Om en vecka har jag lyft från Arlanda och befinner mig i Köpenhamn och ska snart gå på planet till Dubai. Jag har väntat på detta i över fyra år, ändå sedan jag var 15 och bestämde mig för att åka ut och resa när jag var klar med Sötåsen.

Det var en hel del som trodde att jag bara pratade om det och att jag inte menade allvar med vad jag sa, så de sa hela tiden: Jaja, det kan du göra när du är klar med skolan.

Och nu är jag klar med skolan och jag ska åka till Nya Zealand! Hur otroligt är inte det egentligen??

Nu när jag tänker efter så är det väldigt häftigt, jag menar jag är en 19-årig tjej som ska åka till Nya Zealand och mjölka kor! Jag känner ingen av dem jag ska åka med och jag har verkligen ingen aning om hur min värdfamilj är, även om de verkar vara väldigt trevliga utifrån de mail vi har skickat till varandra.

Jag kan förstå om mamma och resten av släkten är lite oroliga, men själv känner jag mig lugn. Jag har utvecklats som människa och känner att jag kommer klara det här. Det gäller bara att bita ihop och ta sig igenom de dagar då det är som värst med hemlängtan. Jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte tar vara på den här erfarenheten när jag har möjlighet till den.

Alltså åker jag till Nya Zeealand med ett öppet sinne och lämnar det förflutna bakom mig. Jag ska bara njuta av tiden där och för alltid komma ihåg den. Detta är en livserfarenhet som man bara får en gång i livet och jag tänker ta vara på den! :D