Jag har nu gjort en av NZ många populära saker som jag bör ha gjort innan jag åker hem. Och jag överlevde utan en skråma, det ni är inte dåligt med tanke på att det är mig vi pratar om!

Jag tänker börja från början och säga att batteriet i min kamera tog slut det första som hände, och det var alldeles för dyrt att köpa de kort som Rafting företaget erbjöd, så tyvärr har jag inte kort men jag ska försöka förklara allting med ord...vilket jag är rätt bra på om jag får säga det själv...

Så, vi förflyttar oss tillbaka till fredag eftermiddag. Klockan är halv fem och jag har lite småbråttom hem från mjölkningen eftersom jag ska plocka upp Malene vid 7. Mitt säkerhetsbälte hade slutat fungera vid den här tidpunkten så jag fick köra utan. När jag kommer till uppfartsvägen till vårt hus, så ser jag att Mrs Chris är på väg från huset med sin bil. Eftersom det var betydligt lättare för mig att backa än för henne så började jag köra bakåt...

Och helt plötsligt befann jag mig i diket brevid vägen! Jag hade ( i min iver att göra det lätt för Mrs Chris) svängt för mycket och satt nu fast i diket. Som tur var så var Mr Chris hemma så han kunde komma och hjälpa oss att få upp min lilla älskling. Jag tog en snabb dusch, packade det sista och åt en hastig middag innan jag packade in allt i bilen.

Jag var tvungen att tanka så jag gav mig iväg i lagom tid...det vara bara det att när jag hade tankat och kört ifrån bensinstationen så ringer Mrs Chris och säger att Mr Chris sagt till henne att jag behöver mer olja. Så jag vänder och kör tillbaka till bensinstationen. Jag lyckas till slut köpa rätt olja (fick fråga kassörskan flera gånger vilken olja jag skulle köpa) och jag ska försöka hitta rätta ställe att hälla olja i. Under tiden så är det en väldans massa bilar som kommer och kör ifrån bensinstationen. Till slut är det en man som förbarmar sig över mig och frågar om jag behöver hjälp, för han hade sett hur jag stod vid motorhuven och tittade på motorn med en vilsen blick...

Så jag fick hjälp och sedan kunde jag köra vidare. Jag hade aldrig kört till Malenas gård tidigare, men Mrs Chris hade skrivit ut en karta från Google map så jag kände mig ganska säker. Så jag körde och körde och körde. Vid ett flertal gånger undrade jag om hade kört fel, för det kändes som om jag aldrig skulle komma fram. Men jag hittade rätt väg så nu gällde det bara att hitta rätt hus. Jag stannade vid sidan av vägen och ringde Malene, och jag körde även vidare medan jag pratade med henne så att hon kunde ge mig anvisngarna.

Helt plötsligt möter jag en bil på samma sida som jag kör på och jag inser att jag kör på fel (höger) sida av vägen. Så jag girar över till min sida, fortfarande pratandes med Malane, och vinkar lite ursäktande till den andra bilisten, som ser både arg och chockad. Antar att jag skulle ha reagerat likadant om jag hade råkat ut för det i Sverige...

Till slut hittade jag till Malane och vi körde vidare till stället vi skulle campa på över helgen. Det var mörkt så jag kan säga att det inte var det lättaste att sätta upp tälten, och dessutom så slockande min ficklampa som jag hade fått låna av familjen hela tiden, så jag hade inget ljus under större delen av kvällen. Vi var 16 stycken praktikanter som campade tillsammans.

Natten var kall och när jag vaknade var jag trött och stel, men solen sken och fåglarna kvittrade. Vi åt frukost och sedan skulle jag gå på toaletten. Jag tycker att toaletterna på Svenska campingplatser är väldigt bra och det skulle ni också tycka om ni hade sett dessa toaletter. Det var två hytter brevid varandra och när jag öppnade dörren till den ena toaletten så kunde jag se att tanken under sitsen var VÄLDIGT full.

