Det känns väldigt konstigt att skriva 29 februari, det är man verkligen inte van vid att göra. Igår hade jag namnsdag (Maria) och det var trevligt att familjen och släkten kom ihåg det och sände sina gratulationer :)

Har varit ute på en promenad igen och sitter nu och äter lite potatischips, kände att jag hade gjort mig förtjänt av dessa...

Eftersom det hade regnat under natten så var det rejält dimmigt när jag skulle köra över till den andra farmen, så jag fick köra jättesakta. Jag blev några minuter sen, men det gjorde ingenting för Todd var också sen, då han hade problem att hitta alla korna i hagen och dessutom trillade av sin motorcykel, dock utan skador. Men vi mjölkade på bra och sedan undersökte vi tre nya halta kor. Eftermiddagsmjölkningen gick också bra så det var skönt...

Mrs Chris är den som hämtar andra hjorden medan jag och Todd mjölkar. Men igår morses så blev vi klara med den första hjorden utan att det fanns några kor från andra hjorden. Todd kollade om Mrs Chris bil var där, men det var den inte. Så han fick ta sin motorcykel och åka och hämta korna. Jag fick mota in de halta korna istället, de brukar vi mjölka sist i vanliga fall, och mjölka dem. Då kom Mrs Chris och det visade sig att Mr Chris hade ställt larmet den här gången och ställt det 1 timme fel så hon hade försovit sig. Men vi blev klara i tid ändå...

På fredag ska Todd och hans fru komma på middag och det är på deras begäran som jag ska stå för maten och kan ni tänka er vad de vill ha för något? Inget mindre än köttbullar, potatis och brun sås! De har hört att jag har gjort köttbullar förrut och att "Chrisarna" gillade dem så nu vill de också smaka på dem...

Jag har problem med två visdomständer som växer, en i underkäken på högra sidan och en i överkäken på vänstra sidan, och dessutom har jag en inflamation i tandköttet (jag har slarvat med tandborstningen kan jag erkänna, tycker att det är så förbaskat tråkigt att stå och och borsta tänderna så jag borstar på typ en halv minut) så jag har haft ont när jag har ätit. Men igår köpte jag en tandborste med mjuk borst, tandtråd och munskölj. Redan efter två gånger känns det mycket bättre och nu tänker jag skärpa mig med tandborstningen. Vill ju inte behöva gå till tandläkaren här, för det lär bli rätt dyrt då de inte vet vad fri tandvård är här...

Ja då var det måndag igen. Det känns som om det är söndag, söndag, söndag, söndag och en och annan enstaka förjäklig måndag som känns som om den aldrig ska ta slut. Men nu är det här måndagen över och den har inte varit så dum faktiskt. Tyvärr började jag dagen med att köra över en kanin när jag skulle köra till farmen. Jag hade ingen chans att bromsa och kaninen, självmordsgalen som den var, bara sprang rakt under framdäcket. Det var en lite äcklig känsla att köra över den, jag har aldrig gjort det förrut, så jag hade en tyst halv minut innan jag gick vidare med mitt liv och hoppades att kaninen inte skulle hämnas på mig i något senare liv...

Korna kände nog av att både jag och Todd var lite trötta på morgonen för alla var väldigt sega och ville inte gå ut från gropen. Till slut blev vi i alla fall klara och då kollade vi två nya halta kor. Den ena hade bara en överväxt tå, dvs att ena klövhalvans framdel hade växt ut en liten bit framför den andra klövhalvan, så den fixade vi snabbt till. Den andra kon hade en sten mellan klövhalvorna och början till klösvspaltsinflamation, så henne fick vi ge antibiotika. Vi hittade även en ny halt ko under eftermiddagsmjölkningen och henne ska vi kolla imorgon. Jag vet att jag inte borde vara glad över att vi har halta kor, men det är jag för det är så roligt och intressant att undersöka dem...

Har sprutat ogräs igen eftersom det var soligt ute. Men det är lite roligare nu att göra det eftersom jag nästan inte har sprutat något ogräs på den här farmen. Så jag känner ine till alla hagar och får därför se en ny hage varje gång jag sprutar här. Tyvärr åkte jag på att spruta den värsta av hagarna på gården och jag använde en hel backpack (15 liter!), men sprayen tog slut så jag fick dra upp de sista ogräsen och slänga iväg dem....

