för att se vem det är. Krångligt? Jag tycker det, men som sagt det går betydligt fortare så här än vad jag är van vid.

Idag började jag även morgonmjölka vid fem och då var det mörkt ute men snart ljusnade det och var lagom varmt. Dock kan jag säga att jag inte tycker om kor längre, för när jag gick förbi en ko så sket hon över hela min arm, och då menar jag verkligen över hela min arm. Jag var glad över att jag hade mjölkningsärmar på mig och overall men ändå!! Sådant händer inte hemma!! Dessutom så lyckades jag få skit i ansiktet också så när Mrs Chris kom för att hämta mig så sa hon: "Oj, du har skit över hela dig!" och det hade jag verkligen. Overallen fick åka in tvättmaskinen och jag fick tvätta ansiktet

.   

Jag mjölkade eftermiddag också och fick skit i ansiktet igen. Mr Chris sa till mig att tricket är att lära sig när man ska ducka eller hoppa åt sidan. Så jag ska jobba på min reaktionsförmåga så att jag också är lika ren som de andra. Fast jag känner mig alldels för väl så jag vet att även om jag lär mig att ducka/hoppa åt sidan så kommer jag ändå att bli skitig på något sätt!

Jag ska jobba fram tills nästa fredag så jag får se när jag hinner skriva något här under kommande dagar. Men jag trivs bra och just det! Bara så ni vet, idag hade vi 18 plusgrader och då var det ändå lite blåsigt ute. Tänk på det ni där hemma i kylan!