Ja, den frågan ställde jag mig själv en hel del gånger under resans gång. Detta är den längsta resan jag någonsin gjort och jag kan säga att jag är glad över att jag inte ska göra om den förrän om ett halvår :)

Resan startade som sagt var från Stockholm, Arlanda, och redan då såg jag en tjej med en likadan ryggsäck som jag har (och som dessutom redan har gått sönder, snacka om dålig kvaltié) men vi pratade inte förrän vi kom till Köpenhamn och skulle leta rätt på vår gate. Det visade sig att hon hette Emelie och kom 30 km norr om Östersund och hon skulle till söndra ön. Efter ett tag så träffade vi även 7 danskar, 6 tjejer och 1 kille. Det visade sig även vara så att det var 3 svenska killar också men dem träffade jag inte förrän i Dubai.

   En av de danska tjejer heter Malene och det visade sig att hon också skulle till samma stad som jag, vilket jag blev oerhört lättad över att höra för alla de andra i gruppen skulle till södra ön. Flygturen till Dubai var helt okej och efter tre timmar där så flög de andra iväg till Bangkok för att ta ett annat plan till södra ön. Så det var jag och Malene kvar och vi skulle vänta i 10 timmar.

De tio timmarna gick otroligt långsamt och jag har aldrig kännt mig så annorlunda som jag gjorde där. Med min nya frisyr så var jag totalt olika dem som var där. Det var många kvinnor som bar slöja, en del bar till och med heltäckande burka, och männen bar små hattar och därkter. De stirrrade öppet på mig och Marlene när vi satt och åt på Mac Donalds så vi skyndade oss därifrån.

Efter det så hittade vi att ett par sköna "liggstolar" och passade på att sova i några timmar. Sedan var det dags att gå ombord på planet som vi sedan tillbringade 12 timmar i. Vilket var väldigt länge kan jag säga, jag hade mina stödstrumpor vilket jag var väldigt glad över. Bredvid mig satt en gammal dam som var i 80-års åldern och hon led inte det minsta av flygturen. Hon surplade i sig både rödvin och te till både middag och frukost så det kanske var därför hon inte blev påverkad, eller så är folket här härdigare än vad vi är.

Jag kan även nämna att vi fick flyga med världens största flygplan, A-380, som är otroligt häftiga. De har två våningar och när vi steg ombord så var det en trappa upp som ledde till en bar. Självklart fick inte vi "ekonomi" resenärer gå upp dit, men det var häftigt att se!

Vi mellanlandade i Sydney för att byta plan och sedan fortsatte vi färden. I Auckland fick vi gå genom tullen och de öppnade min väska eftersom min arbetsskor med stålhätta hade gett utslag. Men eftersom de var tvättade så var det ingen fara och de desinificerade (stavning?) dem åt mig dessutom. Sedan fick vi ta en buss till inrikes flygplatsen och sedan väntade vi en liten stund innan vi flög vidare.

Jag kan säga så här, det plan vi flög med till Rotorua var raka motsatsen till A-380 och då menar jag verkligen raka motsatsen. Det var så litet så det var endast ett säte på var sida om gången och det var mindre än 20 säten allt som allt. Men vi fick se mycket från luften och det var verkligen vackert!

På flygplatsen i Rotoura blev vi mötta av våra värdfamiljer, som visade sig känna till varandra med de hade ingen aning om att de skulle hämta "deras" tranies samma dag. Min värdmamma är väldigt snäll och lätt att prata med och även min värdpappa. Vi åt lasange på kvällen och sedan var jag tvungen att gå och lägga mig eftersom det inte hade blivit mycket sömn under resan. Och det var väldigt skönt att äntligen vara framme :)