Eftermiddagsmjölkningen gick mycket bättre än morgonmjölkningen och efter middagen så åkte jag till en skola som är här i närheten och simmade i polen som är där. Jag simmade 300 meter och nu känner jag mig en aning mör i mina axlar och rygg kan jag säga. Jag har stretchat, men kommer nog ändå ha en härlig träningsvärk imorgon när jag ska mjölka...

Jag jobbade i helgen och när jag hämtade korna i lördagseftermiddags så hittade jag en ko som låg ner på sidan. Jag försökte få upp den henne, men hon trillade bara ner igen. Jag förstod att hon inte kunde röra bakbenen och dessutom var hela magen uppsvullen. Jag ringde till Chrisarna och de ringde till veterinären. Jag föste de andra korna till gropen och jag och Sinkart började mjölka medan vi väntade på vetrinären. När han kom så åkte jag med honom till hagen där kon låg. Han undersökte henne och kom fram till att hon både hade en löpmagesomvridning och en skada på ryggen som gjorde henne förlamad i bakdelen. Eftersom hon inte kunde stå upp så hade vi ingen chans att operera henne, utan vi fick helt enkelt avliva henne. Hon var dessutom dräktig så det var extra tråkigt. Men sånt är tyvärr livet som bonde...

Nu är det inte långt kvar tills jag har semester! Från 7-20 mars så tänker jag inte tänka ordet ko eller ogrässprutning och den som nämner någon av orden kommer jag personligen att mordhota. Det ska verkligen bli skönt med semester och sova hela nätterna. För nu är jag igång igen med att vakna! Härom natten så drömde jag att jag skulle flytta gödselspridaren och den började då sprida skit. Jag drog upp min regnjacka över huvudet och började ropa på hjälp. Jag vaknade av detta och insåg att jag hade dragit täcket över huvudet och hade en aning svårt att andas...

Men, men jag är ung och efter semestern är det bara 6 veckor kvar tills jag åker hem och kan sova genom hela maj! Jag fattar inte hur fort tiden går, det är en aning skrämmande måste jag säga. Snart har jag varit här i 5 mån, 5 hela månader!! Det är ju inte klokt, men tiden går fort när man har roligt, det kan jag verkligen intyga!

Har precis kommit tillbaka från en 2 km promenad med Susie (Chrisarnas Golden retriver), eller ja jag gick i en rask takt och hon lunkade på i sin egen takt ca 50 bakom med sitt koppel bärandes i munnen. Nu sitter jag i min säng och har precis ätit en banan och har även kokat en kopp te. För helt plötsligt när jag var ute och gick så slog plötsligt ångesten till. Den kom från ingenstans och jag blev helt gråtfärdig.

Jag tror att det beror på att jag är trött och att jag har tryckt i mig en hel del kakor och glass  så att mitt blodsocker först sköt i höjden under dagen för att nu på kvällen befinna sig på minimum nivå. Därför har jag ätit en banan och hoppas att teet ska hjälpa.

Och var nu inte oroliga över min ångest, för det kommer gå över. Jag trivs fortfarande jättebra så det har ingenting med det att göra, utan jag tror helt enkelt att det var dags för en liten ångest attack helt enkelt. Jag ska dessutom se Monty Pytons Meningen med livet efter att jag har skrivit klart här, vilket jag tror kommer hjälpa. Jag såg på Den heliga Gralen igår och skrattade så jag fick ont i magen bara av att kolla på förtexterna där de driver med Sverige och älgar!

Jag jobbar ju som sagt var på den andra gården nu och jag trivs väldigt bra där kan jag säga! Jag har skrubbat rälsen nu så de är rena och fina och har sagt till förmannen att hålla dem rena för annars kommer jag bli sur och det vill han verkligen inte att jag ska bli...

Jag har även kollat två till halta kor och jag måste säga att det är väldigt roligt och intressant att "karva" i klövarna. Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gör. Jag har fått en helt annan förståelse för hältan och om jag blir forskare eller rådgivare i framtiden så kommer jag nog vilja satsa mycket på klövarbete och vikten av att förbygga hälta.

Jag jobbar helg på den första gården och ska jobba med Sinkart. Jag behöver även åka in till byn imorgon och tanka, köpa ny solkräm, öronproppar och en ny tandborste. Känner av en av mina baktänder i överkäken och hoppas att jag inte börjat få hål (vilket iof inte skulle vara så konstig med tanke på hur mycket socker jag har stoppat i mig den senaste tiden...), men det kan även vara min visdomstand som växer igen, har haft den här känlan förrut och då har det var just den tanden som spökat.

