Idag har jag lärt mig vad som kan hända om man häller i för mycket olja i sin bil...

Jag åkte in till stan idag för att lämna tillbaka mina låneböcker. Jag hade lite bråttom och skyndade mig till biblioteket och tillbaka till bilen. Men när jag skulle backa ut från parkeringen dog bilen och vägrade att starta. Detta har hänt förut och det har alltid funkat att fylla på olja, så jag skyndade mig iväg för att köpa ännu en liter med dyr olja...

Jag köpte oljan, skyndade tillbaka till bilen och hälde i oljan, men ingenting hände. Jag prövade att starta igen, men fick bara en liten "hostning" till svar. Så jag bestämde mig för att köpa mer olja och skyndade tillbaka till macken där jag hade köpt den första litern. När biträdet såg mig igen så tittade han lite konstigt på mig, för jag hade varit där bara 5 min tidigare och köpt olja. Men jag log mitt charmigaste leende, vilket jag inte tror var så charmigt för jag var rätt irriterad och upprörd, innan jag återigen skyndade tillbaka till bilen...

Efter att ha fyllt på den andra oljan så prövade jag att starta bilen och självklart så startade den nu. Mycket nöjd med mig själv så backade jag ut från parkeringen och körde ut på vägen. Jag kastade en blick i backspegeln, bara för att upptäcka att en tjock vit rök vällde ut från avgasröret...

Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men tänkte att jag måste ta mig tillbaka till gården. Röken fortsatte att välla ut från avgasröret och det var så illa att jag inte ens kunde se bilarna bakom mig...och de kunde självklart inte se något pga av mig...

Jag körde på vägkanten och körde långsamt för då rök det inte lika mycket, men det var fortfarande för mycket kan jag säga, och flera bilar körde förbi och tutade ilsket som om jag inte visste att det vällde ut vit rök från min bil. Jag kan säga att man måste ha varit blind för att undgå att märka det och jag är mycket men inte blind!...

Plötsligt kom jag att tänka på mekanikern som jag köpte bilen av och hoppades att han var på jobbet. På något sätt lyckades jag mig till stället utan att orsaka allt för stora trafikproblem, även om hel del bilister var arga på mig...och som tur var så var han på jobbet!...

Jag förklarade för honom om problemet och det räckte med att han tittade på bilen så upptäckte han att det läckte olja under motorn. När han svarade hur mycket olja jag hade hällt i bilen på sista tiden svarade jag 5-6 liter. Oj då, svarade han och öppnade motorhuven. När han kollade oljestickan så visade det sig att det var mer än tio cm för mycket olja i motorn...

Så han tappade ur några liter olja och sedan lossade han på luftfiltret...vilket var VÄLDIGT vått av olja...

Han tittade på det i några sekunder innan han tittade på mig och sa att jag nog inte behövde fylla på mer olja på ett tag...

Han hade inget nytt luftfilter att byta till så jag är utan luftfilter för tillfället och det är fortfarande vit rök från avgasröret men han sa att det kommer bli bättre så jag får väl tro honom...

Han visste inte varför bilen inte startar ibland men rekomenderade att jag inte skulle hälja i olja som lösning...

Så nu har jag lärt mig det också och det var inte roligt att lära sig eftersom jag kände mig så stolt över att jag kunde det här med oljepåfyllning och tyckte att jag var riktig händig...

Jag behöver väl knappast tala om för er att det fortfarande regnar här, det har inte varit en sådan här regnig sommar på 50 år vilket är väldigt roligt...

Jag vaknade i natt och var övertygad om att jag hade stängt av klockan när den hade ringt och därefter somnat om så jag satte mig tvärt upp i sängen och kollade klockan,  vilken var tjugo i tolv på natten, så jag kunde somna om igen och sova till kvart över 4 då den ringde på riktigt...

När jag väl skulle hämta korna så bestämde sig hela flocken för att ställa sig ett hörn av hagen och vägra gå därifrån eftersom det regnade och blåste. Det som var mest irriterade var att de stod bara ca 10 meter ifrån den öppna grinden men de kunde minsann inte röra ur fläcken...

Så det var jag mot 270 envisa kor kl halv 5 på morgonen och det var mörkt, regnigt och blåsigt...

Jag försökte vända dem om mot grinden, men så fort jag lyckades vända några stycken så vände de tillbaka. Det tog mig en halvtimme att bara få ut korna ur hagen vilket brukar gå på högst 10 min så jag var lagom irriterad...

