Nu är jag den officiella ägaren till min älskling! Jippie jag äger min första bil!! :D  Och jag kommer definitivt vara den som saktar ner resten av trafiken. Funderar på att skriva en skylt och sätta på bakrutan med texten: Är från Sverige, vi kör på höger sida av vägen...

Idag har jag mjölkat morgon, även om jag inte började förrän vid halv sju. Jag hjälpte de andra att bli klara i tid för seminören kom vid åtta. Sedan flyttade vi kalvar över vägen och det gick bra. Efter det fick jag gå runt i tre hagar och hälla gift/kemikalier/vetintevaddetär från ett saltkar på alla tistlar jag kunnde hitta. Mycket speciellt kan jag säga....efter det mjölkade jag igen och sedan kom min bil. Och jag är lycklig!! <3

Idag började den 6 veckor långa insemineringen av alla 1500 kor...Jag säger bara en sak, jag kommer ha mardrömmar om det här en lång tid framöver!

Tur var så beövde jag inte mjölka idag utan jag började först vid nio, vilken lyx! Vi hämtade första hjorden och bredvid själva gropen så är det en smal gång som det fick plats runt 15 kor åt gången i. Flou (anställd) började med att borsta varje ko på ryggen mellan höftkotan och svanskotan. Sedan kom jag och tvättade samma ställe med en speciell duk med vax på så att skiten och det lösa håret fastande där. Sedan kom Kevin (anställd och även Flous man) och satte dit lappar på ryggen på kon. Jag ska nu förklara varför vi gjorde detta.

Här på NZ så använder de dessa lappar (de sa ordet på engelska och jag vet inte vad de här lapparna heter på svenska så jag kallar dem för lappar) för att se om kon är brunstig eller inte. Lappen sätts fast med klister på kons rygg, mellan höftkotan och svanskotan, och ifall kon är brunstig så blir hon riden av de andra korna. Då försvinner den grå färgen som är på lapparn och en orange färg kommer fram. Det gör det lätt att se vilka kor som har blivit ridna och som är brunstiga.

Så idag har jag tvättat ca 500 kor på ryggen och jag kan säga att mina armar känns som betong...och jag vill inte tänka på hur de kommer kännas imorgon. Som tur är så är det tuffaste jobbet klart nu. Men de kommande sex veckor är inte lätta heller, för det gäller att hålla koll på vilka kor som har orange färg. De ska separeras från hjorden efter mjölkningarna och sedan insemineras och dagen efter ska vi sätta på en blå lapp på dem istället så vi vet att de har blivit inseminerade.

Jag har en känsla av att jag kommer ha det fullt upp dessa sex veckor...

För 24 år sedan vann NZ:s lag All Blacks över Frankrike i rugby finalen. För 16 år sedan vann Frankrike över NZ i semifinalen. Hur ska det gå ikväll? Ja, jag kan säga att i stort sett varenda Kiwi (slang för en nya zeeländare) kommer gråta antingen glädje eller sorgetårar ikväll!

Själv hoppas jag att jag inte kommer somna den här gången...som jag har gjort de tre andra gångerna jag har tittat på rugby. Jag har kommit fram till att rugby är till för män som fortfarande är små barn, och som tycker om att slänga sig i hög på varandra och tackla varandra hårt. Hela veckan har alla väntat på denna kväll och nu är den här. så håll tummarna att All Blacks vinner för annars blir det inte roligt.

Idag har jag mjölkat morgon och kväll igen och jag är lagom trött i mina ben. Jag somnade i fåtöljen när jag satt och läste vid 11-tiden och sov i en timme, vilket behövdes kan jag säga. Sedan kom en kille med en bil för visa oss den. "Chrisarna" känner en kille som känner den här killen och han rekomenderade honom, för han är även mekaniker och ifall bilen skulle gå sönder så var det bara att ringa.

Och jag kan avslöja att jag är kär! Jag är kär i en liten röd Fiat som är tillverkad i Italien och är manuel. Den är helt fantastisk! Vi ska hämta den imorgon och då ska ni får se min nya älskning!

Dock var det inte så roligt när jag prövkörde den. Jag och Mr Chris körde på vägen och helt plötsligt körde två Harley Davidson förbi. Okej tänkte jag, inte så farligt. Det var bara det att de kom två stycken till som körde förbi i en kurva och vi hade möte! Strax efter kom en ny kruva med nytt möte och två motorcyklar körde om igen!