Chrisarna är på begravning idag/ikväll (Mr Chris kompis frus pappas begravning...) och kommer inte tillbaka förrän i morgon så jag är själv igen, men jag har ju i alla fall Susie och jag går ändå och lägger mig vid nio så att jag ska orka upp vid halv 5 imorgon. Jag kommer ihåg tiden på Sötåsen när jag tyckte att det var tidigt att gå upp kl 7...det var tider det! Om jag får sova till 7 nu så är det rena lyxen tycker jag...

Det verkar som om jag alltid kommer på dikter när jag känner mig lite nere för nu har jag kommit på en ny igen.

Jag går och går

mot ett bestämt mål

livet är en vandring

slutet kommer med tiden

Dagarna går och går

med ett bestämt spår

Alla vi som lever

följer lydigt detta mönster

Födas, leva och dö

Bestämt sedan urminnes tider

Omöjligt att ändra på

Vi kan inget göra

Döden vinner varje match

Så älska varje dag

För du är ingeting

I det stora hela

Ingen kommer minnas dig

Din kropp ruttnar bort

Maskarna äter ditt kött

Du blir bara stoft

Så gå och gå

Följ tidens grymma spår

En sak är säker

Du är snart död

Och nej jag är inte deprimerad, jag lovar!! Jag verkar bara ha en förkärlek för att skriva deprimerande dikter om döden. Men jag mår redan mycket bättre nu så jag tror att jag behövde skriva av ig lite bara.

Jag jobbar från och med idag på den andra farmen i två veckor framöver då Ian och hans fru är på semester och Sinkart är tillbaka på den första farmen. Så jag jobbar tyvärr lika många timmar som förrut, men nu är det i alla fall lite omväxling eftersom jag inte har varit på den här farmen på länge...

De har ett mycket bättre koflyt på den här farmen och dessutom så har de radio när de mjölkar! Det borde vara lag på att ha radio när man mjölkar tycker jag för allting går så mycket bättre kan jag säga. Och de som hävdar att man inte hör om något händer kan slänga sig i väggen för jag har öronproppar och radio på men jag kan ändå höra i fall en kopp suger luft...

Todd (förmannen på den här gården) frågade mig idag ifall jag ville hjälpa honom att kolla tre halta kor och eftersom jade aldrig har fått "karva" i en hov förrut så sa jag självklart ja. Jag kan säga att det var svårare än jag trodde att skära loss hovmaterialet, men till slut fick jag in tekniken. En av korna fick en sko på ena halva av klöven så att hon slapp belasta den dåliga sidan. De två andra hade infektioner i den vita linjen (eller randen, vad heter det?) men vi öppnade upp en kanal så att varet kunde rinna ut ur hoven och de gick betydligt bättre redan efter det. Det var intressant att få pröva på detta, jag har ju sett när de verkat klövar hemma i Sverige, men här är annorlunda. Här gör man allt själv och man får även ge pencelin till kon utan att tillkalla vetrinären. Jag har fått en bättre förståelse för hältan nu så det är jag glad för...

Efter frukosten så skulle jag spruta ogräsen, men det regnade så mycket så jag fick skrubba rälsen (känns som fel ord men jag kan inte komma på vad det rätta är, jag menar järnrören som korna lutar sig mot när vi mjölkar dem och som stoppar dem från att komma ner i gropen...) istället. Det är 40 mjölkplatser på den här farmen och ingen hade skrubbat "rälsen" på ett tag, vilket gjorde att det tog mig 2 timmar att göra hälften av 1 sida! Så jag ska fortsätta imorgon, för jag vill verkligen att det ska se fint och trevligt ut där...

När vi mjölkade på eftermiddagen så upptäckte Todd en ko med "watertounge" vilket är när de får ett sår i munnen och de får en infektion i munnen, som oftast visar sig som en bula under käken. Bulan är mjuk i början och blir sedan hårdare och större med tiden och till slut kan inte kon äta. Som tur var så har vi upptäckt henne i tid så nu kan vi ge henne pencelin och hon borde vara bra om några dagar.

