Idag har det varit varmt ute, men det har även blåst halv storm...de få träd som finns runt omkring huset vajade ordentligt under dagen. Och nu när solen är borta så är det RIKTIGT kallt ute kan jag säga! Det är som i öknen, varmt under dagen och kallt under natten.

I alla fall så är det fullmåne ikväll och jag tog två kort på den, första med blixt och det andra utan så att ni kan se att det är ljust ute.

Klockan är kvart i nio på kvällen och jag är trött. Jag tror att jag har någon inbyggd mekanism som slås på när klockan börjar närma sig nio, för kl 8 är jag fortfarande pigg. Men när klockans visare har tickat till siffran nio så vill jag sluta mina ögon och drömma mig bort. Vilket jag också gör, för vad är det för mening att vara uppe om jag är trött och dessutom ska jobba dagen därpå. Är det någon som är ordenlig så är det jag! Jag äter min gröt till frukost, jag säger tack för maten och jag går och lägger mig vid nio. Känns skönt att veta att jag har kläm på vuxenlivet...i alla fall en liten del av det...

Min värdfamilj har börjat vänja sig vid att jag läser en hel del, de har slutat fråga mig vad jag gör när jag sitter i vardagsrummet i samma fåtölj hela tiden...jag tror inte att de tidigare praktikanterna läste så mycket som jag gör...    

Jag kan också glatt meddela för de som är intresserade att jag har gått ner i vikt! Stolt är vad jag är! 3-4 kg är borta från midjan och jag har nog aldrig varit så här smal och jag är glad. Det är allt detta gående som gör susen. Först så går jag när jag mjölkar, fram och tillbaka, fram och tillbaka i mjölkgropen en väldigt massa gånger...sedan går jag genom tre hagar med en massa kullar och har lagom med mjölksyra i benen när jag är färdig...och sedan är det dags för mjölkning igen...detta gör jag 11 dagar i rad, vilket har gett resultat. Jag tror att jag för första gången på väldigt länge kommer känna mig bekväm i bikini den här sommaren...för att inte tala om vilka armmuskler jag har fått! Vänta bara till jag kommer hem, då ska vi ha armbrytning hela dagarna!

Idag var jag hos frisören, Mrs Chris hjälpte mig att boka tid förra veckan och under lunchen tog jag min lilla röda bil och styrde mot staden. Jag hade fått en karta av Mrs Chris så att jag skulle hitta till frisören och tro det eller ej, men jag hittade faktiskt dit på första försöket! Ha, ibland är jag inte så dum som jag ser ut!

Ifall fall så fick jag vänta en liten stund (min vana trogen så är jag alltid lite för tidig) och hann studera salongen. Det var fyra hårfrisörskor och två medhjälpare och helt plötsligt kände jag hur jag började få panik. Jag var helt själv, på en hårsalong och jag skulle försöka förklara hur jag ville ha mitt hår klippt. Som tur var så visade sig min frisör vara från England och hon var riktigt trevlig. Så jag fick mitt hår exakt så kort jag ville och jag är glad.

På vägen hem passade jag även på att inköpa solkräm med skyddsfaktor 50! Tänker verkligen inte bränna mig igen kan jag säga! Jag hittade även ett par väldigt fina solglasögon och en väldigt trevlig solhatt. Så jag är nöjd med dagen.

Nu är helgen över och det är jag glad för! Ibland undrar jag varför just jag är tvungen att råka ut för alla saker som kan hända...jag menar det finns personer som aldrig råkar ut för något i hela livet, medan jag råkar ut för flera saker på samma dag!! Mycket orättvist tycker jag...men så har ju livet aldrig varit rättvist heller...

I alla fall så var lördagen helt okej. Jag hämtade korna och vi morgonmjölkade och sedan fick jag plocka ner ett staket innan det var frukost. Jag var lite sen så jag hade endast frukost i en halvtimme och sedan fick jag ta min lilla röda bil och köra till den andra farmen för att mata kalvarna. Jag hade en lapp med instruktioner som Mrs Chris hade skrivit kvällen innan, men när jag kom fram till farmen visade det sig att jag hade glömt lappen hemma...

