Jag hade tänkt att jag skulle skriva här igår efter ridningen, men jag fick ett sådant engeristopp att jag tittade på Mulan istället (som var lika bra denna gång som alla andra femtioelva gånger jag har sett den sen jag kom hit...)...

Men nu ska jag försöka förklara för er hur det kändes att hoppa eller snarare falla ur ett plan på 15 000 fots höjd...

Jag har alltid trott att den värsta delen av fallskärmshoppningen är att hoppa ut från planet. Men jag kan nu av egen erfarenhet tala om för er att den värsta delen är att sitta på marken och vänta på att få gå ombord på planet. Då var jag nervös!...

Jag hoppade tillsammans med en expert, så det enda jag gjorde var att hänga i min sele kan man säga. Vi steg ombord på planet och steg högre och högre upp i luften. Vi var fem stycken som skulle hoppa, ett par från Japan, jag och ett par från Tyskland. Paret från Japan hade valt att hoppa från 12 000 fot, medan vi andra ville hoppa från 15 000...

Så vi släppte av paret från Japan på deras höjd och sedan fortsatte vi uppåt. Vi fick använda syregasmask eftersom det var lite svårt att andas på den höjden. Jag satt och väntade på att jag skulle bli nervös, men det kom aldrig. Men däremot kom en kick av adrenalin när jag insåg att jag faktiskt skulle hoppa snart...

Jag var den andra att hoppa och jag har en video på när jag hoppar och som jag tänker visa när jag kommer hem. Jag hade lovat mig själv att inte skrika när jag hoppade, vilket jag heller inte gjorde! När jag tittade på videon efteråt så ser jag väldigt sammanbiten ut precis innan vi hoppar. Men sedan ler jag på hela videon och även på varenda foto!...

Precis när vi hoppade tänkte jag för mig själv att jag kan faktiskt dö idag, men sedan försvann alla tankar och vi föll i 200 km/h...

Det går inte att beskriva exakt hur det kändes att göra detta, för allting hände så snabbt. En stunden satt vi i planet, sedan föll vi mot marken och plötsligt vecklades fallskärmen ut och jag hade en fantastisk utsikt över omgivningen!

Jag fick lite ont i öronen när jag föll, men det gick över sen när jag kom ner till marken. Jag vet inte om jag kommer göra detta igen, men jag är glad att jag har gjort det en gång! Detta är en livsupplevelse som jag kommer ha med mig för resten av livet! Och jag kommer kunna berätta för mina barnbarn att deras gamla mormor en gång i tiden hoppade falskärm på NZ när hon var ung! Det är inte illa att kunna berätta om det...

Igår var jag och red igen och det var också underbart! Vi filmade när jag galopperar med Shadow :)

Idag har jag jobbat igen och det var över 20 grader varmt och sol kan jag medela! Är ganska trött nu och hoppas att jag ska kunna sova hela natten. Jag sov inget vidare natten mellan söndag och måndag, men i morses fick jag förklaringen. När jag skulle hämta korna i morses var det väldigt ljust ute då fullmånen lyser väldigt starkt. Så det var helt enkelt min inre varulv som var i farten den natten... 

 

anita.olausson3@hotmail.com

8 februari 2012 01:32

Ja, nog har du att förtälja framledes för dina barn och barnbarn gällande "högtflygande" upplevelser, du försitter verkligen inga chanser, började med hoppet från hög höjd och nu med fallskärm, undrar om det är något mer du känner för att pröva?
Roligt se den lilla filmsnutten med ridning, hörde ditt skratt och det gladde. Du sitter som gjuten i sadeln.
Här en dikt skriven av dig 6/11 år 2000
Vinter
När det är vinter
är det roligt
för när det är snö
kan man göra snöfigurer.
(Ur en bok med egna och lånade dikter som jag fick av av er när jag fyllde 60 år.)
Varmaste hälsningar med hopp om god sömn. MORMOR

http://johannasresa.bloggplatsen.se

Johanna

9 februari 2012 00:38

Jag tänkte att det var lika bra att passa på att göra fallskärmshoppningen när jag ändå är här :) Jag vet inte riktigt vad jag vill göra mer, får se lite vad jag kan göra när jag är på sydön om några veckor.
Visst älskar jag att mjölka kor, men det är verkligen härligt att få rida ibland också kan jag säga! Jag längtar efter Bella och Ramona och det är verkligen skönt att det är vår när jag kommer hem så att jag kan rida varenda dag!!
Mycket kreativ dikt om jag får säga det själv, hur gammal var jag när jag skrev den? Typ 8 eller...men det visar att jag redan då tyckte om att skriva dikter och annat :)
De senaste nätterna har jag sovit hyfsat bra, så jag hoppas att sömnproblemen berodde på att jag precis hade haft semester...eller så är jag nu så trött att jag sover hela nätterna pga av det.
Många hälsningar från Johanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag sitter på min säng, med en chipspåse på min vänstra sida och en chokladkaka på högra sida och en historisk romantisk bok att läsa, medan regnet öser ner utanför mitt fönster...   Idag har det gått 6 mån sedan jag lämnade Sverige, vilket inneb...

Idag hade vi inspektion av båda gårdarna, det kom två inspektörer och kollade mjölkgroparna och allt som hörde till. Både gårdarna klarade sig utan anmärkningar vilket var skönt då vi har tvättat, städat och fixat i flera dagar inför idag.   Jag ...

Har ledig helg imorgon och ska åka bort lördag till måndag. Ska bli skönt att sova längre än till halv fem...   Jag sprutar inte ogräs längre då det är för kallt på nätterna för dem att växa, vilket är bra... Det dåliga är dock att jag istället...

Semestern var härlig, även om jag var förkyld och åksjuk under större delen av bussturen...   Naturen var vädigt vacker och jag tog en hel del kort, men jag orkar inte ladda upp några här utan ni får allt hålla er tills jag kommer hem...   Vi...

Ja mina kära läsare, ni har läst rubriken rätt. Jag, Johanna Svensson, som i hela mitt liv i stort sett har avskytt all sorts motion har idag den 3 mars 2012 gjort ett Triathlon för kvinnor och jag till och med njöt av det och tyckte att det var roli...