Vi var nästan klara med mjölkningen när något lustigt hände. Jag var i slutet av mjlkgropen och när jag vände mig om såg jag att en ko i början av gropen halvt låg nere i gropen. Hon hade lyckats få ner framdelen så hennes framben dinglade ner mot golvet i gropen. Innan jag hann göra något så halkade/hasade hon sig ner i gropen och blev stående där. Jag sprang och hämtade Todd, som var och hämtade de halta korna, och vi försökte få upp kon för trappan upp från gropen. Men hon ville absolut inte lämna gropen, så hon fick gå omkring de nere medan vi tog av de sista av maskinerna. Det var lite festligt att ha en stor ko gåendes precis bakom en där nere, det är inte direkt någon stor yta att röra sig på i normala fall och med en stor Holstien ko så fanns det inte mycket plats kvar kan jag säga. Till slut fick vi i alla fall upp henne för trappan och hon mår bra. Men det var lite roligt eftersom jag aldrig har varit med om det förrut.

Jag är trött på kvällarn men glad. Jag tycker verkligen om att mjölka och det gör mig inget att göra det två gånger om dagen, faktum är att hade jag inte behövt spruta ogräs varenda dag så hade jag lätt kunnat jobba på en gård här på NZ när jag blir äldre. Men jag har ingen lust att spruta ogräs hela dagarna så jag kommer jobba på en gård i Sverige istället...och vara tvungen att torka av juvrena och dra ur alla spenare varje gång istället...Hurra vad roligt!

Det känns som att jag har kommit av mig att skriva här, men jag skyller på att jag har varit alldels för trött eftar att jag har slutat jobba att bara tanken på att skriva här har kännts oöverkomlig. Men nu har Sinkart kommit tillbaka från sin 5 veckor långa semester och jag hoppas att det innebär att jag nu inte behöver arbeta ca 10 timmar om dagen, utan mer normala 8 timmar istället vilket ska bli väldigt skönt!

Min lediga helg var verkligen trevlig och jag har sett väldigt mycket vacker natur! Det kändes som att köra omkring i en tavla där varje detalj var noggrant ditmålad. Första natten bodde jag i Pixe, en liten och otroligt söt husvagn! Har nog aldrig sovit så skönt som jag sov i den :) Andra natten delade jag rum med 8 andra människor (ingen av den svensktalande...) och det gick också bra.

Jag var till två olika stränder och låg och solade där, men först smörjade jag noggrant in mig med 50+ solkräm för jag har ingen lust att få hudcancer bara för att jag är fåfäng och vill bli lite brun.

En del av vägen var endast en så liten grusväg att det knappt gick att möta en annan bil. En del av biten så hade jag havet ca 10 meter från min vänstra sida och djup skog på min högra sida.

Idag hade vi den 3 provmjölkningen och jag hade hand om att sätta på/ta av maskiner och byta provrör, men det gick bra. Imorgon har vi den fjärde och de två sista är inte förrän veckan innan jag åker hem.

Den här veckan har jag ätit så mycket kakor och glass att jag troligtvis har gått upp alla 10 kilo igen, nä inte riktigt men 1 eller 2 kilo har jag gått upp i alla fall. Så nu måste jag försöka skärpa mig igen, jag var ju faktiskt nere på 79 kg vilket jag aldrig har varit nere på när jag har försökt gå ner tidigiare. Jag har så mycket lättare att gå upp i vikt än gå ner vilket jag tycker är väldigt orättvist! Fast jag tror att jag nog skulle ha klarat mig väldigt bra på stenåldern eftersom jag då skulle ha haft ett bra lager med skyddande fett...synd bara att kulturen nu, några årtusenden senare, har ändrats men inte den mänsksliga kroppen...borde ju verkligen vara tvärtom! Hoppas att jag lever så länge att jag får vara med om att modet ändras igen och det är fint att vara lite mullig! Jag tror att fler människor skulle vara gladare och jag skulle kunna äta mina kakor med gott samvete! Jag kan säga att det här med bantning är inte riktigt min grej, men jag har i all fall gett mig den på att ligga runt 80 kilo och därmed vara nöjd.

Och det verkar som om min stavning är helt åt skogen (har gått igenom texten säkert 5 gånger och hittat flera stavfel varenda gång!), dels för att det inte finns någon stavningskontroll här på bloggen men också för att jag tänker mer och mer på engelska nuförtiden och måste påminna mig själv om svenska ord. Jag kan börja tänka en mening på svenska och sedan avsluta den på engelska, eller så blandar jag svenska och engelska ord hej vilt i mina tankar. Det är tur att jag har facebook och pratar med mamma och pappa 1 gång i veckan så att jag inte glömmer bort svenskan helt och hållet...