När vi kom till nästa kurva upptäckte vi att motorcyklarna hade stannat för en av dem att kört av vägen i kurvan och låg i diket. Mannen klarade sig utan allvarliga skador, men det visar verkligen hur farligt det kan vara på vägen. Här på NZ är normalhastigheten 100 km och jag kan säga att hade de här vägarna som är här varit i Sverige så hade hastigheten varit högst 70, om inte till och med 60 km.

Så ni förstår kanske att jag känner mig en aning tveksam till att köra på vänster sida i så hög fart på en väg som påminner om en ringlande orm. Tur att min älsking har manuell växling, så att något är välbekant, även om jag måste växla med fel hand...

Det visades sig att jag orkade skriva lite idag :) Idag har jag morgonmjölkat och sedan var jag ledig från nio till kl halv tre, då jag mjölkade igen. Jag, James (äldsta sonen som är hemma på besök från Kanada) och Katie (James flickvän) kastade fresbee och gick på lina (det är tydligen väldigt populärt i Kandad nu och därför ville James träna nu när han är hemma).

Jag har varit här lite över en vecka nu och jag stormtrivs och känner mig verkligen som en i familjen nu. Engelska går bra och vi har även börjat skämta med varandra. Jag sa till Mr Chris imorses att jag hade en dålig hårdag eftersom jag hade haft mössa på mig på morgonen och då var han självklart tvungen att tala om det för de andra i famljen så att de kunde kommentera min frisyr.

Nu ikväll ska vi har en myskväll med lamm till middag och sedan ska vi äta lollicake och chokladkaka och titta på en DVD. Känner mig dessutom stolt för Mr Chris sa till mig nu efter mjölkningen att jag är verkligen duktig! Mitt ego gillar det kan jag säga ;)

Ja, den här veckan har det varit fullt upp kan jag säga. Så fullt upp att jag inte orkat/hunnit skriva något här men idag känner jag mig pigg så jag tänkte att ni skulle få reda på vad jag har haft för mig under de här dagarna :)

Jag har matat kalvar och jag kan börja med att säga att här på NZ så går alla kalvar som är äldre än 6 veckor ute och är sedan ute resten av sina liv. Vi avänder en fyrhjuling med en vagn bakom och på vagnen så sitter det en väldigt stor behållare (jag ska ta kort på allt det här när jag är ledig) som vi har mjölk i. På sidorna av behållaren sitter massvis av nappar som kalvarna kan suga på för att få i sig mjölken.

Min körskicklighet är lika bra här som den var där hemma = jag hoppar fram med fyrhjulingen på vissa ställen och ibland får jag den inte ens framåt eller bakåt. Och jag vill inte ens tänka på hur det ska gå när jag ska lära mig köra motorcykeln! Jag har pratat med en annan tranie och han berättade att han körde omkull med en sådan och slog i knät så han fick vara ledig i en hel vecka...så jag undrar vad jag kommer lyckas med...

Sedan har jag mjölkat på båda farmarna och jag trivs väldigt bra. Det är ganska stor skillnad här än mot hemma kan jag säga. I Sverige mjölkade jag 250 kor på 3 timmar och här mjölkar jag 500 kor på samma tid. Hur går det ihop undrar ni kanske då? Jo, svaret är enkelt.

•  De torkar inte av spenarna/juvret på korna därför att de säger att man får in mer bakterier om man torkar av än om man inte torkar av. Om detta stämmer vet jag inte, men det går betydligt fortare att inte torka av varje ko.
• De drar inte ur spenarna för att se om det är några slamsor eller blod, utan sätter helt enkelt på mjölkmaskinen på en gång. När jag frågade hur de kan veta om kon har mastit eller inte när de inte drar ut så svarade de att de kollar på papprena som de får av mejeriet och är det höga celltal så drar de ut på alla kor för att se vem det är. Krångligt? Jag tycker det, men som sagt det går betydligt fortare så här än vad jag är van vid.

Idag började jag även morgonmjölka vid fem och då var det mörkt ute men snart ljusnade det och var lagom varmt. Dock kan jag säga att jag inte tycker om kor längre, för när jag gick förbi en ko så sket hon över hela min arm, och då menar jag verkligen över hela min arm. Jag var glad över att jag hade mjölkningsärmar på mig och overall men ändå!! Sådant händer inte hemma!! Dessutom så lyckades jag få skit i ansiktet också så när Mrs Chris kom för att hämta mig så sa hon: "Oj, du har skit över hela dig!" och det hade jag verkligen. Overallen fick åka in tvättmaskinen och jag fick tvätta ansiktet

.   