Så jag stängde dörren fort som fan och beslöt mig för att pröva den andra toan. Jag låste dörren eftersom jag inte ville råka ut för att någon öppnade den under tiden jag var där. Det var bara det att när jag skulle låsa upp dörren så hade låset hängt sig, vilket innebar att det inte gick att rubba...

Toaletterna befann sig en bra bit ifrån vårt läger, men som tur var så var det två stycken andra tjejer som kom precis efter mig. De forstod att jag hade problem att komma ut och sa till mig att de skulle hämta ledarna. Så jag fick vänta, inlåst på dasset, tills ledarna kom och skruvade upp låset. När jag väl kom ut så sa de två andra tjejerna att låset hade slutat fungera kvällen innan, men det har jag inte haft en aning om...

Vi åkte buss till floden och när jag skulle betala med mitt bankkort så funkade det inte, varken mtt NZ kort eller mitt svenska Visakort. Jag blev hänvisad till en bankautomat runt hörnet och fick använda båda korten för att ta ut tillräckligt med pengar. Dagen innan hade jag fört över pengar från mitt ena NZ konto till mitt andra NZ konto i tron att det var till rätt konto, men det var fel så därför hade jag för lite pengar att betala med. Men det löste sig och jag fick min våtdräkt, min hjälm, mina skor och min flytväst...

Sedan satte vi oss i båten och jag kan säga att det var OTROLIGT häftigt och roligt!!

Det var en medelsvår flod vi var på och vi hade en bra guide så vi hade riktigt roligt. Efter ett tag så stannade vi vid en klippa och guiderna sa att de som ville kunde hoppa från klippan. Alla utom jag och två andra tjejer ville göra det...men till slut bler vi övertalade att göra det också. Jag var den sista personen att hoppa och när jag simmade iland och kom upp på stranden så visade det sig att jag blödde näsblod och jag var självklart den enda som gjorde det...

Sedan fortsatte vi och när vi var klara så åkte vi tillbaka till lägret. Vi åt, sov och vaknade till en ny dag på floden. Först fick vi köra våra bilar två timmar norrut innan vi var framme vid den nya floden. Den här var två grader svårare, men vi var inte så nervösa. Allting gick bra, även om jag fick en stor kallsup precis när en av kameramännen tog kort...

Så jag kan säga att jag är glad att jag har gjort dennna White Water Rafting. Det var spännande och roligt. Dessutom kan jag meddela att jag och en tysk tjej kommer hoppa fallskärm också, vet ej datum än men jag återkommer med det.

Så med andra ord: Jag överlevde helgen och ser fram emot imorgon då jag har en till ledig dag innan jag börjar jobba igen...

Idag har det varit varmt ute, men det har även blåst halv storm...de få träd som finns runt omkring huset vajade ordentligt under dagen. Och nu när solen är borta så är det RIKTIGT kallt ute kan jag säga! Det är som i öknen, varmt under dagen och kallt under natten.

I alla fall så är det fullmåne ikväll och jag tog två kort på den, första med blixt och det andra utan så att ni kan se att det är ljust ute.

Klockan är kvart i nio på kvällen och jag är trött. Jag tror att jag har någon inbyggd mekanism som slås på när klockan börjar närma sig nio, för kl 8 är jag fortfarande pigg. Men när klockans visare har tickat till siffran nio så vill jag sluta mina ögon och drömma mig bort. Vilket jag också gör, för vad är det för mening att vara uppe om jag är trött och dessutom ska jobba dagen därpå. Är det någon som är ordenlig så är det jag! Jag äter min gröt till frukost, jag säger tack för maten och jag går och lägger mig vid nio. Känns skönt att veta att jag har kläm på vuxenlivet...i alla fall en liten del av det...

Min värdfamilj har börjat vänja sig vid att jag läser en hel del, de har slutat fråga mig vad jag gör när jag sitter i vardagsrummet i samma fåtölj hela tiden...jag tror inte att de tidigare praktikanterna läste så mycket som jag gör...    

