Jag sitter på min säng, med en chipspåse på min vänstra sida och en chokladkaka på högra sida och en historisk romantisk bok att läsa, medan regnet öser ner utanför mitt fönster...

Idag har det gått 6 mån sedan jag lämnade Sverige, vilket innebär att det har gått ett JÄVLA halvår!!! Jag kan inte fatta att det är sant!! Vart har tiden tagit vägen, det var ju för fan inte längesen jag steg på planet i Stockholm och kom hit! Men enligt almenackan är så det tydligen ändå ett halvår sedan...

Det innebär att det är endast 19 dagar kvar och jag räknar ner dessa dagar med blandade känslor...

Jag jobbar på som vanligt, men behöver inte börja förrän vid halv 7 nu på morgonrna vilket är rena rama lyxen kan jag säga, jag förstår inte hur jag en gång i tiden tyckte att halv 7 var tidigt, speceillt inte nu efter ett halvår år med att gå upp halv 5...

Idag hade vi inspektion av båda gårdarna, det kom två inspektörer och kollade mjölkgroparna och allt som hörde till. Både gårdarna klarade sig utan anmärkningar vilket var skönt då vi har tvättat, städat och fixat i flera dagar inför idag.

Jag behöver inte längre dra upp ogräs, nu kollar jag staket istället. Vilket innebär att jag går runt varenda hage och byter ut trasiga isolatorer och kollar så att alla stolpar är hela. Det är en hel del gående kan jag säga...

Det var skönt med ledig helg och att få sova länge på morgorna. Jag åkte först till en stad som heter Napier och sedan till Palmerston North och både två var trevliga på sitt egna sätt.

Jag jobbar över påsk så jag kommer ha fullt upp, men solen skiner i alla fall. Dock är väderprogrognosen för mycket regn, men hittils har vi klarat oss och jag hoppas vi har tur i några fler dagar.

Har ledig helg imorgon och ska åka bort lördag till måndag. Ska bli skönt att sova längre än till halv fem...

Jag sprutar inte ogräs längre då det är för kallt på nätterna för dem att växa, vilket är bra...

Det dåliga är dock att jag istället måste dra upp de kvarvaranden ogräsen för hand,  så jag åker runt på fyrhjulingen med en trailer bakom och drar upp ogräs...

Det är höst här nu, vilket märks för det är kallt på nätterna och det blir allt mörkare och mörkare. Min hjärna säger mig att det är vår, så det är lite svårt att acceptera att det är höst här...

Semestern var härlig, även om jag var förkyld och åksjuk under större delen av bussturen...

Naturen var vädigt vacker och jag tog en hel del kort, men jag orkar inte ladda upp några här utan ni får allt hålla er tills jag kommer hem...

Vilket inte är så länge kvar faktiskt...det är bara ca 6 veckor kvar här.

Har varit på en 2 dagas kurs för kvinnor inom mjölkbranschen och det var väldgit intressant och jag lärde mig en hel del, även om jag är ganska trött i huvudet nu efter all engelska. Jag har inga problem av prata och förstå i en liten grupp, men nu var vi över 350 st kvinnor i en lokal så ni kan tänka er vilket ljudnivå det var...

Har även kommit igång med löpningen igen, vilket verkligen är skönt. Har gått upp i vikt pga av stillasittande på bussturen, så är det skärpning igen.

Och eftersom jag är trött så är det här troligvis det kortaste inlägget jag har skrivit, men någon gång måste ju vara den första...

Ja mina kära läsare, ni har läst rubriken rätt. Jag, Johanna Svensson, som i hela mitt liv i stort sett har avskytt all sorts motion har idag den 3 mars 2012 gjort ett Triathlon för kvinnor och jag till och med njöt av det och tyckte att det var roligt!

Nu undrar ni säkert hur det kom sig att jag helt plötsligt har gjort ett triathlon, så låt oss gå tillbaka några veckor i tiden. Närmare sagt i slutet av januari tar min resa sin början...

