Jag var som sagt hos min "hostgrandmother" igår och jag sov även över där. I början var jag lite nervös över att sova över men vi började prata och då kändes det mycket bättre. Vi tog Susie på en pr

omenad och jag kunde ta ett par riktigt fina kort på naturen. Sedan åt vi chokladpudding med golden kiwis vilket var riktigt gott :) Det är så att nu så pågår Rugby World Cup här på Nya Zeeland och igår var det semifinals match mellan Wales och Frankrike och ikväll är det mellan Nya Zeeland och Australien.

Jag kan säga så här:

Nya zeeländarena älskar sitt rugby lag som heter All Blacks, så jag hoppas att de vinner över Australien för annars

blir det inte roligt. Det är som vi och Norge. Jag och "grandmother" tittade på matchen men jag fattade inte mycket och dessutom var jag så trött så jag somnade. Men Frankrike vann och kommer möta antingen Nya Zeeland eller Australien i finalen.

Idag så var jag och "grandmother" (jag kommer inte ihåg vad hon heter för tillfället, men ska försöka komma på det) till Cambridge (stavas likdant som staden i England, jag vet) och det är ca 8 mil ifrån Rotoura, för att ta en cykeltur med hennes son Ian och hans fru Diane och deras son Ryan (han har Downs syndrom så Ian hade en tandem cykel som han och Ryan cyklade på). Vi cyklade till ett kafé och åt lunch och sedan cyklade vi tillbaka. Anledningen till cykelturen är att Ian och Diane har planerat en 150 km lång cykeltur på Södra ön i Februari och de vill ha med "grandmotther". Hon är 78 år                  och hade inte cyklat på över 5 år när hon satte sig på cyklen idag, men jag var imponerad av henne för hon klarade sig riktigt bra :)

Sedan åkte jag och "grandmother" hem igen och då passade vi på att ta ut Susie på en promenad och nu är jag tillbaka på farmen igen. Imorgon ska jag börja jobba och det ska bli skönt tycker jag för nu börjar jag tycka att det är långtråkigt att ha ledigt. Får se vad jag tycker om det imorgon, kommer nog förmodligen önska att jag hade mer ledigt ;)

Igår var vi till stan (Rotorua) och ordnade med ett bankkonto och ett kort och jag fick även ett par gummistövlar och ett par regnbyxor med hängslen (känner mig riktigt snygg i dem). När vi kom hem åt vi köttfärspaj med stekt potatis till och min värdmamma Mrs Chris och min värdpappa Mr Chris frågade mig om vad vi har för mat i Sverige. Mitt svar var: Köttbullar. Finns det något mer typiskt för Sverige än köttbullar? Så jag sa att jag ska göra det åt dem och då blev de väldigt glada :)

På kvällen tittade vi på en film och jag måste säga att för att vara 54 år båda två så är de faktiskt väldigt coola. De satt i varsin fåtölj och istället för att sitta som vanligt så satt de med benen över ett av armstöden, så de får pluspoäng av mig!

För att göra det lite lättare för mig och för er så kommer jag kalla mina värdföräldrar för "Chrisarna" hedanefter och sedan skriva Mr eller Mrs om jag bara menar en av dem.

Bilderna visar mitt nya rum, som har varit de andra tranies rum också. Väldigt trevligt faktiskt :)

Idag vaknade jag kvart i sex och var klarvaken även om det fortfarnde var kolsvart ute och ganska kallt, det var imma på fönstrena. Men jag steg upp och duschade och sedan gjorde jag frukost och kan ni gissa vad den bestod av? Just det, toastbröd och te. De har dessutom hasselnötskräm som jag tog på mackan eftersom det faktiskt är lördag ;) Efter frukosten passade jag på att kolla på tv och det som är roligt är att de har nästan exkat samma program på tv:n som vi har i Sverige!

På Godmorgon programmet så var programledarna en man och en kvinna och de till och med såg ut som de som är där hemma. Även reklamerna är i stort sett samma så ifall jag inte fattar vad de säger så fattar jag ifall vad de försöker sälja.

När Mrs Chris kom in  (hon har varit på gården och jobbatl lite) så åkte vi till stan igen och tittade på en bil till mig. Jag har fastnat för en liten svart Mitsibutshi (stavning?) -89 men vi får se om det finns någon bättre imorgon. Jag har även fått köpa en ny mobil för det visade sig att min telefon är låst i Sverige och därför kunde jag inte använda det telefonummer jag fick igår. Men nu har jag en fungerade telefon så det är skönt att kunna ha kontakt med de andra tranies som är i området :)

Nu i eftermiddag ska "Chrisarna" åka på ett bröllop (deras äldsta sons barndomskompis bröllop om jag fatta saken rätt) och då ska jag var hos Mrs Chris mamma, alias hostgrandmother, som jag träffade igår och hon verkar vara väldigt trevlig :) Det är jag och deras hund, golden retrivern Susie som älskar strumpor, som ska vara hos henne.