Jag kan också glatt meddela för de som är intresserade att jag har gått ner i vikt! Stolt är vad jag är! 3-4 kg är borta från midjan och jag har nog aldrig varit så här smal och jag är glad. Det är allt detta gående som gör susen. Först så går jag när jag mjölkar, fram och tillbaka, fram och tillbaka i mjölkgropen en väldigt massa gånger...sedan går jag genom tre hagar med en massa kullar och har lagom med mjölksyra i benen när jag är färdig...och sedan är det dags för mjölkning igen...detta gör jag 11 dagar i rad, vilket har gett resultat. Jag tror att jag för första gången på väldigt länge kommer känna mig bekväm i bikini den här sommaren...för att inte tala om vilka armmuskler jag har fått! Vänta bara till jag kommer hem, då ska vi ha armbrytning hela dagarna!

Idag var jag hos frisören, Mrs Chris hjälpte mig att boka tid förra veckan och under lunchen tog jag min lilla röda bil och styrde mot staden. Jag hade fått en karta av Mrs Chris så att jag skulle hitta till frisören och tro det eller ej, men jag hittade faktiskt dit på första försöket! Ha, ibland är jag inte så dum som jag ser ut!

Ifall fall så fick jag vänta en liten stund (min vana trogen så är jag alltid lite för tidig) och hann studera salongen. Det var fyra hårfrisörskor och två medhjälpare och helt plötsligt kände jag hur jag började få panik. Jag var helt själv, på en hårsalong och jag skulle försöka förklara hur jag ville ha mitt hår klippt. Som tur var så visade sig min frisör vara från England och hon var riktigt trevlig. Så jag fick mitt hår exakt så kort jag ville och jag är glad.

På vägen hem passade jag även på att inköpa solkräm med skyddsfaktor 50! Tänker verkligen inte bränna mig igen kan jag säga! Jag hittade även ett par väldigt fina solglasögon och en väldigt trevlig solhatt. Så jag är nöjd med dagen.

Nu är helgen över och det är jag glad för! Ibland undrar jag varför just jag är tvungen att råka ut för alla saker som kan hända...jag menar det finns personer som aldrig råkar ut för något i hela livet, medan jag råkar ut för flera saker på samma dag!! Mycket orättvist tycker jag...men så har ju livet aldrig varit rättvist heller...

I alla fall så var lördagen helt okej. Jag hämtade korna och vi morgonmjölkade och sedan fick jag plocka ner ett staket innan det var frukost. Jag var lite sen så jag hade endast frukost i en halvtimme och sedan fick jag ta min lilla röda bil och köra till den andra farmen för att mata kalvarna. Jag hade en lapp med instruktioner som Mrs Chris hade skrivit kvällen innan, men när jag kom fram till farmen visade det sig att jag hade glömt lappen hemma...

Men jag visste vad jag skulle göra så jag tog fyrhjulingen och åkte och matade första gruppen med kalvar. Sedan tog jag med mig mjölkbehållaren tillbaka till mjölktanken. Jag frågade även Todd (han driver farmen även om "Chrisarna" har sista ordet) ifall det fanns någon mer mjölkbehållare och det sa han att det fanns  det och att den var i andra gruppens hage.

Så jag tog med mig den nu fyllda mjölkbehållare tillbaka tillbaka till gruppen jag precis hade matat. Jag kan även säga som så att när jag körde ut därför ifrån efter att ha matat dem så sprang de efter mig genom grinden, så jag fick jaga in dem igen...de sprang ut igen och jag jagade in dem...fyra eller fem gånger fick jag jaga in den innan jag kunde köra vidare...

Sedan åkte jag till den andra gruppen med kalvar och de är en bra bit ifrån den första gruppen, bara för att upptäcka att det inte fanns någon mjölkbehållare där. Då åkte jag tillbaka till mjölkstallet för att se om det fanns någon där. Jag fick syn på Todd som körde tåvhjulingen på väg åt motsatt håll än det hållet jag hade kört åt. Jag ville fråga honom honom om mjölkbehållaren så jag fick jaga honom över halva farmen innen han såg att jag körde efter honom...

