Igår var det dags för min andra pubkväll med de andra tranies (vi är sju stycken sammanlagt som träffas varje onsdag) och jag skulle köra min älskning. Jag var dock en aning orolig över hur jag skulle hitta till puben, för även om Mrs Chris har visat mig runt i Rotoura så var jag nu tvungen att: köra själv, vara på fel sida av vägen, och inte skada andra trafikanter...

Som tur var så har Mr Chris en GPS som jag fick låna och han skrev in adressen så det var bara för mig att åka! Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om min körning dit, men jag kan säga så här: Det var jag som körde den lilla röda Fiaten i 70 km på 100km vägen och att det var jag som fick kärringstopp i stan när jag skulle byta fil till en annan som var två filer bort...

Men jag kom till puben helskinnad och det var väldigt trevligt, vi åt och pratade en hel del. När klockan var kvart i nio sa jag att jag skulle köra hem, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Dessutom behövde jag ta ut 1700 NZ dollar så att jag kunde betala min älskling. Så vi letade upp en bankautmat och de andra ställde sig några meter ifrån mig.

Jag stoppade i mitt kort, bara för att upptäcka att det var åt fel håll och fick pröva tre gånger innan jag fick det rätt (fick även hjälp av killen ifrån Danmark). Sedan visade det sig att det var en gräns på hur mycket pengar jag fick ta ut per gång och det var 800 Dollar. Så när jag hade tagit ut första gången och stoppade i kortet igen slog jag in för många siffor i min pinkod så den danska killen fick hjälpa mig igen och de andra började undra vad jag gjorde.

Dessutom hade det kommit två Nya zeeländska män som också ville ta ut pengar och de var tvungen att vänta på mig. Det tog några minuter innan jag fick ordning på allt och kunde ta ut 800 dollar igen. När jag för tredje gången stoppade in kortet sa en av de andra tranies till männen att jag var från Sverige så de fick ha tålamod. De skrattade och sa att de hade hela kvällen och att vi skulle ta oss igenom det här tillsammans. Jag (lätt generad över allas uppmärksamhet svor en hel del) och sedan fick jag ut mina 100 Dollar som jag behövde. Jag bad om ursäkt för att det tog så lång tid och sedan sa vi adjö till varandra.

Jag gick tillbaka till min bil (det visade sig att alla de andra hade parkerat på samma ställe, så jag fick gå ensam till min bil) och det var nu som det började gå mindre bra...

Jag hade inte fått några anvisningar om hur jag skulle använda GPS:en för att komma hem, men tänkte för mig själv att det hade ju faktiskt inte varit så svårt att komma hit, så därför borde det inte vara så svårt att köra hemma. STORT misstag kan jag säga!!

Så jag satte mig och tog på säkerhtesbältet (jag hade parkerat på Mc Donalds parkering) och startade för att köra iväg...bara för att upptäcka att jag körde åt fel på parkeringen och var på väg mot infarten och inte utfarten. Så jag fick vända fort innan det kom en bil för att köra in på parkeringen. Men jag kände fortfarande att jag hade läget under kontroll och lyckades köra till utfarten...bara för att få kärringstopp när jag körde ut på vägen! 

Lyckades starta bilen och gasade snabbt iväg, bara för att upptäcka att jag inte visste vart jag skulle någonstans. Jag körde och körde och kom fram till att jag kört fel, så jag vände och körde tillbaka. Jag prövade en annan väg och kom till flygplatsen som är 8 km från centrum av Rotuora. Jag vände igen och körde tillbaka. Jag prövade en väg som Mrs Chris hade visat mig och kom återigen till flygplatsen...jag vände och prövade återigen en ny väg och sedan en ny igen bara för att tredje gången komma till flygplatsen!!

Då svängde jag in på en parkering och prövade att ringa till först Mr Chris mobil, sedan Mrs Chris och sedan hem till dem...inget svar. Jag satt i min bil, på en ödslig parkering bredvid flygplatsen och det var mörkt ute. Bilarna som körde förbi körde på vänster sida av vägen och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem.

Men jag bestämde mig för att pröva igen och körde tillbaka till Rotorua. Då kom jag till samma Mc Donalds som jag hade startat från och jag gasade in på parkeringen. Sedan skyndade jag mig till ingången, bara för att upptäcka att det var utgången och fick gå runt halva byggnaden för att komma in. Jag måste ha sett desperat ut när jag beställde min Mcflurry för tjejen gjorde den väldigt snabbt.