Jag mjölkade eftermiddag också och fick skit i ansiktet igen. Mr Chris sa till mig att tricket är att lära sig när man ska ducka eller hoppa åt sidan. Så jag ska jobba på min reaktionsförmåga så att jag också är lika ren som de andra. Fast jag känner mig alldels för väl så jag vet att även om jag lär mig att ducka/hoppa åt sidan så kommer jag ändå att bli skitig på något sätt!

Jag ska jobba fram tills nästa fredag så jag får se när jag hinner skriva något här under kommande dagar. Men jag trivs bra och just det! Bara så ni vet, idag hade vi 18 plusgrader och då var det ändå lite blåsigt ute. Tänk på det ni där hemma i kylan!

Jag var som sagt hos min "hostgrandmother" igår och jag sov även över där. I början var jag lite nervös över att sova över men vi började prata och då kändes det mycket bättre. Vi tog Susie på en pr

omenad och jag kunde ta ett par riktigt fina kort på naturen. Sedan åt vi chokladpudding med golden kiwis vilket var riktigt gott :) Det är så att nu så pågår Rugby World Cup här på Nya Zeeland och igår var det semifinals match mellan Wales och Frankrike och ikväll är det mellan Nya Zeeland och Australien.

Jag kan säga så här:

Nya zeeländarena älskar sitt rugby lag som heter All Blacks, så jag hoppas att de vinner över Australien för annars

blir det inte roligt. Det är som vi och Norge. Jag och "grandmother" tittade på matchen men jag fattade inte mycket och dessutom var jag så trött så jag somnade. Men Frankrike vann och kommer möta antingen Nya Zeeland eller Australien i finalen.

Idag så var jag och "grandmother" (jag kommer inte ihåg vad hon heter för tillfället, men ska försöka komma på det) till Cambridge (stavas likdant som staden i England, jag vet) och det är ca 8 mil ifrån Rotoura, för att ta en cykeltur med hennes son Ian och hans fru Diane och deras son Ryan (han har Downs syndrom så Ian hade en tandem cykel som han och Ryan cyklade på). Vi cyklade till ett kafé och åt lunch och sedan cyklade vi tillbaka. Anledningen till cykelturen är att Ian och Diane har planerat en 150 km lång cykeltur på Södra ön i Februari och de vill ha med "grandmotther". Hon är 78 år                  och hade inte cyklat på över 5 år när hon satte sig på cyklen idag, men jag var imponerad av henne för hon klarade sig riktigt bra :)

Sedan åkte jag och "grandmother" hem igen och då passade vi på att ta ut Susie på en promenad och nu är jag tillbaka på farmen igen. Imorgon ska jag börja jobba och det ska bli skönt tycker jag för nu börjar jag tycka att det är långtråkigt att ha ledigt. Får se vad jag tycker om det imorgon, kommer nog förmodligen önska att jag hade mer ledigt ;)

Igår var vi till stan (Rotorua) och ordnade med ett bankkonto och ett kort och jag fick även ett par gummistövlar och ett par regnbyxor med hängslen (känner mig riktigt snygg i dem). När vi kom hem åt vi köttfärspaj med stekt potatis till och min värdmamma Mrs Chris och min värdpappa Mr Chris frågade mig om vad vi har för mat i Sverige. Mitt svar var: Köttbullar. Finns det något mer typiskt för Sverige än köttbullar? Så jag sa att jag ska göra det åt dem och då blev de väldigt glada :)

På kvällen tittade vi på en film och jag måste säga att för att vara 54 år båda två så är de faktiskt väldigt coola. De satt i varsin fåtölj och istället för att sitta som vanligt så satt de med benen över ett av armstöden, så de får pluspoäng av mig!

För att göra det lite lättare för mig och för er så kommer jag kalla mina värdföräldrar för "Chrisarna" hedanefter och sedan skriva Mr eller Mrs om jag bara menar en av dem.

Bilderna visar mitt nya rum, som har varit de andra tranies rum också. Väldigt trevligt faktiskt :)

Idag vaknade jag kvart i sex och var klarvaken även om det fortfarnde var kolsvart ute och ganska kallt, det var imma på fönstrena. Men jag steg upp och duschade och sedan gjorde jag frukost och kan ni gissa vad den bestod av? Just det, toastbröd och te. De har dessutom hasselnötskräm som jag tog på mackan eftersom det faktiskt är lördag ;) Efter frukosten passade jag på att kolla på tv och det som är roligt är att de har nästan exkat samma program på tv:n som vi har i Sverige!

På Godmorgon programmet så var programledarna en man och en kvinna och de till och med såg ut som de som är där hemma. Även reklamerna är i stort sett samma så ifall jag inte fattar vad de säger så fattar jag ifall vad de försöker sälja.

