Jag jobbar från och med idag på den andra farmen i två veckor framöver då Ian och hans fru är på semester och Sinkart är tillbaka på den första farmen. Så jag jobbar tyvärr lika många timmar som förrut, men nu är det i alla fall lite omväxling eftersom jag inte har varit på den här farmen på länge...

De har ett mycket bättre koflyt på den här farmen och dessutom så har de radio när de mjölkar! Det borde vara lag på att ha radio när man mjölkar tycker jag för allting går så mycket bättre kan jag säga. Och de som hävdar att man inte hör om något händer kan slänga sig i väggen för jag har öronproppar och radio på men jag kan ändå höra i fall en kopp suger luft...

Todd (förmannen på den här gården) frågade mig idag ifall jag ville hjälpa honom att kolla tre halta kor och eftersom jade aldrig har fått "karva" i en hov förrut så sa jag självklart ja. Jag kan säga att det var svårare än jag trodde att skära loss hovmaterialet, men till slut fick jag in tekniken. En av korna fick en sko på ena halva av klöven så att hon slapp belasta den dåliga sidan. De två andra hade infektioner i den vita linjen (eller randen, vad heter det?) men vi öppnade upp en kanal så att varet kunde rinna ut ur hoven och de gick betydligt bättre redan efter det. Det var intressant att få pröva på detta, jag har ju sett när de verkat klövar hemma i Sverige, men här är annorlunda. Här gör man allt själv och man får även ge pencelin till kon utan att tillkalla vetrinären. Jag har fått en bättre förståelse för hältan nu så det är jag glad för...

Efter frukosten så skulle jag spruta ogräsen, men det regnade så mycket så jag fick skrubba rälsen (känns som fel ord men jag kan inte komma på vad det rätta är, jag menar järnrören som korna lutar sig mot när vi mjölkar dem och som stoppar dem från att komma ner i gropen...) istället. Det är 40 mjölkplatser på den här farmen och ingen hade skrubbat "rälsen" på ett tag, vilket gjorde att det tog mig 2 timmar att göra hälften av 1 sida! Så jag ska fortsätta imorgon, för jag vill verkligen att det ska se fint och trevligt ut där...

När vi mjölkade på eftermiddagen så upptäckte Todd en ko med "watertounge" vilket är när de får ett sår i munnen och de får en infektion i munnen, som oftast visar sig som en bula under käken. Bulan är mjuk i början och blir sedan hårdare och större med tiden och till slut kan inte kon äta. Som tur var så har vi upptäckt henne i tid så nu kan vi ge henne pencelin och hon borde vara bra om några dagar.

Vi var nästan klara med mjölkningen när något lustigt hände. Jag var i slutet av mjlkgropen och när jag vände mig om såg jag att en ko i början av gropen halvt låg nere i gropen. Hon hade lyckats få ner framdelen så hennes framben dinglade ner mot golvet i gropen. Innan jag hann göra något så halkade/hasade hon sig ner i gropen och blev stående där. Jag sprang och hämtade Todd, som var och hämtade de halta korna, och vi försökte få upp kon för trappan upp från gropen. Men hon ville absolut inte lämna gropen, så hon fick gå omkring de nere medan vi tog av de sista av maskinerna. Det var lite festligt att ha en stor ko gåendes precis bakom en där nere, det är inte direkt någon stor yta att röra sig på i normala fall och med en stor Holstien ko så fanns det inte mycket plats kvar kan jag säga. Till slut fick vi i alla fall upp henne för trappan och hon mår bra. Men det var lite roligt eftersom jag aldrig har varit med om det förrut.

Jag är trött på kvällarn men glad. Jag tycker verkligen om att mjölka och det gör mig inget att göra det två gånger om dagen, faktum är att hade jag inte behövt spruta ogräs varenda dag så hade jag lätt kunnat jobba på en gård här på NZ när jag blir äldre. Men jag har ingen lust att spruta ogräs hela dagarna så jag kommer jobba på en gård i Sverige istället...och vara tvungen att torka av juvrena och dra ur alla spenare varje gång istället...Hurra vad roligt!

Det känns som att jag har kommit av mig att skriva här, men jag skyller på att jag har varit alldels för trött eftar att jag har slutat jobba att bara tanken på att skriva här har kännts oöverkomlig. Men nu har Sinkart kommit tillbaka från sin 5 veckor långa semester och jag hoppas att det innebär att jag nu inte behöver arbeta ca 10 timmar om dagen, utan mer normala 8 timmar istället vilket ska bli väldigt skönt!