Men jag visste vad jag skulle göra så jag tog fyrhjulingen och åkte och matade första gruppen med kalvar. Sedan tog jag med mig mjölkbehållaren tillbaka till mjölktanken. Jag frågade även Todd (han driver farmen även om "Chrisarna" har sista ordet) ifall det fanns någon mer mjölkbehållare och det sa han att det fanns  det och att den var i andra gruppens hage.

Så jag tog med mig den nu fyllda mjölkbehållare tillbaka tillbaka till gruppen jag precis hade matat. Jag kan även säga som så att när jag körde ut därför ifrån efter att ha matat dem så sprang de efter mig genom grinden, så jag fick jaga in dem igen...de sprang ut igen och jag jagade in dem...fyra eller fem gånger fick jag jaga in den innan jag kunde köra vidare...

Sedan åkte jag till den andra gruppen med kalvar och de är en bra bit ifrån den första gruppen, bara för att upptäcka att det inte fanns någon mjölkbehållare där. Då åkte jag tillbaka till mjölkstallet för att se om det fanns någon där. Jag fick syn på Todd som körde tåvhjulingen på väg åt motsatt håll än det hållet jag hade kört åt. Jag ville fråga honom honom om mjölkbehållaren så jag fick jaga honom över halva farmen innen han såg att jag körde efter honom...

Då kom han på att det inte fanns någon mer mjölkbehållare, så jag fick tillbaka till första gruppen, ta med mig mjölkbehållaren och åka till andra gruppen...efter det kunde jag äntligen åka hem igen och ta lunch i 1 timme...

Sedan var det dags för mjölkning och det gick väldigt bra så jag var hemma strax innan kl 6...en 10 timmars arbetsdag och jag var trött kan jag säga...

Så kom söndagen...det gick bra att hämta korna och mjölka morgon och det gick bra med kalvarna (de sprang inte ut genom grinden lika många gånger) och jag kunde ta lunch i 2 timmar...men sedan gick det utför resten av dagen....

Jag skulle hämta korna och det är rätt mycket kullar i hagen, men jag visste hur jag skulle köra så jag tänkte att det gick bra ändå. Så jag följde staketet för att se så att alla korna kom med. Jag körde på sidan av en ganska brant kulle och ungefär halvvägs kände jag hur fyrhjulingen börjar luta mer och mer neråt, så jag lutade mig uppåt mot kullen för kompensera med min vikt...bara för att få kramp i låret och ramla av fyrhjulingen! Så jag låg på rygg på marken och fyrhjulingen stod på 3 hjul och lutade neråt...

Jag kom fram till att jag inte kunde köra den därifrån så jag fick valla ihop alla kor och gå bakom dem till mjölkgropen, vilket tog ca 45 min (det är därför vi har fyrhjulingar så att vi ska slippa gå, men med tanke på hur den stod så fick jag helt enkelt gå)...men jag kom i tid och var till och med 10 min tidig och vi (jag och Sinkart, han är från Indien och jobbar på farmen) tänkte att vi skulle bli färdiga i god tid...men då upptäckte vi att oljenivån till vakumpumpen inte var som den skulle...och jag kan säga så här...vi ska börjar mjölka 02:30...03:45 har vi mjölkat två längder eftersom vi hade fått försöka fixa oljan i över en timme...

Till slut kunde vi börja mjölka och det gick bra. Jag hade precis tagit av en maskin när jag kände något varmt i nacken som rann nerför innanför overallen på mig...jag vände mig om bara för att upptäcka att kon bakom mig skiter och att hela min nacke och rygg är täckt av skit..och bara några sekunder senare kände jag hur min vänstra arm blev varm och jag upptäcker att kon som jag precis hade tagit av maskinen från skiter också!

Jag tänkte att nu kan det inte bli värre, först med fyrhjulingen, sedan med oljenivån och nu jag täckt av skit...MEN det kan alltid bli värre, tro mig!

När första hjorden var mjölkade gick Sinkart iväg för att stänga grinden och när han kom tillbaka så frågade han mig ifall jag hade ändrat en annan grind så att korna kunde gå rakt fram till hage nr 65 och inte tillbaka till hage nr 53 som de kommit från. Jag svarade: ähhh...nej..

