Ja mina kära läsare, ni har läst rubriken rätt. Jag, Johanna Svensson, som i hela mitt liv i stort sett har avskytt all sorts motion har idag den 3 mars 2012 gjort ett Triathlon för kvinnor och jag till och med njöt av det och tyckte att det var roligt!

Nu undrar ni säkert hur det kom sig att jag helt plötsligt har gjort ett triathlon, så låt oss gå tillbaka några veckor i tiden. Närmare sagt i slutet av januari tar min resa sin början...

Jag hade varit ute och gått min vanliga promenad och satt och åt lunch. Mrs Chris frågade då hur mycket jag hade gått ner i vikt och jag svarade att jag hade gått ner runt 7 kilo då. Då sa hon att jag borde anmäla mig till ett Triathlon för kvinnor som är här i Rotorua, hon hade själv gjort det för några år sedan. Jag blev riktigt intresserad och motiverad och anmälde mig därför. Därför efter började jag min träning. Jag har i stort sett varenda dag sprungit 2 km (förutom att ha jobbat ca 10 timmar om dagen) i februari och den sista veckan har jag även tagit promenader på kvällarna, allt för att komma i god form. Jag valde att inte skriva något om att jag skulle göra det här, för jag kände att jag ville ha det gjort först...

I mitten av den här veckan gick nyheterna ut med att det kunde bli storm den 3 mars ( alltså den dagen då loppet var). Vi som hade anmält av oss fick reda på av de som hade hand om loppet att vi skulle försöka genomföra det ändå, ifall vädret inte var katasrofalt. När jag vaknade idag, vid kvart i sju, så blåste det halv storm och det regnade även...

Jag kollade hemsidan för loppet och såg att de fortfarande tänkte genomföra loppet. Och på något vis så blev jag ännu mer motiverad att göra loppet och därmed trotsa vädret. Mrs Chris förslog att det hade att göra med mina Vikingagenar att göra, då de hade varit rätt så tuffa av sig och inte backat för något, så vem vet det kanske är så...

I alla fall så packade jag ihop mina kläder jag skulle ha under loppet och tog på mig varma kläder att ha före och efter. Sedan åkte vi iväg. Det fortsatte att blåsa, men regnet upphörde i alla fall under bilturen. När vi kom fram såg att vi det var en hel del andra som också tänkte trotsta vädret. Jag ställde min cykel på plats och tog av mig mina kläder så att jag endast hade mina bikinitrosor och en sportbh, plus en den rosa simmössan (rätt ord?) som vi fick av arrangörerna. Men det var faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara. Regnet hade ju upphört och även om det blåste väldigt mycket så var det inte kallt...

Vi startade i olika grupper och första delen var simningen. Jag visste att jag inte var någon hejare på att simma men jag gav inte upp utan simmade de 300 meterna. När jag skulle upp från vattnet slog jag i min högra mitt tå i en sten, men tänkte inte så mycket på saken...

    (1 bilden: Jag är den med gul/gröna bikini trosor och svart sprortbh, som står bredvid kvinnan med rosa sportbh till höger i bilden. 2 bilden: Jag är den andra personen upp från vattnet)

Eftersom det hade regnet innan så fick vi springa i lera till platsen där cyklarna var. Jag torkade mig så gott jag kunde med en handduk och drog på mig mina shorts, min t-shirt och mina skor. Jag lånade Mrs Chris cykel, men då hon inte hade någon hjälm fick jag ta fyrhjulingshjälmen men det gick också bra. Det var 9 km att cykla.

Jag hade blivit omsimmad av en hel del, men jag visste att jag var rätt bra på cykling och kunde därför passera ganska många. I den sista backen var det många som gick av och ledde cyklarna, men enveten som jag är så växlade jag ner på nästan den lägsta växlen och sedan trampade jag en meter i taget. Och det funkade för jag tog mig uppför backen och tillbaka till platsen där löpningen startade...