Min lediga helg var verkligen trevlig och jag har sett väldigt mycket vacker natur! Det kändes som att köra omkring i en tavla där varje detalj var noggrant ditmålad. Första natten bodde jag i Pixe, en liten och otroligt söt husvagn! Har nog aldrig sovit så skönt som jag sov i den :) Andra natten delade jag rum med 8 andra människor (ingen av den svensktalande...) och det gick också bra.

Jag var till två olika stränder och låg och solade där, men först smörjade jag noggrant in mig med 50+ solkräm för jag har ingen lust att få hudcancer bara för att jag är fåfäng och vill bli lite brun.

En del av vägen var endast en så liten grusväg att det knappt gick att möta en annan bil. En del av biten så hade jag havet ca 10 meter från min vänstra sida och djup skog på min högra sida.

Idag hade vi den 3 provmjölkningen och jag hade hand om att sätta på/ta av maskiner och byta provrör, men det gick bra. Imorgon har vi den fjärde och de två sista är inte förrän veckan innan jag åker hem.

Den här veckan har jag ätit så mycket kakor och glass att jag troligtvis har gått upp alla 10 kilo igen, nä inte riktigt men 1 eller 2 kilo har jag gått upp i alla fall. Så nu måste jag försöka skärpa mig igen, jag var ju faktiskt nere på 79 kg vilket jag aldrig har varit nere på när jag har försökt gå ner tidigiare. Jag har så mycket lättare att gå upp i vikt än gå ner vilket jag tycker är väldigt orättvist! Fast jag tror att jag nog skulle ha klarat mig väldigt bra på stenåldern eftersom jag då skulle ha haft ett bra lager med skyddande fett...synd bara att kulturen nu, några årtusenden senare, har ändrats men inte den mänsksliga kroppen...borde ju verkligen vara tvärtom! Hoppas att jag lever så länge att jag får vara med om att modet ändras igen och det är fint att vara lite mullig! Jag tror att fler människor skulle vara gladare och jag skulle kunna äta mina kakor med gott samvete! Jag kan säga att det här med bantning är inte riktigt min grej, men jag har i all fall gett mig den på att ligga runt 80 kilo och därmed vara nöjd.

Och det verkar som om min stavning är helt åt skogen (har gått igenom texten säkert 5 gånger och hittat flera stavfel varenda gång!), dels för att det inte finns någon stavningskontroll här på bloggen men också för att jag tänker mer och mer på engelska nuförtiden och måste påminna mig själv om svenska ord. Jag kan börja tänka en mening på svenska och sedan avsluta den på engelska, eller så blandar jag svenska och engelska ord hej vilt i mina tankar. Det är tur att jag har facebook och pratar med mamma och pappa 1 gång i veckan så att jag inte glömmer bort svenskan helt och hållet...

Jag fattar inte hur fort dagarna går egentligen! Jag tyckte inte det var längsen det var lördag då jag skrev det senaste inlägget, men tydligen så är det tisdagkväll nu när jag skriver! Om jag inte ser upp så kommer jag snart vara 100 och dö!

I alla fall så jobbar jag för fullt (och det är nog den största anledningen till att tiden går så fort!). Igår hade vi lite regn, vilket faktiskt var skönt, men sedan klarnade det upp på eftermiddagen och idag var det soligt och varmt igen, men det ska tydligen blir kraftigt regn i natt och imorgon. Även om jag inte tycker om att jobba när det regnar så behöver vi ändå regnet för gräset har börjat torka och vi har problem med vatten, vilket gör att korna inte dricker så mycket som de behöver. Och när det regnar så behöver jag inte spruta ogräs så det väger upp det hela tycker jag...

Igår morses hände faktiskt något väldigt roligt. Vi höll på att mjölka och en ko som redan hade blivit mjölkad kom tillbaka för att se ifall hon kunde äta lite meal genom grinden till mjölkgropen. Jag såg att hon stod där, men helt plötsligt var hon borta och jag undrade vart hon hade tagit vägen. Så jag gick för att titta efter, då såg jag att grinden in till mjölkrummet och kontoret var öppen, men ingen ko syntes till. Jag gick några steg till och tvärstannade för den stora Holsteinkon var inklämd i det lilla kontoret och roade sig som bäst med att nosa på alla papper som låg på bänken. Jag ropade på förmannen och sa att vi hade en ko på kontoret. Han trodde mig inte förrän han själv kom och såg kon. Då skakade han på huvudet flera gånger och sa att han aldrig hade varit med om detta förrut. När jag berättade det för "Chrisarna" så hade de heller aldrig varit med om det. Vi fick ut kon utan några problem så slutet gott allting gott.

