Igår hade vi en grillkväll för alla anställda och det var väldigt trevligt. Todd (förmannen på andra farmen) och hans fru hade med sig deras lilla son, Henry, på 2 år och jag lekte med honom. Jag har vant mig vid att höra engelska hela dagarna, men det är fortfarande en aning chockade att höra små barn prata engelska (speceillt när de pratar bättre engelska än jag!).

Det har äntligen slutat att regna, vilket verkligen var på tiden! 1 vecka med regn varenda dag är inte roligt, men nu är himlen blå och solen skiner för fullt. Kan dessutom meddela att det kommer vara fint över jul...

Vi kommer ha vattenkring på söndag, vilket är så långt ifrån alla snöbollskrig man kan komma som jag är van vid att ha vid jul!

Ibland känns det som att jag lever i en dröm och att jag bara väntar på att vakna upp och inse att jag är i min säng hemma och att jag måste gå upp till skolan/jobbet. Jag har svårt att fatta att jag faktiskt är klar med skolan och att det snart är ett år sedan jag tog studenten. Men samtidigt har jag svårt att fatta jag ska jobba i 46 år innan jag går i pension...

Häromdagen mindes jag saker ifrån när jag var liten.

Jag brukade plocka upp stenar ifrån vår uppfart och kasta upp dem i luften, och vända på händerna för att se hur många stenar som landade på händerna. Landade det 4 stenar skulle jag få 4 barn när jag blev stor. Ibland landade det över 20 stenar...

När vi blåste såpbubblor så var det spelbana på locket till såpbubbleflaskorna. Det var olika hål och man hade en kula och man skulle försöka ta sig från start till mål utan att kulan rullade ner i något av hålen. Jag kommer även ihåg att vi hade grönsåpa i skåpet ovanför diskbänken som var i groventren, men jag var för kort att nå upp. Och även om jag lyckade få ner såpan så fick jag inte fylla på själv för jag bara spillde ut allting...

Jag och Katarina fick varsin sminkväska av mammas syssling Annika när jag var fem tror jag. Jag kommer ihåg att jag stod framför den vita spegeln i mitt rum och började sminka mig. Men jag tyckte aldrig att det blev bra så jag sminkade mig mer och mer och mer och mer, till slut fick mamma syn på mig och då var hela ansiktet fullt av läppstift...efter det tog hon ifrån mig mitt smink...

Vi brukade ha en koja i garaget bredvid traktorgaraget hos farmor och när vi hade lekt färdigt så sprang alltid Katarina och Patrik före mig till farmors hus. Jag bad dem alltid att lova att de inte skulle springa iförväg och de lovade att de inte skulle göra det, men varje gång sprang de före mig. Och jag fick springa själv, med gråten i halsen, för jag var rädd för att bli lämnad själv...

Jag undrar hur dessa minnen har påverkat mig som människa och hur mina minnen ifrån NZ kommer påverka mig i framtiden? Jag känner att jag ständigt utvecklas som människa här, vilket är ett av mina personliga mål.

Tiden går så fort så man måste göra det man ville göra och inte säga att man kan göra det senare i livet. När jag var liten kändes det som om sommaren var evighetslång, men nu hinner jag knappt blinka innan sommaren är över..

Tiden går så fort

Den lämnar inga spår

En dag är borta

Och snart ett år

Vår, sommar, höst, vinter

Klockan är vår fiende

Åren går så fort

Livet är snart slut

Lev ditt liv nu

Gör det du vill

Lev ditt liv idag

Du kanske dör imorgon