När jag väl kom till mjölkgropen (försenad pga av korna) så upptäckte jag att jag hade glömt mina öronproppar i min andra overall och genast sjönk mitt humör ytterligare. Det är ett sådan oväsen i mjölkgropen så det räcker att jag mjölkar en gång utan öronproppar för att mina öron ska börja ömma och tjuta...

Dessutom så vägrade korna att gå ut från mjölkgropen eftersom regnet vräkte ner så koflytet var till och med under noll, det var totalt obefintligt!...

Så jag var blöt, fruktansvärt grinig och trött när mjölkningen väl var över så "Chrisarna" ska vara glada över att de inte är hemma då jag verkligen hade lust att skrika och slå i dörrar...men jag fick nöja mig med att ta på mig torra kläder, äta en varm furkost och krypa ihop i fåtöljen med min dator.

Och nu har jag blivit så hjärntvättad av Beach Boys så att jag kan sjunga med i nästan alla låtar...

Mrs Chris ringde för en stund sedan och sa att ifall det klarnar upp så kunde jag spruta ogräs igen...men det regnar fortfarande och jag är otroligt ledsen över att inte få spruta ogräs...vissel...vissel...vissel...

Jag skulle kunna göra en uppföljare på Ensam hemma och Ensam hemma 2 filmerna, dock utan inbrottstjuvar och att jag är en liten pojke som blir glömd av sin familj på julafton, men i alla fall!

"Chrisarna" och Matt åkte iväg till sitt sommarhus i Onsdagskväll vilket alltså innebär att jag är själv i huset i en vecka då de inte kommer tillbaka förrän på Onsdag. Jag måste säga att det känns lite konstigt att vara själv i ett hus som inte är ens eget...

Jag ringde till Iris (min värdmormor) nu på morgonen och bjöd in mig själv till middag ikväll då det är lite ensamt här.

För tillfället har jag placerat mig i en fåtölj med mitt täcke runt mig eftersom det återigen regnar ute, vilket innebär att det är väldigt kallt i huset. Jag lyssnar även på Beach Boys (jag har letat igenom "Chrisarnas" cd-hylla och detta var det enda bra jag hittade) och tror att jag har blivit hjärntvättad nu för jag börjar faktiskt gilla dem...

Det verkar alltid vara något som händer med någon av de anställda eller deras anhöriga här, sedan jag kom hit så har följande hänt.

1. Kevin (som turligt nog har slutat!) skadade foten.
2. Sinkarts fru fick någon konstig infektion och Sinkart fick åka med henne till sjukhuset.
3. Todds gravida fru fick för tidiga värkar dagen innan jul (hon ska inte föda förrän i mars) och de fick tillbringa en tid på sjukhus, innan de lyckades stoppa dem.
4. Och nu har Ian problem med hjärtat (han är bara runt 40) och har varit hemma ett par dagar för att vila.

Om man använder uteslutningsmetoden för att räkna ut vem som är kvar att råka ut för något så är det jag...

Och med min vanliga otur så skulle jag inte bli förvånad om jag också råkar ut för något, men jag håller tummarna för motsatsen för jag vill inte bli sjuk/skadad då jag verkligen vill jobba.

Jag har inte sovit så bra de senaste nätterna, jag har vaknat runt två tiden och trott att jag ska upp och hämta korna. En natt drömde jag att jag återigen var själv i mjölkgropen och att det var mörkt och att jag inte kunde komma därifrån, och när jag vaknade upptäckte jag att jag satt i sängen och letade med händerna på väggen efter en utgång medan jag nästan hyperventilerade.

Och i natt vaknade jag och var totalt kallsvettig, min pjyams var så fuktig att jag fick ta av mig den och även denna gång andadas jag fort men jag vet inte varför.

Så jag är rätt så trött på dagarna men annars så mår jag bra. Jag har semester i 1 vecka från 16 januari och då kan jag passa på att sova ut på morgorna.

Jag läste på Facebook och aftonbladet att Sverige är juniorvärldsmästare i Ishockey så jag antar att jag bör vara glad. Men det känns mer och mer som att jag är en invånare på NZ nu än i Sverige och en del gånger får jag faktiskt påminna mig om att jag kommer från Sverige och har min familj där.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag känner att "Chrisarna" är min familj nu, jag har till och med fått lust att kalla Mrs Chris för mamma, även om jag hitttils inte gjort det...