Jag hade varit ute och gått min vanliga promenad och satt och åt lunch. Mrs Chris frågade då hur mycket jag hade gått ner i vikt och jag svarade att jag hade gått ner runt 7 kilo då. Då sa hon att jag borde anmäla mig till ett Triathlon för kvinnor som är här i Rotorua, hon hade själv gjort det för några år sedan. Jag blev riktigt intresserad och motiverad och anmälde mig därför. Därför efter började jag min träning. Jag har i stort sett varenda dag sprungit 2 km (förutom att ha jobbat ca 10 timmar om dagen) i februari och den sista veckan har jag även tagit promenader på kvällarna, allt för att komma i god form. Jag valde att inte skriva något om att jag skulle göra det här, för jag kände att jag ville ha det gjort först...

I mitten av den här veckan gick nyheterna ut med att det kunde bli storm den 3 mars ( alltså den dagen då loppet var). Vi som hade anmält av oss fick reda på av de som hade hand om loppet att vi skulle försöka genomföra det ändå, ifall vädret inte var katasrofalt. När jag vaknade idag, vid kvart i sju, så blåste det halv storm och det regnade även...

Jag kollade hemsidan för loppet och såg att de fortfarande tänkte genomföra loppet. Och på något vis så blev jag ännu mer motiverad att göra loppet och därmed trotsa vädret. Mrs Chris förslog att det hade att göra med mina Vikingagenar att göra, då de hade varit rätt så tuffa av sig och inte backat för något, så vem vet det kanske är så...

I alla fall så packade jag ihop mina kläder jag skulle ha under loppet och tog på mig varma kläder att ha före och efter. Sedan åkte vi iväg. Det fortsatte att blåsa, men regnet upphörde i alla fall under bilturen. När vi kom fram såg att vi det var en hel del andra som också tänkte trotsta vädret. Jag ställde min cykel på plats och tog av mig mina kläder så att jag endast hade mina bikinitrosor och en sportbh, plus en den rosa simmössan (rätt ord?) som vi fick av arrangörerna. Men det var faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara. Regnet hade ju upphört och även om det blåste väldigt mycket så var det inte kallt...

Vi startade i olika grupper och första delen var simningen. Jag visste att jag inte var någon hejare på att simma men jag gav inte upp utan simmade de 300 meterna. När jag skulle upp från vattnet slog jag i min högra mitt tå i en sten, men tänkte inte så mycket på saken...

    (1 bilden: Jag är den med gul/gröna bikini trosor och svart sprortbh, som står bredvid kvinnan med rosa sportbh till höger i bilden. 2 bilden: Jag är den andra personen upp från vattnet)

Eftersom det hade regnet innan så fick vi springa i lera till platsen där cyklarna var. Jag torkade mig så gott jag kunde med en handduk och drog på mig mina shorts, min t-shirt och mina skor. Jag lånade Mrs Chris cykel, men då hon inte hade någon hjälm fick jag ta fyrhjulingshjälmen men det gick också bra. Det var 9 km att cykla.

Jag hade blivit omsimmad av en hel del, men jag visste att jag var rätt bra på cykling och kunde därför passera ganska många. I den sista backen var det många som gick av och ledde cyklarna, men enveten som jag är så växlade jag ner på nästan den lägsta växlen och sedan trampade jag en meter i taget. Och det funkade för jag tog mig uppför backen och tillbaka till platsen där löpningen startade...

Löpningen var på 5.5 km och jag visste att jag kunde springa 2 km utan att stanna och tänkte jag skulle försöka med detta också och sedan gå 1 km och sedan springa de två sista km. Men när jag började springa så kändes det som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv så jag fortsatte att springa. Jag kan inte säga att jag sprang fort, det vore verkligen att ljuga, men jag höll mitt lugna stadiga tempo och snart passerade jag andra deltagare. En del av var sådana som sprang fort en bit och sedan var tvungna att gå. Jag sprang om flera av dessa och de måste ha blivit irriterade över detta för de flesta av dem började springa igen och passerade mig. Men jag behövde inte vänta länge innan de var tvungna att gå igen och då kunde jag lugnt passera dem igen med en liten (obetydligt skadeglad) vinkning...