Jag fattar inte hur fort dagarna går egentligen! Jag tyckte inte det var längsen det var lördag då jag skrev det senaste inlägget, men tydligen så är det tisdagkväll nu när jag skriver! Om jag inte ser upp så kommer jag snart vara 100 och dö!

I alla fall så jobbar jag för fullt (och det är nog den största anledningen till att tiden går så fort!). Igår hade vi lite regn, vilket faktiskt var skönt, men sedan klarnade det upp på eftermiddagen och idag var det soligt och varmt igen, men det ska tydligen blir kraftigt regn i natt och imorgon. Även om jag inte tycker om att jobba när det regnar så behöver vi ändå regnet för gräset har börjat torka och vi har problem med vatten, vilket gör att korna inte dricker så mycket som de behöver. Och när det regnar så behöver jag inte spruta ogräs så det väger upp det hela tycker jag...

Igår morses hände faktiskt något väldigt roligt. Vi höll på att mjölka och en ko som redan hade blivit mjölkad kom tillbaka för att se ifall hon kunde äta lite meal genom grinden till mjölkgropen. Jag såg att hon stod där, men helt plötsligt var hon borta och jag undrade vart hon hade tagit vägen. Så jag gick för att titta efter, då såg jag att grinden in till mjölkrummet och kontoret var öppen, men ingen ko syntes till. Jag gick några steg till och tvärstannade för den stora Holsteinkon var inklämd i det lilla kontoret och roade sig som bäst med att nosa på alla papper som låg på bänken. Jag ropade på förmannen och sa att vi hade en ko på kontoret. Han trodde mig inte förrän han själv kom och såg kon. Då skakade han på huvudet flera gånger och sa att han aldrig hade varit med om detta förrut. När jag berättade det för "Chrisarna" så hade de heller aldrig varit med om det. Vi fick ut kon utan några problem så slutet gott allting gott.

Idag när jag hämtade korna så upptäckte jag att de gick i en annan hage än den hagen jag hade lämnat dem i igår kväll. Jag åkte till den gamla hagen och såg att de hade rviit ner grinden och därefter promonerat (alla 270 kor!) till den nya hagen som de skulle till på efter morgonmjölkningen. De var jätteglada över att få äta mycket gräs och ville inte alls lämna hagen, men till slut fick jag ut dem i alla fall...

Under mjölkningen så tror jag att nästan varenda ko lyckades skita på mig...

När jag åkte hem efter mjölkningen fick jag något i ögat och blev halvtblind tills jag kom hem och kunde få ut det...

Den här veckan har jag även fått ansvaret för att flytta den mobila gödeslespridaren. Igår gick det bra att flytta den och det gjorde det idag också, men jag när jag skulle haka på den på dragkroken på fyrhjulingen brände jag mig på avgasröret, så nu har jag ett ca 4 cm långt brännmärke precis nedanför armbågen på högerarmen...

När jag skulle spruta ogräs så sa Mrs Chris att jag först skulle spruta i hagen nr 60, vilket bara skulle ta några minuter då det endast var några få ogräs på framsidan av kullen som var i hagen. Jag sprutade dessa ogräs och tänkte jag måste kolla baksidan av kullen ifall det var några ogräs där med. Tyvärr visade det sig att hela JÄVLA baksidan var fullt av gult blommande ogräs så det var bara att sätta igång och spruta dem, vilket tog mig över 1 timme att göra...

När jag mjölkade eftermiddagen var det en mjölkslang som lossade på en av maskinerna. Kopparna satt fortfarande kvar på juvret och jag skulle bara sätta tillbaka slangen när kon lyfte på klöven och säatte ner den rakt på min hand och vägrade att flytta på sig! Så nu kommer jag troligtvis få ett blåmärke på handen...

Så när jag kom hem så var jag trött och en aning irriterad, men tog en varm dusch och vi ska snart äta mat. Jag har även bokat rum på två olika backpackers eftersom jag ut och resa i helgen, vilket ska bli roligt. Ska åka norrut till flera fantastiska stränder och jag förstår att ni inte alls blir avundsjuka på det...

Jag läser även Harry Potter 7, givetvis på engelska, och den är fortfarnade lika bra, om inte till och med bättre nu på engelska, som alla andra gånger jag har läst boken. Jag skulle också hemskt gärna kunna trolla och göra alla saker som de gör i boken. Ibland skulle jag hellre vilja leva i en bok eftersom det verkar hända mer saker där än i verkligen livet. Men med min vanliga otur så skulle väl jag hamna i en deckare och bli mördad precis i början...