Då kom han på att det inte fanns någon mer mjölkbehållare, så jag fick tillbaka till första gruppen, ta med mig mjölkbehållaren och åka till andra gruppen...efter det kunde jag äntligen åka hem igen och ta lunch i 1 timme...

Sedan var det dags för mjölkning och det gick väldigt bra så jag var hemma strax innan kl 6...en 10 timmars arbetsdag och jag var trött kan jag säga...

Så kom söndagen...det gick bra att hämta korna och mjölka morgon och det gick bra med kalvarna (de sprang inte ut genom grinden lika många gånger) och jag kunde ta lunch i 2 timmar...men sedan gick det utför resten av dagen....

Jag skulle hämta korna och det är rätt mycket kullar i hagen, men jag visste hur jag skulle köra så jag tänkte att det gick bra ändå. Så jag följde staketet för att se så att alla korna kom med. Jag körde på sidan av en ganska brant kulle och ungefär halvvägs kände jag hur fyrhjulingen börjar luta mer och mer neråt, så jag lutade mig uppåt mot kullen för kompensera med min vikt...bara för att få kramp i låret och ramla av fyrhjulingen! Så jag låg på rygg på marken och fyrhjulingen stod på 3 hjul och lutade neråt...

Jag kom fram till att jag inte kunde köra den därifrån så jag fick valla ihop alla kor och gå bakom dem till mjölkgropen, vilket tog ca 45 min (det är därför vi har fyrhjulingar så att vi ska slippa gå, men med tanke på hur den stod så fick jag helt enkelt gå)...men jag kom i tid och var till och med 10 min tidig och vi (jag och Sinkart, han är från Indien och jobbar på farmen) tänkte att vi skulle bli färdiga i god tid...men då upptäckte vi att oljenivån till vakumpumpen inte var som den skulle...och jag kan säga så här...vi ska börjar mjölka 02:30...03:45 har vi mjölkat två längder eftersom vi hade fått försöka fixa oljan i över en timme...

Till slut kunde vi börja mjölka och det gick bra. Jag hade precis tagit av en maskin när jag kände något varmt i nacken som rann nerför innanför overallen på mig...jag vände mig om bara för att upptäcka att kon bakom mig skiter och att hela min nacke och rygg är täckt av skit..och bara några sekunder senare kände jag hur min vänstra arm blev varm och jag upptäcker att kon som jag precis hade tagit av maskinen från skiter också!

Jag tänkte att nu kan det inte bli värre, först med fyrhjulingen, sedan med oljenivån och nu jag täckt av skit...MEN det kan alltid bli värre, tro mig!

När första hjorden var mjölkade gick Sinkart iväg för att stänga grinden och när han kom tillbaka så frågade han mig ifall jag hade ändrat en annan grind så att korna kunde gå rakt fram till hage nr 65 och inte tillbaka till hage nr 53 som de kommit från. Jag svarade: ähhh...nej..

Och då sa han att då har hela hjorden gått tillbaka till hage nr 53. Men jag hade i alla fall kommit ihåg att öppna en annan grind så att de kunde fortsätta gå längs vägen till hage nr 51 som de skulle vara i dagen därpå...det var bara det att jag kom ihåg att jag inte hade stängt grinden till hage 53, detta pga av att jag tänke på fyrhjulingen och att jag var tvungen att gå...

Så när vi var klara med mjölkningen (över 1 timme senare än vanligt) så åkte vi till hage nr 53 och där var halva hjorden medan restan av hjorden hade gått till hage nr 51 ca 100 meter längre bort...först fick Sinkart hjälpa mig att backa ner min fyrhjuling och sedan fick vi valla över de 200 korna från hage nr 53 til nr 51...

Jag var hemma efter kl 7 och hade jobbat 11,5 timmar...så nu har jag lärt mig att inte köra i för branta lutningar och komma ihåg alla grindar!