Och då sa han att då har hela hjorden gått tillbaka till hage nr 53. Men jag hade i alla fall kommit ihåg att öppna en annan grind så att de kunde fortsätta gå längs vägen till hage nr 51 som de skulle vara i dagen därpå...det var bara det att jag kom ihåg att jag inte hade stängt grinden till hage 53, detta pga av att jag tänke på fyrhjulingen och att jag var tvungen att gå...

Så när vi var klara med mjölkningen (över 1 timme senare än vanligt) så åkte vi till hage nr 53 och där var halva hjorden medan restan av hjorden hade gått till hage nr 51 ca 100 meter längre bort...först fick Sinkart hjälpa mig att backa ner min fyrhjuling och sedan fick vi valla över de 200 korna från hage nr 53 til nr 51...

Jag var hemma efter kl 7 och hade jobbat 11,5 timmar...så nu har jag lärt mig att inte köra i för branta lutningar och komma ihåg alla grindar!

Tre veckor och jag har haft fullt upp. Jag har inte hunnit sakna Sverige än och jag tror inte att jag kommer göra det heller, för jag trivs verkligen hur bra som helst här! Alla är trevliga och det är underbart att vara här, för att inte tala om att jag får jobba med kor varenda dag!

Katie (från England) har varit med och provat på att mata kalvarna och mjölka korna. Vi har även bestämt att när jag har semester i slutet av februari så ska jag åka till Mr Chris kusin (som är gift med en svensk man) och besöka dem. Katie kommer även vara där (hon reser till Asutralien över jul och januari) och då ska vi resa runt sydön tillsammans :D

Den här helgen så ska "Chrisarna" och Katie på Mr Chris kusins man (som är den svenska mannen och heter Tomas) 50-års kalas vilket innebär att jag kommer vara själv i helgen. Som tur så kommer Iris (hostgrandmother) och tar hand om mig på kvällarna. Jag kommer dessutom ha fullt upp för jag jobbar denna helg. Och mitt schema ser ut så här:

04:30: Hämtar korna och "vallar" dem till mjölkgropen. Tur är så är korna i en platt hage (även om jag inte kan påstå att det innbär samma platthet som i Sverige, då det fortfarande är kullar...) så att jag kan köra med fyrhjulingen...

05:00-09:00: Mjölkar och hjälper imseninören att ta fram korna som ska insemineras. Måste säga at mjölkningen är min favortidel av jobbet och det känns som om det går mycket fortare än vad det gör.

09:00-10:00: FRUKOST och jag äter samma frukost varje dag - gröt (med brunt socker och youghurt med banan/karamell smak på), två toast med smör, ost och sylt på och en kopp te. På helgerna festar vi till det med bacon och lönnsirap (James tog med det från Kanada).

10:00- 12:00: Mata kalvar och jag försöker att inte bli uppäten eller få fötterna krossade, de har inte stålhätta i gummistövlarna här...

12:00:14:00: LUNCH och jag är trött men glad och jag kan passa på att vila inför nästa arbetspass.

14:00: Hämtar korna för mjölkning - även nu är det i en platt hage...

14:30:18:00: Mjölkar - två tummar upp för det!

18:00- : middag och somnar tidigt - kl 21:00 sluter jag mina ögon och inväntar nästa arbetsdag...

Söndag är likadan men resten av veckan börjar jag inte förrän kl 06:00 = sovmorgon! Men jag är glad, har inte varit så här glad på länge måste jag säga. Även om jag har skit i ansiktet varenda dag och jobbar länge så ångar jag inte att jag gör det här. Och när jag mjölkar korna så har jag ett leende på läpparna!

Och det jag vill döda är varken tvåbent eller fyrbent...nej, mina fiender har sina "ben" under marken och de kan sprida sig väldigt fort...och de är smarta nog att ha taggar så att ingen ska kunna döda dem. Men de har inte räknat med mig! Jag, den fenomenala ögräsbekämparen, hyser ingen rädsla för dessa "varelser". Jag tar på mig min rustning som består av keps, jeans, skjorta, regnbyxor (det kan börjar regna) och gummistövlar. Mitt svärd som jag bekämpar dessa odjur med är en flaska med en knapp som jag trycker på och då då kommer det ut kemikalier...och jag beger mig ut på stridfältet. Jag kämpar för de dock ej så fagra damerna och de står och idisslar när jag röjer min väg bland deras fiender. Ifall inte jag så hjältemodigt slåss mot fienden så kommer de ta över de dock ej så fagra damernas fält och då blir de utan mat. Så jag känner mig stolt när jag har dräpt alla tistlar...