Idag när jag hämtade korna så upptäckte jag att de gick i en annan hage än den hagen jag hade lämnat dem i igår kväll. Jag åkte till den gamla hagen och såg att de hade rviit ner grinden och därefter promonerat (alla 270 kor!) till den nya hagen som de skulle till på efter morgonmjölkningen. De var jätteglada över att få äta mycket gräs och ville inte alls lämna hagen, men till slut fick jag ut dem i alla fall...

Under mjölkningen så tror jag att nästan varenda ko lyckades skita på mig...

När jag åkte hem efter mjölkningen fick jag något i ögat och blev halvtblind tills jag kom hem och kunde få ut det...

Den här veckan har jag även fått ansvaret för att flytta den mobila gödeslespridaren. Igår gick det bra att flytta den och det gjorde det idag också, men jag när jag skulle haka på den på dragkroken på fyrhjulingen brände jag mig på avgasröret, så nu har jag ett ca 4 cm långt brännmärke precis nedanför armbågen på högerarmen...

När jag skulle spruta ogräs så sa Mrs Chris att jag först skulle spruta i hagen nr 60, vilket bara skulle ta några minuter då det endast var några få ogräs på framsidan av kullen som var i hagen. Jag sprutade dessa ogräs och tänkte jag måste kolla baksidan av kullen ifall det var några ogräs där med. Tyvärr visade det sig att hela JÄVLA baksidan var fullt av gult blommande ogräs så det var bara att sätta igång och spruta dem, vilket tog mig över 1 timme att göra...

När jag mjölkade eftermiddagen var det en mjölkslang som lossade på en av maskinerna. Kopparna satt fortfarande kvar på juvret och jag skulle bara sätta tillbaka slangen när kon lyfte på klöven och säatte ner den rakt på min hand och vägrade att flytta på sig! Så nu kommer jag troligtvis få ett blåmärke på handen...

Så när jag kom hem så var jag trött och en aning irriterad, men tog en varm dusch och vi ska snart äta mat. Jag har även bokat rum på två olika backpackers eftersom jag ut och resa i helgen, vilket ska bli roligt. Ska åka norrut till flera fantastiska stränder och jag förstår att ni inte alls blir avundsjuka på det...

Jag läser även Harry Potter 7, givetvis på engelska, och den är fortfarnade lika bra, om inte till och med bättre nu på engelska, som alla andra gånger jag har läst boken. Jag skulle också hemskt gärna kunna trolla och göra alla saker som de gör i boken. Ibland skulle jag hellre vilja leva i en bok eftersom det verkar hända mer saker där än i verkligen livet. Men med min vanliga otur så skulle väl jag hamna i en deckare och bli mördad precis i början...

Jag trodde inte att jag skulle orka skriva så här mycket eftersom jag är rätt så trött, men jag behövde nog skriva av mig lite. Känner mig mycket bättre redan nu. Imorgon har halva februari gått...

Dagarna går så himla fort, jag har tänkt skriva varje dag sedan senaste inlägget, men sen blir det aldrig av.

Men idag tänker jag skriva eftersom det är 11 feb. Detta innebär att jag nu har varit här i 4 mån! Jag har alltså gjort 2/3 av min tid här och har bara 2,5 mån kvar. Jag är både glad och ledsen över att det är så kort tid kvar här. Glad för att det verkligen ska bli skönt att träffa familjen igen (och slippa spruta mer ogräs!), men ledsen för jag gillar verkligen NZ. Det känns som om jag har varit här i 4 år istället för endast 4 mån, då jag trivs så himla bra.

Så här såg jag ut efter kvällsmjölkningen igår och det kallas för naturlig ansiktsmask med ekoglogiska produkter som blandats väl innan det smetats ut i mitt ansikte. Det går även under namnet: KOSKIT!!

I Torsdags skrev jag en hälsning till Morgonpasset i P3 och Fredagens program läste faktiskt Kodjo upp den! Jisses vad glad jag blev för det när jag lyssnade :)

Jag hade tänkt att jag skulle skriva här igår efter ridningen, men jag fick ett sådant engeristopp att jag tittade på Mulan istället (som var lika bra denna gång som alla andra femtioelva gånger jag har sett den sen jag kom hit...)...

Men nu ska jag försöka förklara för er hur det kändes att hoppa eller snarare falla ur ett plan på 15 000 fots höjd...

Jag har alltid trott att den värsta delen av fallskärmshoppningen är att hoppa ut från planet. Men jag kan nu av egen erfarenhet tala om för er att den värsta delen är att sitta på marken och vänta på att få gå ombord på planet. Då var jag nervös!...