Tre veckor och jag har haft fullt upp. Jag har inte hunnit sakna Sverige än och jag tror inte att jag kommer göra det heller, för jag trivs verkligen hur bra som helst här! Alla är trevliga och det är underbart att vara här, för att inte tala om att jag får jobba med kor varenda dag!

Katie (från England) har varit med och provat på att mata kalvarna och mjölka korna. Vi har även bestämt att när jag har semester i slutet av februari så ska jag åka till Mr Chris kusin (som är gift med en svensk man) och besöka dem. Katie kommer även vara där (hon reser till Asutralien över jul och januari) och då ska vi resa runt sydön tillsammans :D

Den här helgen så ska "Chrisarna" och Katie på Mr Chris kusins man (som är den svenska mannen och heter Tomas) 50-års kalas vilket innebär att jag kommer vara själv i helgen. Som tur så kommer Iris (hostgrandmother) och tar hand om mig på kvällarna. Jag kommer dessutom ha fullt upp för jag jobbar denna helg. Och mitt schema ser ut så här:

04:30: Hämtar korna och "vallar" dem till mjölkgropen. Tur är så är korna i en platt hage (även om jag inte kan påstå att det innbär samma platthet som i Sverige, då det fortfarande är kullar...) så att jag kan köra med fyrhjulingen...

05:00-09:00: Mjölkar och hjälper imseninören att ta fram korna som ska insemineras. Måste säga at mjölkningen är min favortidel av jobbet och det känns som om det går mycket fortare än vad det gör.

09:00-10:00: FRUKOST och jag äter samma frukost varje dag - gröt (med brunt socker och youghurt med banan/karamell smak på), två toast med smör, ost och sylt på och en kopp te. På helgerna festar vi till det med bacon och lönnsirap (James tog med det från Kanada).

10:00- 12:00: Mata kalvar och jag försöker att inte bli uppäten eller få fötterna krossade, de har inte stålhätta i gummistövlarna här...

12:00:14:00: LUNCH och jag är trött men glad och jag kan passa på att vila inför nästa arbetspass.

14:00: Hämtar korna för mjölkning - även nu är det i en platt hage...

14:30:18:00: Mjölkar - två tummar upp för det!

18:00- : middag och somnar tidigt - kl 21:00 sluter jag mina ögon och inväntar nästa arbetsdag...

Söndag är likadan men resten av veckan börjar jag inte förrän kl 06:00 = sovmorgon! Men jag är glad, har inte varit så här glad på länge måste jag säga. Även om jag har skit i ansiktet varenda dag och jobbar länge så ångar jag inte att jag gör det här. Och när jag mjölkar korna så har jag ett leende på läpparna!

Och det jag vill döda är varken tvåbent eller fyrbent...nej, mina fiender har sina "ben" under marken och de kan sprida sig väldigt fort...och de är smarta nog att ha taggar så att ingen ska kunna döda dem. Men de har inte räknat med mig! Jag, den fenomenala ögräsbekämparen, hyser ingen rädsla för dessa "varelser". Jag tar på mig min rustning som består av keps, jeans, skjorta, regnbyxor (det kan börjar regna) och gummistövlar. Mitt svärd som jag bekämpar dessa odjur med är en flaska med en knapp som jag trycker på och då då kommer det ut kemikalier...och jag beger mig ut på stridfältet. Jag kämpar för de dock ej så fagra damerna och de står och idisslar när jag röjer min väg bland deras fiender. Ifall inte jag så hjältemodigt slåss mot fienden så kommer de ta över de dock ej så fagra damernas fält och då blir de utan mat. Så jag känner mig stolt när jag har dräpt alla tistlar...

Jag har även passat på att ta kort på korna och mjölkgropen (ska försöka ta kort när vi mjölkar också) och nu har det slutat regnat (vilket det har gjort sedan i söndagskväll) och solen är framme och det är varmt och skönt. Ikväll är det dags för pubkväll igen (varje onsdag) vilket innebär att jag snart har varit här i tre veckor...tiden går fort när man har roligt!!