Jag har även passat på att ta kort på korna och mjölkgropen (ska försöka ta kort när vi mjölkar också) och nu har det slutat regnat (vilket det har gjort sedan i söndagskväll) och solen är framme och det är varmt och skönt. Ikväll är det dags för pubkväll igen (varje onsdag) vilket innebär att jag snart har varit här i tre veckor...tiden går fort när man har roligt!!

Efter mina första 11 arbetsdagar så är det skönt med 3 dagar ledigt! I lördags så sov jag till åttta (sovmorgon!) och sedan åkte jag in till Rotorua för att träffa Malene och Oliver och vi utrforskade staden. Vi gick även till biblioteket och jag skaffade mig ett lånekort och sedan lånade jag även några böcker. Sedan åkte vi iväg till en blå och en grön sjö men det regnade så det var inte så vackert, ska åka tillbaka när det är bättre väder.

Igår (söndag) så läste jag en av böckerna och när jag var klar med den så hade jag engeri nog att städa mitt rum och packa upp det som var kvar i väskorna, dammsuga och tvätta mina kläder...kände mig riktigt vuxen om jag får säga det själv! Efter lucnh åkte vi (jag, Mrs Chris, Mr Chris och Katie (hon är från england och reser för tillfället runt på Nya zeeland och bor hoss oss i 10 dagar) ) till Hamurana Springs vilket är en källa vars Rotoruas vatten kommer ifrån. Och döm om min förvåning när jag fick se en svan som var svart och snart såg jag fler! Mrs Chris berättade att de har endast svarta svanar här och att det är väldigt ovanligt med vita. Och vi har bara vita hemma och inga svarta!  

Allting var väldigt vacker och så grönt! Jag gick omkring med ett stort leende på läpparna och kände hur jag slappnade av i hela kroppen. Inga andra människor, ingen trafik, ingen stress...endast skogen, källan och fågelkvitter...Underbart kan jag säga!

Jag mjölkade morgon igen och jag förstår mig inte på de andra som INTE blir skitigta när de mjölkar! Jag försökte verkligen hålla avstånd och hoppa åt sidan, men jag tror att korna har en inbyggd radar som säger: Flickan bakom mig är fullt upptagen med att sätta på maskinen så jag kan passa på att svepa med svansen...

Och vad var svansen full av? Gissa tre gånger...jepp ni gissade rätt...SKIT!! Och var någonstans landade den skitiga svansen någonstans? Grattis, ni gissade rätt igen! I MITT ansikte!!

Tack säger jag bara till de kor som så vänligt delade med sig av sin (och andra kors) skit!!

Igår var det dags för min andra pubkväll med de andra tranies (vi är sju stycken sammanlagt som träffas varje onsdag) och jag skulle köra min älskning. Jag var dock en aning orolig över hur jag skulle hitta till puben, för även om Mrs Chris har visat mig runt i Rotoura så var jag nu tvungen att: köra själv, vara på fel sida av vägen, och inte skada andra trafikanter...

Som tur var så har Mr Chris en GPS som jag fick låna och han skrev in adressen så det var bara för mig att åka! Jag ska inte tråka ut er med en massa detaljer om min körning dit, men jag kan säga så här: Det var jag som körde den lilla röda Fiaten i 70 km på 100km vägen och att det var jag som fick kärringstopp i stan när jag skulle byta fil till en annan som var två filer bort...

Men jag kom till puben helskinnad och det var väldigt trevligt, vi åt och pratade en hel del. När klockan var kvart i nio sa jag att jag skulle köra hem, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Dessutom behövde jag ta ut 1700 NZ dollar så att jag kunde betala min älskling. Så vi letade upp en bankautmat och de andra ställde sig några meter ifrån mig.