Jag hoppade tillsammans med en expert, så det enda jag gjorde var att hänga i min sele kan man säga. Vi steg ombord på planet och steg högre och högre upp i luften. Vi var fem stycken som skulle hoppa, ett par från Japan, jag och ett par från Tyskland. Paret från Japan hade valt att hoppa från 12 000 fot, medan vi andra ville hoppa från 15 000...

Så vi släppte av paret från Japan på deras höjd och sedan fortsatte vi uppåt. Vi fick använda syregasmask eftersom det var lite svårt att andas på den höjden. Jag satt och väntade på att jag skulle bli nervös, men det kom aldrig. Men däremot kom en kick av adrenalin när jag insåg att jag faktiskt skulle hoppa snart...

Jag var den andra att hoppa och jag har en video på när jag hoppar och som jag tänker visa när jag kommer hem. Jag hade lovat mig själv att inte skrika när jag hoppade, vilket jag heller inte gjorde! När jag tittade på videon efteråt så ser jag väldigt sammanbiten ut precis innan vi hoppar. Men sedan ler jag på hela videon och även på varenda foto!...

Precis när vi hoppade tänkte jag för mig själv att jag kan faktiskt dö idag, men sedan försvann alla tankar och vi föll i 200 km/h...

Det går inte att beskriva exakt hur det kändes att göra detta, för allting hände så snabbt. En stunden satt vi i planet, sedan föll vi mot marken och plötsligt vecklades fallskärmen ut och jag hade en fantastisk utsikt över omgivningen!

Jag fick lite ont i öronen när jag föll, men det gick över sen när jag kom ner till marken. Jag vet inte om jag kommer göra detta igen, men jag är glad att jag har gjort det en gång! Detta är en livsupplevelse som jag kommer ha med mig för resten av livet! Och jag kommer kunna berätta för mina barnbarn att deras gamla mormor en gång i tiden hoppade falskärm på NZ när hon var ung! Det är inte illa att kunna berätta om det...

Igår var jag och red igen och det var också underbart! Vi filmade när jag galopperar med Shadow :)

Idag har jag jobbat igen och det var över 20 grader varmt och sol kan jag medela! Är ganska trött nu och hoppas att jag ska kunna sova hela natten. Jag sov inget vidare natten mellan söndag och måndag, men i morses fick jag förklaringen. När jag skulle hämta korna i morses var det väldigt ljust ute då fullmånen lyser väldigt starkt. Så det var helt enkelt min inre varulv som var i farten den natten... 

Igår var en väldigt bra dag, för när jag ställde mig på vågen på morgonen fick jag äntligen min dröm uppfylld. Jag hade gått ner 10 kg sen jag kom hit!! För att fira detta så har jag köpt denna klänning som jag är riktigt nöjd med! :D

Jag hade även bokat en tur på NZ:s mest aktiva vulkan, The White Island, så jag åkte dit och hade en underbar dag! Det var soligt och varmt och vulkanen var verkligen jättehäftig. För 100 år sedan var det några som byggde en fabrik där för att bryta sulfat, men den varade bara i 10 år då fabriken gick i konkurs och dessutom var det så många av arbetarna som hade dött av olyckor efter vulkanen fortfaranden var aktiv...

På vägen hem såg vi även delfiner och jag lyckades ta en video av dem, behöver dock korta ner den då ca 30 sek i slutet är utan delfiner.

Idag har jag lyckats igen med sådant som många andra inte lyckas med...

När jag hämtade korna i morses var det kolsvart och lite regnigt. De andra nätterna har det varit sjärnklart, men nu hade det regnat under natten vilket gjorde det så mulet att jag knappt såg en meter framför mig utan fyrhjulingens ljus. Jag åkte till hagen för att hämta korna. Bakre delen av hagen är ganska brant och jag visste om det, så jag körde väldigt försiktigt...

När jag kikar nerför branten ser jag ett tio-tal kor som ligger nedanför. Jag kunde inte komma ihåg om det gick att köra runt kullen eller om det var lika brant där, så jag tänkte att jag försöker väl ta mig nerför lutningen. Jag kom ungefär halvvägs när jag insåg att om jag åkte en bit till så skulle fyrhjulingen tippa över åt sidan då jag hade missbedömt lutningen på backen. Jag lade snabbt i handbromsen och lyckades kravla mig av på den sidan som fyrhjulingen inte lutade åt, och jag kunde konstatera att det var tur att jag hade gjort det för den stod på tre hjul och hade jag försökt gå av från andra sidan så hade fyrhjylingen vält med mig under...