Helt plötsligt hade jag sprungit halva vägen och då tänkte jag att jag lika gärna kunde springa andra halvan också, vilket jag gjorde och jag spurtade dessutom de sista 100 metrarna vilket gjorde att publiken jublade högt...

Loppet var  som sagt var på 300 m simning, 9 km cykling & 5.5 km löpning och av 130 startande kom jag på plats 78 (!) med tiden 1:31:58 (!) och jag är OTROLIGT stolt över mig själv kan jag säga! Och just det, ifall detta når Erik Mellbergs öron, gymnastiklärare på Högstadiet i Gullspång, så vill jag bara säga en sak. Kommer du ihåg Gullsprånget 07 eller 08 tror jag det var (när jag gick i nian) och du inför hela klassen frågade mig hur det kom sig att jag nästan inte hade klarat av att springa/gå 5 km på gränsen 1 timme? Jag kan tala om för dig att det har följt med mig i alla år och jag har tänkt på det varenda gång jag har försökt löpträna och misslyckats. Men idag, nästan 5 år senare, kunde jag äntligen bli kvitt din kommentar, då jag presterade det bästa fysiska resulatet i hela mitt liv! Så tänk dig för nästa gång du säger något till en mullig tjej inför hela hennes klass...

När allt var över så kände jag plötsligt att jag hade ont i min högra mitt tå, jag hade känt av den under cyklingen och löpningen men inte tänkt på det. När jag tog av mig skon så upptäckte jag att tån var blodig och hade ett stort blåmärke. Mrs Chris hjälpte mig att halta till ambulansen som var på plats och de tvättade och undersökte tån. De tror att nageln är bruten och att den troligtvis kommer trilla av inom några dagar, men annars var det bra. Så nu sitter jag med ett plåster på tån och haltar omkring, men förrutom det så mår jag utmärkt!

Jag är som sagt var otroligt stolt och glad och tänker verkligen fortsätta träna nu när jag vet att jag klarar av att springa 5 km. Vem vet, jag kanske springer ett maraton en vacker dag...

Det känns väldigt konstigt att skriva 29 februari, det är man verkligen inte van vid att göra. Igår hade jag namnsdag (Maria) och det var trevligt att familjen och släkten kom ihåg det och sände sina gratulationer :)

Har varit ute på en promenad igen och sitter nu och äter lite potatischips, kände att jag hade gjort mig förtjänt av dessa...

Eftersom det hade regnat under natten så var det rejält dimmigt när jag skulle köra över till den andra farmen, så jag fick köra jättesakta. Jag blev några minuter sen, men det gjorde ingenting för Todd var också sen, då han hade problem att hitta alla korna i hagen och dessutom trillade av sin motorcykel, dock utan skador. Men vi mjölkade på bra och sedan undersökte vi tre nya halta kor. Eftermiddagsmjölkningen gick också bra så det var skönt...

Mrs Chris är den som hämtar andra hjorden medan jag och Todd mjölkar. Men igår morses så blev vi klara med den första hjorden utan att det fanns några kor från andra hjorden. Todd kollade om Mrs Chris bil var där, men det var den inte. Så han fick ta sin motorcykel och åka och hämta korna. Jag fick mota in de halta korna istället, de brukar vi mjölka sist i vanliga fall, och mjölka dem. Då kom Mrs Chris och det visade sig att Mr Chris hade ställt larmet den här gången och ställt det 1 timme fel så hon hade försovit sig. Men vi blev klara i tid ändå...

På fredag ska Todd och hans fru komma på middag och det är på deras begäran som jag ska stå för maten och kan ni tänka er vad de vill ha för något? Inget mindre än köttbullar, potatis och brun sås! De har hört att jag har gjort köttbullar förrut och att "Chrisarna" gillade dem så nu vill de också smaka på dem...

Jag har problem med två visdomständer som växer, en i underkäken på högra sidan och en i överkäken på vänstra sidan, och dessutom har jag en inflamation i tandköttet (jag har slarvat med tandborstningen kan jag erkänna, tycker att det är så förbaskat tråkigt att stå och och borsta tänderna så jag borstar på typ en halv minut) så jag har haft ont när jag har ätit. Men igår köpte jag en tandborste med mjuk borst, tandtråd och munskölj. Redan efter två gånger känns det mycket bättre och nu tänker jag skärpa mig med tandborstningen. Vill ju inte behöva gå till tandläkaren här, för det lär bli rätt dyrt då de inte vet vad fri tandvård är här...