Jag stoppade i mitt kort, bara för att upptäcka att det var åt fel håll och fick pröva tre gånger innan jag fick det rätt (fick även hjälp av killen ifrån Danmark). Sedan visade det sig att det var en gräns på hur mycket pengar jag fick ta ut per gång och det var 800 Dollar. Så när jag hade tagit ut första gången och stoppade i kortet igen slog jag in för många siffor i min pinkod så den danska killen fick hjälpa mig igen och de andra började undra vad jag gjorde.

Dessutom hade det kommit två Nya zeeländska män som också ville ta ut pengar och de var tvungen att vänta på mig. Det tog några minuter innan jag fick ordning på allt och kunde ta ut 800 dollar igen. När jag för tredje gången stoppade in kortet sa en av de andra tranies till männen att jag var från Sverige så de fick ha tålamod. De skrattade och sa att de hade hela kvällen och att vi skulle ta oss igenom det här tillsammans. Jag (lätt generad över allas uppmärksamhet svor en hel del) och sedan fick jag ut mina 100 Dollar som jag behövde. Jag bad om ursäkt för att det tog så lång tid och sedan sa vi adjö till varandra.

Jag gick tillbaka till min bil (det visade sig att alla de andra hade parkerat på samma ställe, så jag fick gå ensam till min bil) och det var nu som det började gå mindre bra...

Jag hade inte fått några anvisningar om hur jag skulle använda GPS:en för att komma hem, men tänkte för mig själv att det hade ju faktiskt inte varit så svårt att komma hit, så därför borde det inte vara så svårt att köra hemma. STORT misstag kan jag säga!!

Så jag satte mig och tog på säkerhtesbältet (jag hade parkerat på Mc Donalds parkering) och startade för att köra iväg...bara för att upptäcka att jag körde åt fel på parkeringen och var på väg mot infarten och inte utfarten. Så jag fick vända fort innan det kom en bil för att köra in på parkeringen. Men jag kände fortfarande att jag hade läget under kontroll och lyckades köra till utfarten...bara för att få kärringstopp när jag körde ut på vägen! 

Lyckades starta bilen och gasade snabbt iväg, bara för att upptäcka att jag inte visste vart jag skulle någonstans. Jag körde och körde och kom fram till att jag kört fel, så jag vände och körde tillbaka. Jag prövade en annan väg och kom till flygplatsen som är 8 km från centrum av Rotuora. Jag vände igen och körde tillbaka. Jag prövade en väg som Mrs Chris hade visat mig och kom återigen till flygplatsen...jag vände och prövade återigen en ny väg och sedan en ny igen bara för att tredje gången komma till flygplatsen!!

Då svängde jag in på en parkering och prövade att ringa till först Mr Chris mobil, sedan Mrs Chris och sedan hem till dem...inget svar. Jag satt i min bil, på en ödslig parkering bredvid flygplatsen och det var mörkt ute. Bilarna som körde förbi körde på vänster sida av vägen och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig hem.

Men jag bestämde mig för att pröva igen och körde tillbaka till Rotorua. Då kom jag till samma Mc Donalds som jag hade startat från och jag gasade in på parkeringen. Sedan skyndade jag mig till ingången, bara för att upptäcka att det var utgången och fick gå runt halva byggnaden för att komma in. Jag måste ha sett desperat ut när jag beställde min Mcflurry för tjejen gjorde den väldigt snabbt.

Jag satte mig vid ett bord och åt av min glass innan jag prövade att ringa till Mr Chris igen och denna gång svarade han. Det visade sig att det var så enkelt som så att jag behövde endast trycka på meny kanppen på GPS och sedan på hemknappen och så skulle jag komma hem...

Så jag gick ut igen och startade och kulle köra iväg, bara för att ännu en gång få kärringstopp!! På en raksträcka med 5 trafikljus fick jag 3 motorstopp och dessutom så körde jag mot rött ljus så jag tvärnitade och istället för att köra eftersom det bara var jag på hela vägen så backade jag fint tillbaka till stopplinjen och väntade på det gröna ljuset och sedan körde jag lugnt och fint därifrån...

Jag kan säga så här, jag gillar inte att köra när det är mörkt...och speciellt inte när det är mörkt och jag kör på fel sida av vägen, det är fullt med andra bilar och inte vet var jag är...

Men till slut kom jag hem i alla fall och körningen som brukar ta 20 min högst tog för mig 1 och 1/2 timme med 5 kärringstopp...