Jag trodde inte att jag skulle orka skriva så här mycket eftersom jag är rätt så trött, men jag behövde nog skriva av mig lite. Känner mig mycket bättre redan nu. Imorgon har halva februari gått...

Dagarna går så himla fort, jag har tänkt skriva varje dag sedan senaste inlägget, men sen blir det aldrig av.

Men idag tänker jag skriva eftersom det är 11 feb. Detta innebär att jag nu har varit här i 4 mån! Jag har alltså gjort 2/3 av min tid här och har bara 2,5 mån kvar. Jag är både glad och ledsen över att det är så kort tid kvar här. Glad för att det verkligen ska bli skönt att träffa familjen igen (och slippa spruta mer ogräs!), men ledsen för jag gillar verkligen NZ. Det känns som om jag har varit här i 4 år istället för endast 4 mån, då jag trivs så himla bra.

Så här såg jag ut efter kvällsmjölkningen igår och det kallas för naturlig ansiktsmask med ekoglogiska produkter som blandats väl innan det smetats ut i mitt ansikte. Det går även under namnet: KOSKIT!!

I Torsdags skrev jag en hälsning till Morgonpasset i P3 och Fredagens program läste faktiskt Kodjo upp den! Jisses vad glad jag blev för det när jag lyssnade :)

Jag hade tänkt att jag skulle skriva här igår efter ridningen, men jag fick ett sådant engeristopp att jag tittade på Mulan istället (som var lika bra denna gång som alla andra femtioelva gånger jag har sett den sen jag kom hit...)...

Men nu ska jag försöka förklara för er hur det kändes att hoppa eller snarare falla ur ett plan på 15 000 fots höjd...

Jag har alltid trott att den värsta delen av fallskärmshoppningen är att hoppa ut från planet. Men jag kan nu av egen erfarenhet tala om för er att den värsta delen är att sitta på marken och vänta på att få gå ombord på planet. Då var jag nervös!...

Jag hoppade tillsammans med en expert, så det enda jag gjorde var att hänga i min sele kan man säga. Vi steg ombord på planet och steg högre och högre upp i luften. Vi var fem stycken som skulle hoppa, ett par från Japan, jag och ett par från Tyskland. Paret från Japan hade valt att hoppa från 12 000 fot, medan vi andra ville hoppa från 15 000...

Så vi släppte av paret från Japan på deras höjd och sedan fortsatte vi uppåt. Vi fick använda syregasmask eftersom det var lite svårt att andas på den höjden. Jag satt och väntade på att jag skulle bli nervös, men det kom aldrig. Men däremot kom en kick av adrenalin när jag insåg att jag faktiskt skulle hoppa snart...

Jag var den andra att hoppa och jag har en video på när jag hoppar och som jag tänker visa när jag kommer hem. Jag hade lovat mig själv att inte skrika när jag hoppade, vilket jag heller inte gjorde! När jag tittade på videon efteråt så ser jag väldigt sammanbiten ut precis innan vi hoppar. Men sedan ler jag på hela videon och även på varenda foto!...

Precis när vi hoppade tänkte jag för mig själv att jag kan faktiskt dö idag, men sedan försvann alla tankar och vi föll i 200 km/h...

Det går inte att beskriva exakt hur det kändes att göra detta, för allting hände så snabbt. En stunden satt vi i planet, sedan föll vi mot marken och plötsligt vecklades fallskärmen ut och jag hade en fantastisk utsikt över omgivningen!

Jag fick lite ont i öronen när jag föll, men det gick över sen när jag kom ner till marken. Jag vet inte om jag kommer göra detta igen, men jag är glad att jag har gjort det en gång! Detta är en livsupplevelse som jag kommer ha med mig för resten av livet! Och jag kommer kunna berätta för mina barnbarn att deras gamla mormor en gång i tiden hoppade falskärm på NZ när hon var ung! Det är inte illa att kunna berätta om det...

Igår var jag och red igen och det var också underbart! Vi filmade när jag galopperar med Shadow :)

Idag har jag jobbat igen och det var över 20 grader varmt och sol kan jag medela! Är ganska trött nu och hoppas att jag ska kunna sova hela natten. Jag sov inget vidare natten mellan söndag och måndag, men i morses fick jag förklaringen. När jag skulle hämta korna i morses var det väldigt ljust ute då fullmånen lyser väldigt starkt. Så det var helt enkelt min inre varulv som var i farten den natten...