När Mrs Chris kom in  (hon har varit på gården och jobbatl lite) så åkte vi till stan igen och tittade på en bil till mig. Jag har fastnat för en liten svart Mitsibutshi (stavning?) -89 men vi får se om det finns någon bättre imorgon. Jag har även fått köpa en ny mobil för det visade sig att min telefon är låst i Sverige och därför kunde jag inte använda det telefonummer jag fick igår. Men nu har jag en fungerade telefon så det är skönt att kunna ha kontakt med de andra tranies som är i området :)

Nu i eftermiddag ska "Chrisarna" åka på ett bröllop (deras äldsta sons barndomskompis bröllop om jag fatta saken rätt) och då ska jag var hos Mrs Chris mamma, alias hostgrandmother, som jag träffade igår och hon verkar vara väldigt trevlig :) Det är jag och deras hund, golden retrivern Susie som älskar strumpor, som ska vara hos henne.

Ja, den frågan ställde jag mig själv en hel del gånger under resans gång. Detta är den längsta resan jag någonsin gjort och jag kan säga att jag är glad över att jag inte ska göra om den förrän om ett halvår :)

Resan startade som sagt var från Stockholm, Arlanda, och redan då såg jag en tjej med en likadan ryggsäck som jag har (och som dessutom redan har gått sönder, snacka om dålig kvaltié) men vi pratade inte förrän vi kom till Köpenhamn och skulle leta rätt på vår gate. Det visade sig att hon hette Emelie och kom 30 km norr om Östersund och hon skulle till söndra ön. Efter ett tag så träffade vi även 7 danskar, 6 tjejer och 1 kille. Det visade sig även vara så att det var 3 svenska killar också men dem träffade jag inte förrän i Dubai.

   En av de danska tjejer heter Malene och det visade sig att hon också skulle till samma stad som jag, vilket jag blev oerhört lättad över att höra för alla de andra i gruppen skulle till södra ön. Flygturen till Dubai var helt okej och efter tre timmar där så flög de andra iväg till Bangkok för att ta ett annat plan till södra ön. Så det var jag och Malene kvar och vi skulle vänta i 10 timmar.

De tio timmarna gick otroligt långsamt och jag har aldrig kännt mig så annorlunda som jag gjorde där. Med min nya frisyr så var jag totalt olika dem som var där. Det var många kvinnor som bar slöja, en del bar till och med heltäckande burka, och männen bar små hattar och därkter. De stirrrade öppet på mig och Marlene när vi satt och åt på Mac Donalds så vi skyndade oss därifrån.

Efter det så hittade vi att ett par sköna "liggstolar" och passade på att sova i några timmar. Sedan var det dags att gå ombord på planet som vi sedan tillbringade 12 timmar i. Vilket var väldigt länge kan jag säga, jag hade mina stödstrumpor vilket jag var väldigt glad över. Bredvid mig satt en gammal dam som var i 80-års åldern och hon led inte det minsta av flygturen. Hon surplade i sig både rödvin och te till både middag och frukost så det kanske var därför hon inte blev påverkad, eller så är folket här härdigare än vad vi är.

Jag kan även nämna att vi fick flyga med världens största flygplan, A-380, som är otroligt häftiga. De har två våningar och när vi steg ombord så var det en trappa upp som ledde till en bar. Självklart fick inte vi "ekonomi" resenärer gå upp dit, men det var häftigt att se!

Vi mellanlandade i Sydney för att byta plan och sedan fortsatte vi färden. I Auckland fick vi gå genom tullen och de öppnade min väska eftersom min arbetsskor med stålhätta hade gett utslag. Men eftersom de var tvättade så var det ingen fara och de desinificerade (stavning?) dem åt mig dessutom. Sedan fick vi ta en buss till inrikes flygplatsen och sedan väntade vi en liten stund innan vi flög vidare.

Jag kan säga så här, det plan vi flög med till Rotorua var raka motsatsen till A-380 och då menar jag verkligen raka motsatsen. Det var så litet så det var endast ett säte på var sida om gången och det var mindre än 20 säten allt som allt. Men vi fick se mycket från luften och det var verkligen vackert!

På flygplatsen i Rotoura blev vi mötta av våra värdfamiljer, som visade sig känna till varandra med de hade ingen aning om att de skulle hämta "deras" tranies samma dag. Min värdmamma är väldigt snäll och lätt att prata med och även min värdpappa. Vi åt lasange på kvällen och sedan var jag tvungen att gå och lägga mig eftersom det inte hade blivit mycket sömn under resan. Och det var väldigt skönt att äntligen vara framme :)