Så jag hade tur igen. Men jag insåg snabbt att jag nu skulle bli tvungen att mota korna i totalt mörker. Jag kan säga att för en person som är mörkrädd och totalt själv kl 5 på morgonen i en hage med fullt med kor så var det inte roligt. Jag såg ingenting så jag snubblade och halkade mig fram i mörkret och kunde endast hoppas att jag hade fått med mig alla kor. Sedan fick jag vackert promenera till mjölkgropen vilket tog runt 45 min, även då i mörker...men det visade sig i alla fall att jag inte hade missat någon ko så det var jag glad för!...

När jag gick på promenad senare på dagen tog jag kort på var jag hade kört fast. Mr Chris lyckades senare få ner den därfirån och det var inte så svårt, men han tyckte att jag hade fattat det rätta beslutet att lämna den där och gå till fots. Det tycker jag också för jag vill väligt gärna leva tills jag blir gammal!...

På eftermiddagen fick jag ta den andra fyrhjulingen, då en första fortfarande var kvar i hagen, och jag åkte för att hämta korna. När jag hade motat dem ungefär halvvägs till mjölkgropen kom jag ihåg att jag inte hade öppnat till hagen de skulle till efter mjölkningen. Så jag åkte tillbaka och öppnade grinden...

Men när jag skulle köra iväg fick jag inte fyrhjulingen att åka framåt. Jag prövade då att backa och det fungerade, men när jag la i framåt växeln så stod den still. Jag prövade olika saker för att få den framåt men efter 10 min gav jag upp och fick helt enkelt gå igen till mjölkgropen vilket den här gången endast tog mig 30 min...

Förmannen åkte iväg för att titta på fyrhjulingen och upptäckte snabbt felet. Han förklarade det för mig och vad jag fattade som så var det något på sidan av fyrhjulingen som hade lossnat och man var tvungen att sätta tillbaka det varje gång den inte startade. Jag hade aldrig kört fyrhjulingen förrut, eftersom jag endast har använt den som stod fastkörd i hagen, så jag hade ingen om att detta kunde hände...

Ingen av fyrhjulingarna eller jag kom till skada, men det var en aninga frustrerande att jag var tvungen att gå till mjölkgropen både på morgonen och kvällen. "Chrisarna" och förmannen fick i alla fall ett gott skratt och så här i efterhand inser jag också att det var ganska roligt :D

Jag har varit så trött att jag inte har orkat skriva något här, när jag har jobbat färdigt så har jag precis orkat duscha och sedan lägga mig i sängen och titta på film. Mitt huvud, eller snarare min hjärna, har kännts som en uppsväld tvättsvamp och jag har knappt orkat tänka...

Jag har jobbat helg och var tvungen att gå upp vid 4 båda dagarna. På lördagen var jag även på en show där en massa olika djur visades upp vilket var roligt. I söndags var jag tvungen att sova dirket efter mjölkningen då jag hade vaknat inte mindre än 4 gånger under natten! Nu har jag även börjat vakna så tidigt som kl 10, vilket bara är en timme efter att jag gått och lagt mig. Detta gör mig trött och irriterad, och mitt tålamod med korna är inte det bästa...

Igår åkte jag och köpte en ny kamera och det blev en exakt likadan som "Chrisarna" har. Mitt premiärfoto med min nya kamera är på mig när jag sitter i sängen. Jag har precis kommt tillbaka från en promenad och är lagom svettig då det var rätt varmt ute...

Mrs Chris har berömt mig för att jag är så bra på att gå upp på morgorna och hämta korna, jag har ju inte försovit mig en enda gång. Jag tänkte för mig själv att det beror på att jag vaknar och kollar klockan stup i kvarten så att jag inte ska försova mig! Jag tänker sova igenom hela maj så att jag kan ta igen lite sömn från det här halvåret...

Det är inte så jobbigt att gå upp när klockan ringer (kan dock bero på att jag är rädd för att somna om igen om jag inte går upp direkt...) utan tröttheten kommer när jag rast. Värst är det när jag hämtar korna på eftermiddagen. Det är när jag åker bakom korna på fyrhjulingen som jag kan bli så trött att jag nickar till. Jag har vaknat flera gånger av ett ryck och insett att fyrhjulingen stannat eftersom jag inte gasar...

Jag är nere på 81 kg och förutom att jag jobbar minst 8 timmar så går jag även en rask promenad på ca 30 min varje dag. "Chrisarna" har blivit så imponerad av min viktminskning på 9 kg att de också ska gå ner i vikt. Mr Chris ska gå ner 9 kg och Mrs Chris 5 kg. Själv vill jag först gå ner till 80 och sedan till 75, sedan får det nog räcka då jag inte vill försvinna helt och hållet...

3 dagar till och sedan har jag ledig helg och då ska jag SOVA!!