Har ledig helg imorgon och ska åka bort lördag till måndag. Ska bli skönt att sova längre än till halv fem...

Jag sprutar inte ogräs längre då det är för kallt på nätterna för dem att växa, vilket är bra...

Det dåliga är dock att jag istället måste dra upp de kvarvaranden ogräsen för hand,  så jag åker runt på fyrhjulingen med en trailer bakom och drar upp ogräs...

Det är höst här nu, vilket märks för det är kallt på nätterna och det blir allt mörkare och mörkare. Min hjärna säger mig att det är vår, så det är lite svårt att acceptera att det är höst här...

Semestern var härlig, även om jag var förkyld och åksjuk under större delen av bussturen...

Naturen var vädigt vacker och jag tog en hel del kort, men jag orkar inte ladda upp några här utan ni får allt hålla er tills jag kommer hem...

Vilket inte är så länge kvar faktiskt...det är bara ca 6 veckor kvar här.

Har varit på en 2 dagas kurs för kvinnor inom mjölkbranschen och det var väldgit intressant och jag lärde mig en hel del, även om jag är ganska trött i huvudet nu efter all engelska. Jag har inga problem av prata och förstå i en liten grupp, men nu var vi över 350 st kvinnor i en lokal så ni kan tänka er vilket ljudnivå det var...

Har även kommit igång med löpningen igen, vilket verkligen är skönt. Har gått upp i vikt pga av stillasittande på bussturen, så är det skärpning igen.

Och eftersom jag är trött så är det här troligvis det kortaste inlägget jag har skrivit, men någon gång måste ju vara den första...

Ja mina kära läsare, ni har läst rubriken rätt. Jag, Johanna Svensson, som i hela mitt liv i stort sett har avskytt all sorts motion har idag den 3 mars 2012 gjort ett Triathlon för kvinnor och jag till och med njöt av det och tyckte att det var roligt!

Nu undrar ni säkert hur det kom sig att jag helt plötsligt har gjort ett triathlon, så låt oss gå tillbaka några veckor i tiden. Närmare sagt i slutet av januari tar min resa sin början...

Jag hade varit ute och gått min vanliga promenad och satt och åt lunch. Mrs Chris frågade då hur mycket jag hade gått ner i vikt och jag svarade att jag hade gått ner runt 7 kilo då. Då sa hon att jag borde anmäla mig till ett Triathlon för kvinnor som är här i Rotorua, hon hade själv gjort det för några år sedan. Jag blev riktigt intresserad och motiverad och anmälde mig därför. Därför efter började jag min träning. Jag har i stort sett varenda dag sprungit 2 km (förutom att ha jobbat ca 10 timmar om dagen) i februari och den sista veckan har jag även tagit promenader på kvällarna, allt för att komma i god form. Jag valde att inte skriva något om att jag skulle göra det här, för jag kände att jag ville ha det gjort först...

I mitten av den här veckan gick nyheterna ut med att det kunde bli storm den 3 mars ( alltså den dagen då loppet var). Vi som hade anmält av oss fick reda på av de som hade hand om loppet att vi skulle försöka genomföra det ändå, ifall vädret inte var katasrofalt. När jag vaknade idag, vid kvart i sju, så blåste det halv storm och det regnade även...

Jag kollade hemsidan för loppet och såg att de fortfarande tänkte genomföra loppet. Och på något vis så blev jag ännu mer motiverad att göra loppet och därmed trotsa vädret. Mrs Chris förslog att det hade att göra med mina Vikingagenar att göra, då de hade varit rätt så tuffa av sig och inte backat för något, så vem vet det kanske är så...

I alla fall så packade jag ihop mina kläder jag skulle ha under loppet och tog på mig varma kläder att ha före och efter. Sedan åkte vi iväg. Det fortsatte att blåsa, men regnet upphörde i alla fall under bilturen. När vi kom fram såg att vi det var en hel del andra som också tänkte trotsta vädret. Jag ställde min cykel på plats och tog av mig mina kläder så att jag endast hade mina bikinitrosor och en sportbh, plus en den rosa simmössan (rätt ord?) som vi fick av arrangörerna. Men det var faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara. Regnet hade ju upphört och även om det blåste väldigt mycket så var det inte kallt...