Ja då var det måndag igen. Det känns som om det är söndag, söndag, söndag, söndag och en och annan enstaka förjäklig måndag som känns som om den aldrig ska ta slut. Men nu är det här måndagen över och den har inte varit så dum faktiskt. Tyvärr började jag dagen med att köra över en kanin när jag skulle köra till farmen. Jag hade ingen chans att bromsa och kaninen, självmordsgalen som den var, bara sprang rakt under framdäcket. Det var en lite äcklig känsla att köra över den, jag har aldrig gjort det förrut, så jag hade en tyst halv minut innan jag gick vidare med mitt liv och hoppades att kaninen inte skulle hämnas på mig i något senare liv...

Korna kände nog av att både jag och Todd var lite trötta på morgonen för alla var väldigt sega och ville inte gå ut från gropen. Till slut blev vi i alla fall klara och då kollade vi två nya halta kor. Den ena hade bara en överväxt tå, dvs att ena klövhalvans framdel hade växt ut en liten bit framför den andra klövhalvan, så den fixade vi snabbt till. Den andra kon hade en sten mellan klövhalvorna och början till klösvspaltsinflamation, så henne fick vi ge antibiotika. Vi hittade även en ny halt ko under eftermiddagsmjölkningen och henne ska vi kolla imorgon. Jag vet att jag inte borde vara glad över att vi har halta kor, men det är jag för det är så roligt och intressant att undersöka dem...

Har sprutat ogräs igen eftersom det var soligt ute. Men det är lite roligare nu att göra det eftersom jag nästan inte har sprutat något ogräs på den här farmen. Så jag känner ine till alla hagar och får därför se en ny hage varje gång jag sprutar här. Tyvärr åkte jag på att spruta den värsta av hagarna på gården och jag använde en hel backpack (15 liter!), men sprayen tog slut så jag fick dra upp de sista ogräsen och slänga iväg dem....

Eftermiddagsmjölkningen gick mycket bättre än morgonmjölkningen och efter middagen så åkte jag till en skola som är här i närheten och simmade i polen som är där. Jag simmade 300 meter och nu känner jag mig en aning mör i mina axlar och rygg kan jag säga. Jag har stretchat, men kommer nog ändå ha en härlig träningsvärk imorgon när jag ska mjölka...

Jag jobbade i helgen och när jag hämtade korna i lördagseftermiddags så hittade jag en ko som låg ner på sidan. Jag försökte få upp den henne, men hon trillade bara ner igen. Jag förstod att hon inte kunde röra bakbenen och dessutom var hela magen uppsvullen. Jag ringde till Chrisarna och de ringde till veterinären. Jag föste de andra korna till gropen och jag och Sinkart började mjölka medan vi väntade på vetrinären. När han kom så åkte jag med honom till hagen där kon låg. Han undersökte henne och kom fram till att hon både hade en löpmagesomvridning och en skada på ryggen som gjorde henne förlamad i bakdelen. Eftersom hon inte kunde stå upp så hade vi ingen chans att operera henne, utan vi fick helt enkelt avliva henne. Hon var dessutom dräktig så det var extra tråkigt. Men sånt är tyvärr livet som bonde...

Nu är det inte långt kvar tills jag har semester! Från 7-20 mars så tänker jag inte tänka ordet ko eller ogrässprutning och den som nämner någon av orden kommer jag personligen att mordhota. Det ska verkligen bli skönt med semester och sova hela nätterna. För nu är jag igång igen med att vakna! Härom natten så drömde jag att jag skulle flytta gödselspridaren och den började då sprida skit. Jag drog upp min regnjacka över huvudet och började ropa på hjälp. Jag vaknade av detta och insåg att jag hade dragit täcket över huvudet och hade en aning svårt att andas...