Löpningen var på 5.5 km och jag visste att jag kunde springa 2 km utan att stanna och tänkte jag skulle försöka med detta också och sedan gå 1 km och sedan springa de två sista km. Men när jag började springa så kändes det som om jag inte hade gjort något annat i hela mitt liv så jag fortsatte att springa. Jag kan inte säga att jag sprang fort, det vore verkligen att ljuga, men jag höll mitt lugna stadiga tempo och snart passerade jag andra deltagare. En del av var sådana som sprang fort en bit och sedan var tvungna att gå. Jag sprang om flera av dessa och de måste ha blivit irriterade över detta för de flesta av dem började springa igen och passerade mig. Men jag behövde inte vänta länge innan de var tvungna att gå igen och då kunde jag lugnt passera dem igen med en liten (obetydligt skadeglad) vinkning...

Helt plötsligt hade jag sprungit halva vägen och då tänkte jag att jag lika gärna kunde springa andra halvan också, vilket jag gjorde och jag spurtade dessutom de sista 100 metrarna vilket gjorde att publiken jublade högt...

Loppet var  som sagt var på 300 m simning, 9 km cykling & 5.5 km löpning och av 130 startande kom jag på plats 78 (!) med tiden 1:31:58 (!) och jag är OTROLIGT stolt över mig själv kan jag säga! Och just det, ifall detta når Erik Mellbergs öron, gymnastiklärare på Högstadiet i Gullspång, så vill jag bara säga en sak. Kommer du ihåg Gullsprånget 07 eller 08 tror jag det var (när jag gick i nian) och du inför hela klassen frågade mig hur det kom sig att jag nästan inte hade klarat av att springa/gå 5 km på gränsen 1 timme? Jag kan tala om för dig att det har följt med mig i alla år och jag har tänkt på det varenda gång jag har försökt löpträna och misslyckats. Men idag, nästan 5 år senare, kunde jag äntligen bli kvitt din kommentar, då jag presterade det bästa fysiska resulatet i hela mitt liv! Så tänk dig för nästa gång du säger något till en mullig tjej inför hela hennes klass...

När allt var över så kände jag plötsligt att jag hade ont i min högra mitt tå, jag hade känt av den under cyklingen och löpningen men inte tänkt på det. När jag tog av mig skon så upptäckte jag att tån var blodig och hade ett stort blåmärke. Mrs Chris hjälpte mig att halta till ambulansen som var på plats och de tvättade och undersökte tån. De tror att nageln är bruten och att den troligtvis kommer trilla av inom några dagar, men annars var det bra. Så nu sitter jag med ett plåster på tån och haltar omkring, men förrutom det så mår jag utmärkt!

Jag är som sagt var otroligt stolt och glad och tänker verkligen fortsätta träna nu när jag vet att jag klarar av att springa 5 km. Vem vet, jag kanske springer ett maraton en vacker dag...

 

anita.olausson3@hotmail.com

3 mars 2012 17:33

Vilken prestation - GRATTIS!
Att du deltagit i detta Triathlon fick jag reda på av Gunvor i morse (lördag),tror hon hade läst om det på Facebook.
Gratulerade henne på namnsdagen (Gunvor).
Starkt att du kunde hålla anmälan hemlig.
Har med förundran följt dina prestationer och studerat bilderna med stort intresse.
Tidigare har Henrik, Gisela och Pernilla deltagit i Triathlon och nu har jag också ett barnbarn som "visat framfötterna".
Nog önskar man att gymnastikläraren du nämnde ska få reda på dina bedrifter och ta det hela som en lärdom.
Förstorade inte bilden på tån, hoppas att du inte får alltför mycket besvär av missödet.
Antar att det var mrs Chris som fotograferade.
Önskar dig framgång med tandborstningen och visdomständerna.
Tänk att du gör dig känd på Nya Zeeland för dina köttbullar.
Lycka till med förberedelserna inför semestern, jag har skrivit i almanackan att du påbörjar din ledighet den 7/3.
Må väl kära barnbarn. MORMOR