Ja, den frågan ställde jag mig själv en hel del gånger under resans gång. Detta är den längsta resan jag någonsin gjort och jag kan säga att jag är glad över att jag inte ska göra om den förrän om ett halvår :)

Resan startade som sagt var från Stockholm, Arlanda, och redan då såg jag en tjej med en likadan ryggsäck som jag har (och som dessutom redan har gått sönder, snacka om dålig kvaltié) men vi pratade inte förrän vi kom till Köpenhamn och skulle leta rätt på vår gate. Det visade sig att hon hette Emelie och kom 30 km norr om Östersund och hon skulle till söndra ön. Efter ett tag så träffade vi även 7 danskar, 6 tjejer och 1 kille. Det visade sig även vara så att det var 3 svenska killar också men dem träffade jag inte förrän i Dubai.

   En av de danska tjejer heter Malene och det visade sig att hon också skulle till samma stad som jag, vilket jag blev oerhört lättad över att höra för alla de andra i gruppen skulle till södra ön. Flygturen till Dubai var helt okej och efter tre timmar där så flög de andra iväg till Bangkok för att ta ett annat plan till södra ön. Så det var jag och Malene kvar och vi skulle vänta i 10 timmar.

De tio timmarna gick otroligt långsamt och jag har aldrig kännt mig så annorlunda som jag gjorde där. Med min nya frisyr så var jag totalt olika dem som var där. Det var många kvinnor som bar slöja, en del bar till och med heltäckande burka, och männen bar små hattar och därkter. De stirrrade öppet på mig och Marlene när vi satt och åt på Mac Donalds så vi skyndade oss därifrån.

Efter det så hittade vi att ett par sköna "liggstolar" och passade på att sova i några timmar. Sedan var det dags att gå ombord på planet som vi sedan tillbringade 12 timmar i. Vilket var väldigt länge kan jag säga, jag hade mina stödstrumpor vilket jag var väldigt glad över. Bredvid mig satt en gammal dam som var i 80-års åldern och hon led inte det minsta av flygturen. Hon surplade i sig både rödvin och te till både middag och frukost så det kanske var därför hon inte blev påverkad, eller så är folket här härdigare än vad vi är.

Jag kan även nämna att vi fick flyga med världens största flygplan, A-380, som är otroligt häftiga. De har två våningar och när vi steg ombord så var det en trappa upp som ledde till en bar. Självklart fick inte vi "ekonomi" resenärer gå upp dit, men det var häftigt att se!

Vi mellanlandade i Sydney för att byta plan och sedan fortsatte vi färden. I Auckland fick vi gå genom tullen och de öppnade min väska eftersom min arbetsskor med stålhätta hade gett utslag. Men eftersom de var tvättade så var det ingen fara och de desinificerade (stavning?) dem åt mig dessutom. Sedan fick vi ta en buss till inrikes flygplatsen och sedan väntade vi en liten stund innan vi flög vidare.

Jag kan säga så här, det plan vi flög med till Rotorua var raka motsatsen till A-380 och då menar jag verkligen raka motsatsen. Det var så litet så det var endast ett säte på var sida om gången och det var mindre än 20 säten allt som allt. Men vi fick se mycket från luften och det var verkligen vackert!

På flygplatsen i Rotoura blev vi mötta av våra värdfamiljer, som visade sig känna till varandra med de hade ingen aning om att de skulle hämta "deras" tranies samma dag. Min värdmamma är väldigt snäll och lätt att prata med och även min värdpappa. Vi åt lasange på kvällen och sedan var jag tvungen att gå och lägga mig eftersom det inte hade blivit mycket sömn under resan. Och det var väldigt skönt att äntligen vara framme :)  

Om en vecka har jag lyft från Arlanda och befinner mig i Köpenhamn och ska snart gå på planet till Dubai. Jag har väntat på detta i över fyra år, ändå sedan jag var 15 och bestämde mig för att åka ut och resa när jag var klar med Sötåsen.

Det var en hel del som trodde att jag bara pratade om det och att jag inte menade allvar med vad jag sa, så de sa hela tiden: Jaja, det kan du göra när du är klar med skolan.

Och nu är jag klar med skolan och jag ska åka till Nya Zealand! Hur otroligt är inte det egentligen??

Nu när jag tänker efter så är det väldigt häftigt, jag menar jag är en 19-årig tjej som ska åka till Nya Zealand och mjölka kor! Jag känner ingen av dem jag ska åka med och jag har verkligen ingen aning om hur min värdfamilj är, även om de verkar vara väldigt trevliga utifrån de mail vi har skickat till varandra.

Jag kan förstå om mamma och resten av släkten är lite oroliga, men själv känner jag mig lugn. Jag har utvecklats som människa och känner att jag kommer klara det här. Det gäller bara att bita ihop och ta sig igenom de dagar då det är som värst med hemlängtan. Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte tar vara på den här erfarenheten när jag har möjlighet till den.

Alltså åker jag till Nya Zeealand med ett öppet sinne och lämnar det förflutna bakom mig. Jag ska bara njuta av tiden där och för alltid komma ihåg den. Detta är en livserfarenhet som man bara får en gång i livet och jag tänker ta vara på den! :D