Men, men jag är ung och efter semestern är det bara 6 veckor kvar tills jag åker hem och kan sova genom hela maj! Jag fattar inte hur fort tiden går, det är en aning skrämmande måste jag säga. Snart har jag varit här i 5 mån, 5 hela månader!! Det är ju inte klokt, men tiden går fort när man har roligt, det kan jag verkligen intyga!

Har precis kommit tillbaka från en 2 km promenad med Susie (Chrisarnas Golden retriver), eller ja jag gick i en rask takt och hon lunkade på i sin egen takt ca 50 bakom med sitt koppel bärandes i munnen. Nu sitter jag i min säng och har precis ätit en banan och har även kokat en kopp te. För helt plötsligt när jag var ute och gick så slog plötsligt ångesten till. Den kom från ingenstans och jag blev helt gråtfärdig.

Jag tror att det beror på att jag är trött och att jag har tryckt i mig en hel del kakor och glass  så att mitt blodsocker först sköt i höjden under dagen för att nu på kvällen befinna sig på minimum nivå. Därför har jag ätit en banan och hoppas att teet ska hjälpa.

Och var nu inte oroliga över min ångest, för det kommer gå över. Jag trivs fortfarande jättebra så det har ingenting med det att göra, utan jag tror helt enkelt att det var dags för en liten ångest attack helt enkelt. Jag ska dessutom se Monty Pytons Meningen med livet efter att jag har skrivit klart här, vilket jag tror kommer hjälpa. Jag såg på Den heliga Gralen igår och skrattade så jag fick ont i magen bara av att kolla på förtexterna där de driver med Sverige och älgar!

Jag jobbar ju som sagt var på den andra gården nu och jag trivs väldigt bra där kan jag säga! Jag har skrubbat rälsen nu så de är rena och fina och har sagt till förmannen att hålla dem rena för annars kommer jag bli sur och det vill han verkligen inte att jag ska bli...

Jag har även kollat två till halta kor och jag måste säga att det är väldigt roligt och intressant att "karva" i klövarna. Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gör. Jag har fått en helt annan förståelse för hältan och om jag blir forskare eller rådgivare i framtiden så kommer jag nog vilja satsa mycket på klövarbete och vikten av att förbygga hälta.

Jag jobbar helg på den första gården och ska jobba med Sinkart. Jag behöver även åka in till byn imorgon och tanka, köpa ny solkräm, öronproppar och en ny tandborste. Känner av en av mina baktänder i överkäken och hoppas att jag inte börjat få hål (vilket iof inte skulle vara så konstig med tanke på hur mycket socker jag har stoppat i mig den senaste tiden...), men det kan även vara min visdomstand som växer igen, har haft den här känlan förrut och då har det var just den tanden som spökat.

Chrisarna är på begravning idag/ikväll (Mr Chris kompis frus pappas begravning...) och kommer inte tillbaka förrän i morgon så jag är själv igen, men jag har ju i alla fall Susie och jag går ändå och lägger mig vid nio så att jag ska orka upp vid halv 5 imorgon. Jag kommer ihåg tiden på Sötåsen när jag tyckte att det var tidigt att gå upp kl 7...det var tider det! Om jag får sova till 7 nu så är det rena lyxen tycker jag...

Det verkar som om jag alltid kommer på dikter när jag känner mig lite nere för nu har jag kommit på en ny igen.

Jag går och går

mot ett bestämt mål

livet är en vandring

slutet kommer med tiden

Dagarna går och går

med ett bestämt spår

Alla vi som lever

följer lydigt detta mönster

Födas, leva och dö

Bestämt sedan urminnes tider

Omöjligt att ändra på

Vi kan inget göra

Döden vinner varje match

Så älska varje dag

För du är ingeting

I det stora hela

Ingen kommer minnas dig

Din kropp ruttnar bort

Maskarna äter ditt kött

Du blir bara stoft

Så gå och gå

Följ tidens grymma spår

En sak är säker

Du är snart död

Och nej jag är inte deprimerad, jag lovar!! Jag verkar bara ha en förkärlek för att skriva deprimerande dikter om döden. Men jag mår redan mycket bättre nu så jag tror att jag behövde skriva av ig lite bara.