http://johannasresa.bloggplatsen.se

Johanna

3 mars 2012 20:53

Tack så mycket! Jag är otroligt stolt och glad kan jag säga :)
Jag tänkte att om de kan göra ett triathlon så kan jag också göra ett och det gick ju bra också!
Tån är mycket bättre, blåmärket gör dock att det ser mycket värre ut än vad det är, jag haltar inte lika mycket och det göra bara ont ibland.
Det ska bli väldigt skönt med semester kan jag säga och nu är det bara två arbetsdagar kvar!!
Hälsningar från Johanna

 

gunvor.aronson@swipnet.se

3 mars 2012 19:16

Men Johanna vilken prestation!!! Grattis!
Simma, cykla, springa i ett kör!
Själv simmade jag några hundra meter i Gustavsvik förra fredagen och det räckte för mig.
Häslningar Gunvor som har namnsdag idag..Har man namnsdagar på NZ?

http://johannasresa.bloggplatsen.se/2012/03/03/745

Johanna

3 mars 2012 20:50

Tack så mycket! Det var verkligen väldigt roligt att genomföra loppet och det kändes härligt att jag klarade av hela utan att behöva stanna och vila!
Grattis då på namnsdagen :) Har ingen om det kan jag säga.
Hälsningar från Johanna

 

Jimmy

3 mars 2012 22:55

Grattis :)

Johanna

4 mars 2012 21:10

Tack :)

 

Farmor

4 mars 2012 16:13

Hej Johanna skulle med glädje vidarbefordra hälsningen till Mellberb
men du är är nog inte den enda han har gjort ledsen vi är i alla fall väldigt stolta över dig och det var vi även när du inte gjorde allt som du gör nu på NZ Ha det bra nu på din semesterresa och var rädd om dig Kramar från oss båda

Johanna

4 mars 2012 21:09

Tyvärr är det nog sant som du säger att jag inte är den enda som har blivit ledsen av hans kommentarer!
Jag är väldigt stolt över mig själv också kan jag säga :)
Jag ska sova och njuta dessa två veckor!
Kramar från Johanna

 

inger wiking

4 mars 2012 19:16

Toppen Johanna. Jättebra prestation. Det måste vara fantastisk för dej.

Johanna

4 mars 2012 21:07

Tack så mycket! Det känns verkligen helt otroligt att ha gjort loppet och att jag klarade hela utan av behöva stanna och vila!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag sitter på min säng, med en chipspåse på min vänstra sida och en chokladkaka på högra sida och en historisk romantisk bok att läsa, medan regnet öser ner utanför mitt fönster...   Idag har det gått 6 mån sedan jag lämnade Sverige, vilket inneb...

Idag hade vi inspektion av båda gårdarna, det kom två inspektörer och kollade mjölkgroparna och allt som hörde till. Både gårdarna klarade sig utan anmärkningar vilket var skönt då vi har tvättat, städat och fixat i flera dagar inför idag.   Jag ...

Har ledig helg imorgon och ska åka bort lördag till måndag. Ska bli skönt att sova längre än till halv fem...   Jag sprutar inte ogräs längre då det är för kallt på nätterna för dem att växa, vilket är bra... Det dåliga är dock att jag istället...

Semestern var härlig, även om jag var förkyld och åksjuk under större delen av bussturen...   Naturen var vädigt vacker och jag tog en hel del kort, men jag orkar inte ladda upp några här utan ni får allt hålla er tills jag kommer hem...   Vi...

Det känns väldigt konstigt att skriva 29 februari, det är man verkligen inte van vid att göra. Igår hade jag namnsdag (Maria) och det var trevligt att familjen och släkten kom ihåg det och sände sina gratulationer :)   Har varit ute på en promena...