Det känns som om att jag lever i en dröm och att jag vet att jag snart kommer vakna upp och vara tvungen att återgå till mitt vanliga liv.

Är lagom mör eftersom det är min första dag efter hela fyra dagars ledighet! Och det var 4 fantastiska dagar kan jag säga. Jag kan även säga att jag har problem med internetanslutningen och igår när jag hade skrivit min text (vilket var ungefär 1 km lång) så försvann anslutningen och därmed även min text, vilket kanske var lika bra...så jag tänker fatta mig kort och berätta de viktigaste detaljerna.

Dag 1- Lördag 31 dec

• Åkte till Auckland i ösregn.
• Körde fel tre gånger trots att jag hade GPS
• Lyckades dock hitta till The Backpack utan att orsaka nåoga trafikolycka. 
• Åkte till Aucklands Zoo (men först var jag tvungen att fylla på mer olja i bilen då den inte ville starta, men som den extremt händiga kvinna jag är så klarade jag av det galant...)
• Gick ut på stan på kvällen, dock kände jag inte för att festa så jag gick tillbaka och la mig kl 9. Vaknade dock vid tolvslaget av alla fyrverkirier.

Dag 2 - Söndag 1 jan

• Vaknade kl 7 då jag var tvungen att köpa en ny parkeringsbiljett halv åtta, åt sedan frukost och bestämde mig för att åka till Kelly Tarltons undervattensvärld. Det var verkligen häftigt och även om det bara var sandhajar så var det ändå bra läskigt att ha dem simmandes just över huvudet...
• Promerade tillbaka till The Backpack (tog bussen dit men kände för en promenad tillbaka) vilket tog 1 timme men det var skönt väder. Åt lunch och bestämde mig för att åka på Delfin och Val Safari.
• Safarin var som en dålig film, då vädret försämrades ju längre ut vi kom på havet. Vågorna var höga och snart började två barn spy så besättningskvinnorna hade fullt upp att städa efter dem. Vi åkte i två timmar utan att se ett enda spår av delfinerna. MEN precis när vi skulle vända tillbaka så såg vi dem. Jag såg en hona med en unge och den var superduper söt!

Dag 3 - Måndag 2 jan

• Lämnade Auckland runt 8 och begav mig mot västkusten, föst fick jag dock fylla på mer olja igen i min lilla älskling...
• Vägen blev allt mindre och mindre ju längre jag körde och helt plötsligt var det bara en grusväg där endast en bil kunde köra. Jag var omgiven av köttdjur, får och en underbar natur. Jag körde i ca 4 timmar och mötte endast 5 bilar...
• Till slut kom jag till Raglan och hittade den nya stället jag skulle tillbringa natten på.
• Jag gick runt på stranden i 1 timme och sedan bestämde jag mig för att leva farligt och äta pizza. Kvällen avslutades med att jag läste min nyinköpta Cosmopoliaton (har ingen aning hur det stavas och bryr mig heller inte) och jag kan säga att trots att jag befinner mig på andra sidan jorden så var det samma skit i den här tidningen som de i Sverige...

Dag 4 - Tisdag 3 jan

• Checkade ut vid tio och begav mig återigen ut på vägarna. Underbar natur och väldigt kringelikråkliga vägar, vilket gjorde att jag faktiskt blev åksjuk, trots att det var jag själv som körde!...
• Tog mig runt 5 timmar att komma hem, så jag var rätt så trött men lycklig igår kväll.

Jag tror att jag har fått med det viktigaste som hände, eller vänta en sak till faktiskt. När jag var på Zoo:et så gick jag till Orangutangerna och bredvid mig så stod det ett par och deras lilla son på typ 8 eller så. Helt plötsligt säger kvinnan en sak till mannen och jag inser med en chock att de pratar svenska! Jag hade verkligen inte förväntat mig att träffa på ett svenskt par på Aucklands zoo, men ibland är världen bra liten. Och kan ni gissa vad sonen hette...inget mindre är Johan...hahaha säger jag bara!

Det var 4 underbara dagar och jag känner att jag har lärt mig en hel del om mig själv, jag menar jag körde bil själv på vägar där jag nästan inte såg en människa och jag sov på främmande ställen, men jag klarade mig och har utvecklats som människa. Ni kommer inte känna igen mig när jag kommer hem, då jag kommer vara en helt ny människa!