Vi startade i olika grupper och första delen var simningen. Jag visste att jag inte var någon hejare på att simma men jag gav inte upp utan simmade de 300 meterna. När jag skulle upp från vattnet slog jag i min högra mitt tå i en sten, men tänkte inte så mycket på saken...

    (1 bilden: Jag är den med gul/gröna bikini trosor och svart sprortbh, som står bredvid kvinnan med rosa sportbh till höger i bilden. 2 bilden: Jag är den andra personen upp från vattnet)

Eftersom det hade regnet innan så fick vi springa i lera till platsen där cyklarna var. Jag torkade mig så gott jag kunde med en handduk och drog på mig mina shorts, min t-shirt och mina skor. Jag lånade Mrs Chris cykel, men då hon inte hade någon hjälm fick jag ta fyrhjulingshjälmen men det gick också bra. Det var 9 km att cykla.

Jag hade blivit omsimmad av en hel del, men jag visste att jag var rätt bra på cykling och kunde därför passera ganska många. I den sista backen var det många som gick av och ledde cyklarna, men enveten som jag är så växlade jag ner på nästan den lägsta växlen och sedan trampade jag en meter i taget. Och det funkade för jag tog mig uppför backen och tillbaka till platsen där löpningen startade...

Löpningen var på 5.5 km och jag visste att jag kunde springa 2 km utan att stanna och tänkte jag skulle försöka med detta också och sedan gå 1 km och sedan springa de två sista km. Men när jag började springa så kändes det som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv så jag fortsatte att springa. Jag kan inte säga att jag sprang fort, det vore verkligen att ljuga, men jag höll mitt lugna stadiga tempo och snart passerade jag andra deltagare. En del av var sådana som sprang fort en bit och sedan var tvungna att gå. Jag sprang om flera av dessa och de måste ha blivit irriterade över detta för de flesta av dem började springa igen och passerade mig. Men jag behövde inte vänta länge innan de var tvungna att gå igen och då kunde jag lugnt passera dem igen med en liten (obetydligt skadeglad) vinkning...

Helt plötsligt hade jag sprungit halva vägen och då tänkte jag att jag lika gärna kunde springa andra halvan också, vilket jag gjorde och jag spurtade dessutom de sista 100 metrarna vilket gjorde att publiken jublade högt...

Loppet var  som sagt var på 300 m simning, 9 km cykling & 5.5 km löpning och av 130 startande kom jag på plats 78 (!) med tiden 1:31:58 (!) och jag är OTROLIGT stolt över mig själv kan jag säga! Och just det, ifall detta når Erik Mellbergs öron, gymnastiklärare på Högstadiet i Gullspång, så vill jag bara säga en sak. Kommer du ihåg Gullsprånget 07 eller 08 tror jag det var (när jag gick i nian) och du inför hela klassen frågade mig hur det kom sig att jag nästan inte hade klarat av att springa/gå 5 km på gränsen 1 timme? Jag kan tala om för dig att det har följt med mig i alla år och jag har tänkt på det varenda gång jag har försökt löpträna och misslyckats. Men idag, nästan 5 år senare, kunde jag äntligen bli kvitt din kommentar, då jag presterade det bästa fysiska resulatet i hela mitt liv! Så tänk dig för nästa gång du säger något till en mullig tjej inför hela hennes klass...

När allt var över så kände jag plötsligt att jag hade ont i min högra mitt tå, jag hade känt av den under cyklingen och löpningen men inte tänkt på det. När jag tog av mig skon så upptäckte jag att tån var blodig och hade ett stort blåmärke. Mrs Chris hjälpte mig att halta till ambulansen som var på plats och de tvättade och undersökte tån. De tror att nageln är bruten och att den troligtvis kommer trilla av inom några dagar, men annars var det bra. Så nu sitter jag med ett plåster på tån och haltar omkring, men förrutom det så mår jag utmärkt!

Jag är som sagt var otroligt stolt och glad och tänker verkligen fortsätta träna nu när jag vet att jag klarar av att springa 5 km. Vem vet, jag kanske springer ett maraton en vacker dag...