Jag satte mig vid ett bord och åt av min glass innan jag prövade att ringa till Mr Chris igen och denna gång svarade han. Det visade sig att det var så enkelt som så att jag behövde endast trycka på meny kanppen på GPS och sedan på hemknappen och så skulle jag komma hem...

Så jag gick ut igen och startade och kulle köra iväg, bara för att ännu en gång få kärringstopp!! På en raksträcka med 5 trafikljus fick jag 3 motorstopp och dessutom så körde jag mot rött ljus så jag tvärnitade och istället för att köra eftersom det bara var jag på hela vägen så backade jag fint tillbaka till stopplinjen och väntade på det gröna ljuset och sedan körde jag lugnt och fint därifrån...

Jag kan säga så här, jag gillar inte att köra när det är mörkt...och speciellt inte när det är mörkt och jag kör på fel sida av vägen, det är fullt med andra bilar och inte vet var jag är...

Men till slut kom jag hem i alla fall och körningen som brukar ta 20 min högst tog för mig 1 och 1/2 timme med 5 kärringstopp...

 

gunvor.aronson@swipnet.se

27 oktober 2011 10:48

Jag tror jag förstår hur du kände dig. Att köra vänstertrafik i rondeller är ingen höjdare, minns jag från en resa i Storbritannien på 90-talet. Du är envis och med envishet klarar man sig långt. Lycka till med nästa körning!! Här är 9 grader och gråkallt. Emil har brutit långfingret!

http://johannasresa.bloggplatsen.se

Johanna

28 oktober 2011 07:49

Ja, det var verkligen intressant kan man säga...men jag klarade mig helskinnad och utan att få panik så jag är stolt. Här är 20 grader och sol. Ge Emil en kram från mig!

 

Monika EW

27 oktober 2011 13:09

ajajaj - min mage - jag skrattar så jag kiknar!!!!! Du kanske inte hade det så kul igår kväll - men du förgyllde min lunch idag!!

Johanna

28 oktober 2011 07:48

Skönt att veta att jag kan förgylla folks lunch/vardag/liv... :P och jag kan nästan helt säkert garantera att detta inte blir sista gången jag råkar ut för något sådant här...

 

CassY

27 oktober 2011 20:58

HAHAHAHAHA XD du är underbar Johanna. Till och med jag vet hur man använder en GPS xD

Johanna

28 oktober 2011 07:46

Jag har aldrig varit teknisk och jag vågade mig inte på GPS:en ifall den typ skulle explodera eller så... ^^

 

Farmor

28 oktober 2011 10:45

Jag kände rätt när du åkte jag skulle följt med och varit ett moraliskt stöd men du klarar dig nog men jag tittar nyfiket varje dag om något nytt har hänt dig kram

Johanna

28 oktober 2011 21:28

Du är ett bra moraliskt stöd hemmifrån, tänk på mig och jag känner det :) en hel del saker händer mig och jag är inte ett dugg förvånad över det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag sitter på min säng, med en chipspåse på min vänstra sida och en chokladkaka på högra sida och en historisk romantisk bok att läsa, medan regnet öser ner utanför mitt fönster...   Idag har det gått 6 mån sedan jag lämnade Sverige, vilket inneb...

Idag hade vi inspektion av båda gårdarna, det kom två inspektörer och kollade mjölkgroparna och allt som hörde till. Både gårdarna klarade sig utan anmärkningar vilket var skönt då vi har tvättat, städat och fixat i flera dagar inför idag.   Jag ...

Har ledig helg imorgon och ska åka bort lördag till måndag. Ska bli skönt att sova längre än till halv fem...   Jag sprutar inte ogräs längre då det är för kallt på nätterna för dem att växa, vilket är bra... Det dåliga är dock att jag istället...

Semestern var härlig, även om jag var förkyld och åksjuk under större delen av bussturen...   Naturen var vädigt vacker och jag tog en hel del kort, men jag orkar inte ladda upp några här utan ni får allt hålla er tills jag kommer hem...   Vi...

Ja mina kära läsare, ni har läst rubriken rätt. Jag, Johanna Svensson, som i hela mitt liv i stort sett har avskytt all sorts motion har idag den 3 mars 2012 gjort ett Triathlon för kvinnor och jag till och med njöt av det och tyckte att det var roli...